Fem veckor har gått sedan Vladimir Putin släppte loss sin militär i en fullskalig invasion av grannlandet Ukraina. ”Brödrafolket” har sedan dess utstått missil- och artilleribeskjutning som förintat byar, städer och ödelagt människoliv. Nu när ryssarna dragit sig tillbaka från Kyivs utkanter ser vi resultatet av deras ockupation.

Först räknade västvärlden ut Ukrainas chanser att stå emot mer än i några dagar. Sedan gladdes vi åt de ryska motgångarna på slagfältet och följde utvecklingen dag för dag, imponerade av det ukrainska motståndet som slog tillbaka, stridsvagn för stridsvagn, helikopter för helikopter.

Nu förfäras vi mest åt vad de ryska styrkorna lämnat efter sig. En hel värld kommer från och med nu koppla staden Butja till en massaker. Avrättade civila, vissa med bakbundna händer. Hastigt grävda massgravar. Torterade tonåringar i källare.

Vittnesmålen och bilderna från orten utanför Kyiv är fasansfulla, men de verkar inte vara unika. By efter by, stad efter stad – överallt ses förödelse. Döda civila. Lämningar efter de ryska soldaterna i form av lägereldar med tomflaskor av vodka och whisky.

Det vi ser är en rysk armé som påminner förfärande mycket om den Röda armé som skändade sig fram genom Europa på väg till Berlin 1943-45.

Många civila ukrainare vittnar om att ryska soldater frågat efter ”nazister” i området och att civila dödats när de uppgett att de inte finns några. Tror soldaterna på Kremls lögner och ser ukrainarnas svar som en form av motstånd som måste bestraffas? Det verkar inte bättre. Putin har haft över 20 år på sig att ta kontroll över det ryska folkets informationstillgång och sprida sin världsåskådning, sina lögner. Dag ut och dag in.

Det som sker nu är krigsförbrytelser i Europa. Igen. Och en omvärld som fördömer men tittar på. Igen. Krig innebär alltid en respektlöshet inför mänskligt liv, men ingen tvingar en soldat att bakbinda och avrätta civila. Eller att våldta. Ej heller måste en invaderande armé med dagens moderna teknik bomba civila bostadsområden. Rysslands krigföring är ett medvetet val.

Går det över huvud taget att nå försoning med en fiende som betett sig så här mot ens folk, mot ens släkt, mot ens familj? Den frågan har nog olika svar beroende på vem som tillfrågas. Till och med i Rwanda, där grannar slog ihjäl varandra under folkmordet 1994, har någon sorts försoningsprocess skett.

En sak är dock säker: genom sitt krig har Putin fått alla ukrainare att hata Ryssland. Förmodligen för generationer framåt.

Här dog en tvåårig pojke.