Sommaren är inte slut än, men många företagare och personer i villa har redan magknip inför vintern. Vi vet hur förra vintern blev: elkostnaden grävde djupa hål i många svenskars fickor. Det kommer bli ännu värre i år.

Faktum är att många svenskars privatekonomi sannolikt hänger på en borgerlig valseger. Rejält sänkta elskatter, inklusive sänkt moms som Liberalerna har föreslagit, kan vara det som räddar många villa- och radhusägare med direktverkande el som uppvärmning och företag som förbrukar mycket el i sin produktion.

Det finns gott om frågor att diskutera i den valrörelse som, tydligen, har dragit igång. Stigande räntor och fallande bostadspriser – lånefesten är över. Skenande matpriser och galna elpriser – inflation och nedlagd kärnkraft slår tillbaka. Och givetvis ännu ett rekord i dödsskjutningar (Sverige leder mot Finland med 41-1 hittills i år). För att nämna något. Men vi har också en skola som inte levererat på väldigt länge, ett rättsväsende som inte klarar sin uppgift och en oerhört ansträngd sjukvård.

Sverige är förstås inte det enda landet i världen som dras med dessa problem. I Storbritannien är frågan om höga energipriser, och kompensationer för dessa, glödheta. Även där är frågan: skattesänkning eller direktkompensation? Alla dras med hög inflation, och vissa länder kämpar också med att frigöra sig från rysk energi.

Svenska politiker har fortfarande bilden av Sverige som ett föregångsland. Ett land olikt andra. Ett land som till och med klarade finanskrisen väl. Vi vill fortfarande vara det där landet, en trygg avkrok som beundras på avstånd. Det är hög tid att inse att vi inte är det längre.

Frågan är vilka som sitter på en valvinnare här. (Cred: Henrik Jönsson)

Allt pekar mot en tung vinter. Samhällsutvecklingen kommer beröva nästa regering på en smekmånad. Tvärtom kommer den tvingas till en rad tuffa åtgärder så fort den har tillträtt. Jag ser egentligen inte viljan och förmågan hos något riksdagsparti att faktiskt lösa de mest akuta problemen.

Ty det är inga småsaker som behöver tas itu med: rusta upp försvaret, återställa en trygg energiförsörjning och gjuta mod i en modstulen svensk polis på reträtt mot den grova kriminaliteten tillhör det mest akuta.

Om nu en Kristerssonregering menar allvar med att införa högkostnadsskydd på el efter norsk modell och satsa på statens kärnuppgifter, bör den redan nu göra en lista på vad den kan spara in på.

Det finns gott om myndigheter att lägga ned och föreningar att dra in stödet till. Sådant kan göras med ett pennstreck, men det kräver en regering som vågar ta snytingar i debatten för ganska lite i retur. Kanske till och med reta upp Dagens Nyheters ledarsida ibland.

Nästa regering måste således klara av att göra rätt prioriteringar. Ju större regeringen blir, ju fler som ska få inflytande över politiken, desto svårare blir det. Detta kommer bli ett problem, även för Kristersson.

Biståndet, exempelvis, är ett utgiftsområde där det finns pengar att hämta. Men det kommer inte att ske, oavsett vem som blir statsminister. Det nödvändiga blir det omöjliga.

Oavsett vilka som bildar regeringsunderlag riskerar vi att få en ny januariavtalsliknande situation där alla medverkande partier vill få med sina hjärtefrågor. Detta har Sverige inte råd med. Vi riskerar fyra förlorade år. Igen.