Stefan Löfven sammanfattade sin katastrofala tid som statsminister som ”sju fantastiska år”. För honom, kanske, men knappast för Sverige. I stort sett alla parametrar pekar åt fel håll. Det tycks däremot inte spela någon som helst roll för folkets uppfattning om vilka som bör regera landet.

I sociala medier gottar sig socialdemokratiska ministrar åt opinionsläget. Enligt flera mätningar ligger Socialdemokraterna nu över 30 procent samtidigt som oppositionen står och stampar. ”Som det ska vara”, konstaterade justitieministern Morgan Johansson efter den senaste Kantar Sifomätningen.

Kanske är det som Aftonbladets Anders Lindberg konstaterat: högern vinner i sociala medier men det är Socialdemokraterna som vinner val. Det finns just nu ingenting som tyder på att Ulf Kristersson kommer att bli statsminister efter nästa val. Ja, det är lång tid kvar. Ja, oförutsedda saker kan hända och kullkasta spelplanen. Men utifrån det vi vet i dag och vilka frågor som är väljarnas högst prioriterade, är det mycket svårt att se att landet inte kommer ledas av S i ytterligare fyra år. Med stöd av eller kanske i regeringssamverkan med Centerpartiet.

Det borde inte vara möjligt. Med över 80 sprängdåd, nästan en dödsskjutning i veckan och mer än en fördubbling av antalet ungdomsrån sedan 2015 kan man tycka att den sittande regeringen borde betraktas som förbrukad. I synnerhet som Moderaterna respektive Sverigedemokraterna har högst förtroende i två av väljarnas viktigaste frågor, kriminaliteten och invandringen.

Problemet är att oppositionen inte anses trovärdig. Väljarna vet att Moderaterna är högst medskyldiga till den negativa samhällsutvecklingen, vilket gör att all kritik partiet framför mot regeringen kommer åter som en bumerang.

Reinfeldtregimen avstod från att satsa vidare på polisen när målet på 20 000 polisanställda hade uppnåtts, ignorerade problemen med invandringspolitiken och blundade för en rad bekymmer som nu blivit akuta. Ej heller kan oppositionspartierna påstå att de hade hanterat covidpandemin särskilt annorlunda eftersom de flesta beslut fattats i blocköverskridande enighet. Trots det allvarliga läget i landet har oppositionen anmärkningsvärt lite att komma med, och den står mot en formidabel motståndare som inte skyr några som helst medel för att behålla makten.

Nu när Socialdemokraterna lösgjort sig från de gröna bojorna kan de gå till val som en självständig kraft som predikar hårda tag mot kriminalitet och stram invandringspolitik samtidigt som de återlanserar det gröna folkhemmet som Göran Persson först pratade om vid 90-talets mitt. I dag när alla partier vill vara klimatpartier behövs inte Miljöpartiet. Med Annie Lööfs stöd behöver inte heller S miljöpartisternas mandat efter nästa val.

Ulf Kristersson lär inte bli Sverige nästa statsminister. Efter två förlustval kommer har sannolikt att lämna partiledarposten. Nästa moderatledare behöver fundera över hur framgångsrikt det var att leka den vuxne i rummet.

”Ett tryggare Sverige”…