Kristdemokraternas ledare Ebba Busch frågade sig i Ekots lördagsintervju varför inte polisen sköt skarpt mot den mobb som försökte ta livet av dem under korankravallerna.

För detta fick hon genast häftig och välorkestrerad kritik från sina politiska motståndare. Vare sig justitieministern eller Miljöpartiets språkrör var ett dugg intresserade av att försöka förstå Buschs resonemang utan nöp direkt på ett enskilt citat.

Radio Sweden, en del av Ekot på Sverige Radio, gick ännu längre. De förvanskade partiledarens uttalande genom att byta ut orden ”islamister” och ”upprorsmakare” mot ”muslimer” och ”skada” mot ”döda”. En bildtext på somaliska löd: ”KD:s partiledare Ebba anklagar polisen för att de inte dödade många muslimer.”

Skillnaden i betydelse är dramatisk. Detta budskap, att Kristdemokraternas partiledare fyra månader före valet anklagar svensk polis för att den inte sköt ihjäl många muslimer under kravallerna, gick ut på somaliska, arabiska och kurdiska, alltså till grupper som annars inte kan tillgodogöra sig nyheter på svenska.

Det kallas för en felöversättning, men att detta fel slumpmässigt skulle ha begåtts av tre olika medarbetare oberoende av varandra på tre olika redaktioner ser jag som uteslutet. Detta var medvetet. Om inte annat är den grova bildtexten ett bevis för detta. Den är nämligen ingen felöversättning utan en direkt förvanskning av vad Ebba Busch sade. Den skriver sig inte själv.

Detta uppmärksammades av Doku och DN. Frågan som genast uppstår är hur många andra ”misstag” som gjorts i Radio Sweden och som inte upptäckts? Hur många liknande övertramp har flugit under radarn och målat en förvanskad bild av vissa politiska partier (läs alla till höger) för en målgrupp som inte kan förstå nyheter på svenska? Frågan är lika berättigad som den är obehaglig. Vi har alltså en skattefinansierad kanal som sprider ren desinformation, och detta under ett valår. Det kan inte vara första gången det händer.

Under lång tid har det varit uppenbart att public services oberoende blott är en chimär. Situationen har bara ytterligare förvärrats sedan Sverigedemokraterna klev in i riksdagen för drygt tio år sedan. På ytan är förstås journalistiken oberoende – alla får komma till tals, och programledarna är noggranna med att försöka låta kritiska mot regeringen i debatter. Men detta är mångt och mycket ett spel. En fasad.

Vi vet ungefär hur partisympatierna för public serviceanställda ser ut. Att tro att de egna åsikterna inte skulle påverka på något sätt i rapportering, nyhetsvärdering, vad som sägs (och framför allt vad som inte sägs) är naivt. I kanaler som P3 har programledarna uppenbarligen fritt spelrum, medan övriga kanaler kämpar för att hålla neutralitetsflaggan uppe. Med minst sagt varierat resultat.

Det skulle förstås kunna hävdas att KD får skylla sig själva här. Den 14 november 2018 röstade partiet ja till regeringen Löfvens förslag att avskaffa TV-avgiften och tvångsfinansiera public service via skatten.

Det gamla systemet var oerhört föråldrat, men det var i någon mån möjligt att påverka finansieringen. Genom att lägga kostnaden direkt på alla skattebetalare såg Socialdemokraterna och vänsterpartierna till att säkra finansieringen av de egna medlöparna i statsmedia för lång tid framåt. Kristdemokraterna borde fundera över vad de faktiskt har medverkat till.