Genom historien har människan byggt civilisationer – och sedan raserat dem. Hon har utvecklats intellektuellt – för att sedan glömma gamla upptäckter. Vi fascineras av mänsklighetens upptäckter och uppfinningar tusentals år senare och imponeras av att de alls kunde bli till. Men kunskapen som ledde fram till dem har sedan länge fallit i glömska.

Det upprepas ofta att vi lever i den bästa tiden i mänsklighetens historia. På många sätt stämmer det. Men det är också sant att vi håller på att bygga ett ängsligt, fult och lite korkat samhälle. Ett samhälle där kunskap, trots att befolkningen på papperet är mer välutbildad än någonsin, betyder allt mindre. På alla nivåer. Ett samhälle där en ekonomisk elit tillika intellektuella dvärgar styr. En kakistokrati.

Delvis är detta ett resultat av den tekniska utvecklingen. Människor anser sig inte behöva kunna någonting längre eftersom allt finns en sökning bort i mobilen. Människor läser knappt böcker längre – gå in i ett vanligt medelklasshem och du kommer att upptäcka att bokhyllor påfallande ofta inte finns.

Det politiska och mediala etablissemanget vill hålla befolkningen lagom avtöcknad och disträ medelst lätt underhållning. Det är kort sagt bättre om folk pratar om det senaste avsnittet av Systrarna Graaf än börjar ifrågasätta makten.

Allt blir mer sterilt.

Ibland är dumheten rent fysisk i sin uppenbarelse. Ta exempelvis en titt på hur nya hus byggs. Det är sedan länge känt att det mest energieffektiva huset är det välisolerade huset. Ändå ser vi väldigt lite av detta i nybyggda fastigheter, som fullkomligen läcker värme, drabbas av fuktproblem och andra bekymmer. Dessutom är nyproduktion fruktansvärt förfulande, vilket innebär att vi håller på att bygga om vårt samhälle för generationer framåt.

Det finns goda skäl till att de som turistar i Stockholm väljer att vandra i Gamla stan och inte i Hammarby sjöstad. Det finns en anledning till att det är smala modeller och inte överviktiga som traditionellt deltar i klädreklam. Vi människor söker och attraheras av det vackra. Det är varken rätt eller fel, det är bara ett konstaterande.

Nog är det lite ironiskt i en tid när det predikas tolerans för olikheter att alla hus som byggs ser likadana ut. De fulaste och kantigaste byggnaderna är oftast de som vinner priser. Men det är inte folkets pris, ty folket tillfrågas inte i denna utveckling. Som så ofta är det en så kallad elit som springer före.

Vi kan spåra denna förändring ned på detaljnivå. Som i företags logotyper och formspråk. Allt blir mer sterilt. Avskalat. Själlöst. Modernt, sägs det. Ingen bryr sig om en logotyp, men när våra städer förfulas för generationer framåt händer någonting med oss. Det är en sorg att se gamla kvarter ersättas av grå betongbunkrar. Det är som om dagens arkitekter, politiker och andra beslutfattare vill radera ut vår historia.

Ett fulare, korkat och historielöst samhälle – kanske är det detta som varit etablissemangets mål hela tiden. 

Kantigt och sterilt är det nya svarta.