Finns det fattiga i Sverige? Landet med ett av världens mest generösa sociala skyddsnät troddes ju ha utrotat fattigdomen, dess sjukdomar och sociala effekter. Vilket vi hade. Genom omfattande invandring har många av problemen återuppstått.

Inför varje jul larmar hjälporganisationer som Stadsmissionen om tillståndet i nationen. Det är alltid en dyster beskrivning av sakernas tillstånd. Fler än någonsin behöver hjälp. Fler än någonsin kommer för att hämta matkassar. Vilka är dessa människor? Är det arbetslösa, utförsäkrade, EU-migranter eller kanske ukrainare?

Genom kontakt med frivilligorganisationer kan man få veta vilka grupper det rör sig om. Inte ukrainare. Snarare är det inte sällan fråga om människor från Mellanöstern, rimligtvis personer som redan har någon sorts försörjning. Etableringsersättning eller försörjningsstöd, mest troligt. Kyrkan, exempelvis, nekar förstås inte människor som kommer, även om de inser att familjen i fråga borde ha råd med mat.

Det är klart att det berör när en mamma berättar att hon inte har råd att köpa julklappar till sina barn och att hennes 14-åring önskar sig tvål i julklapp, medveten om att det inte finns pengar till annat.

Denna grupp finns. Personer som lever på låg sjukpenning kan ha extremt små marginaler, och nu när basvaror blivit så mycket dyrare är det svårt för vissa att ha råd med dyra julklappar.

Men jag misstänker, tror och är övertygad om att det i betydligt fler fall handlar om prioriteringar. En oförmåga att spara, vilket kräver självdisciplin. En oförmåga att göra upp en veckobudget, vilket förutsätter viss förmåga att planera.

Julen borde handla om annat än presenter. Det är onekligen lite roande att Aftonbladets ledarsida skäller på Ulf Kristersson för att en 14-åring önskar sig tvål från Tomten när dessa vänsterskribenter ägnar resten av året åt att kritisera konsumtionssamhället.

De allra flesta i Sverige har råd med både mat och julklappar till barnen. Så är det. Sveriges import av människor som inte är anställningsbara utan blir fattigpensionärer med garantipension betald av svenska skattebetalare har varit ett aktivt val av vårt politiska etablissemang.

Då är idén med affärer som riktar sig till låginkomsttagare bättre. Då vet man att det faktiskt är personer med låg inkomst, för de finns. Men de är inte riktigt så många eller så nödställda som vi får höra om varje jul.