Det låter som ett skämt och skulle kunna vara ett rätt fyndigt sådant om det syftade till att beskriva vår absurt politiskt korrekta och inställsamma samtid.

Men det är allvar. För Karin Adelsköld och tre komikerkollegor är det allvar. Humor ska nämligen inte kränka någon, tycker de. Därför har de tagit initiativ till att införa en uppförandekod för komiker. Syftet är att skapa en ”sundare och mer inkluderande arbetsmiljö”.

De har alltså helt missförstått vad humor och komik är. Syftet med komik är inte att alla ska känna sig bekväma och inkluderade. Tror någon att Ricky Gervais hade varit rolig om hans framträdanden känts inkluderande?

Om inte komiker vågar utmana och testa gränser, vilka ska då göra det? ”Fel” kunskap har redan börjat motas bort från de högre utbildningarna. Poddar förses med varningstexter om de kan anses innehålla något stötande för den ömhudade klassen. Och i filmbranschen (där svensk film går så illa att regeringen nu plockat bort mångfaldskravet) görs gamla klassiker om för att passa in i samtidens identitetspolitiska vansinne.

Vi har kort sagt inte så många arenor kvar. Jerry Seinfeld larmade visserligen för länge sedan att det inte längre gick att göra stand up inför universitetsstuderande eftersom de blev kränkta av allt som sades. Men det som föreslås här är att branschen upprättar ett eget protokoll för vad som får sägas och göras. Det är inte så svårt att gissa sig till hur de komiker och klubbar som vägrar delta kommer att bemötas.

Bakgrunden till komikerinitiativet är att Bianca Kronlöf gjorde ett antal utspel i vilka hon beklagade sig över ”strukturella problem” i humorbranschen.

Nu ska alltså feminismen ge sig på humorn också. Det har i och för sig redan skett. Den som kollar ny ”humor” på SVT Play kan snabbt konstatera att modern svensk humor är feg, intetsägande och platt. Den måste vara det för att ingen ska bli kränkt.

Riktlinjerna som nu införs bygger på de lagar, regler och föreskrifter som gäller generellt för många svenska arbetsplatser, som att alla medarbetare ska behandlas rättvist och fördomsfritt oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning, religion, etnisk tillhörighet, civiltillstånd, politisk åsikt, funktionsvariation eller ålder.

Är det då inte bra att arbeta för bättre arbetsmiljö i branschen? Det kanske inte alls behöver påverka vilka skämt som levereras på scen?

Problemet är att dessa så kallade komiker inte verkar ha förstått sin egen bransch. Ty som Johan Hakelius konstaterat har de bästa komikerna sällan varit enkla att ha att göra med. Detta är inte en bransch vilken som helst, där styrdokument och riktlinjer kan styra upp arbetet. Detta är inte socialtjänsten.

När steg blir ett slags branschråd som ser till att riktlinjerna efterföljs, berättas det. Slutmålet är ett certifikat för klubbar och arrangörer som visar utåt att de pliktskyldigt fallit in i ledet.

Om detta blir verklighet kommer branschen självdö. Ingen vill lyssna på komiker som skriver sina skämt i Excel. Och om branschen dör, kommer den givetvis återuppstå i någon källarlokal någonstans. Smutsigare. Mer tabu. Och, framför allt, roligare.

En Värdegrundscertifierad komikerbransch måste vara den stolligaste idén på mycket länge. Men vänta bara. Snart kommer någon med ett ännu bättre förslag.

Ett godkänt skämt 2022.