En definition av ett välfungerande samhälle är förmågan att skilja mellan å ena sidan det som är viktigt för samhällets fortlevnad och välstånd och å den andra sådant som i bästa fall kan kallas trivialt och oviktigt. Sverige har under lång tid steg för steg förlorat den förmågan.

Särskilt tydligt blir detta när krisen slår till. Då finns inte beredskapen där. Då visar det sig att ansvarig myndighet lagt större resurser på att genusutbilda sina anställda än att sköta sitt grunduppdrag.

I takt med att Sveriges välstånd vuxit har befolkningen unnat sig att bortse från grundfundamenten i samhällsbygget och fokusera på sådant som ingen vettig människa skulle bry sig om när en kris slår till. Att enskilda människor beter sig så i privatlivet må vara hänt – det drabbar trots allt främst dem själva. Men när vitala samhällsfunktioner glömmer sitt grunduppdrag och börjar ägna sig åt trams hamnar ett helt land i knipa.

Polismyndigheten är ett gott, eller snarare förfärande, exempel på denna tramsifiering av Sverige. I stället för att fokusera på att en polis, som utövar något så viktigt som statens våldsmonopol, ska få bästa tänkbara utbildning med de rätta kvalifikationerna har debatten de senaste åren styrt i en annan riktning. Det har blivit viktigt med att förortens gangsters ska kunna identifiera sig i poliserna på plats samt att utöka andelen kvinnliga poliser.

Trots sänkta begåvningskrav är det alltjämt svårt att fylla utbildningsplatserna på polishögskolorna. Har polisen blivit bättre på att klara upp brott? Har förtroendet för myndigheten skjutit i höjden? Har vi ens en polistäthet på europeisk medelnivå? Självfallet inte.

Försvarsmakten är ett annat exempel. Den dansar inte enbart runt i Pridetåget varje år utan marknadsför sig också med regnbågsflaggan. Kritiken mot tilltaget gick ut på att det faktiskt endast finns en flagga som Försvarsmakten ska försvara, och det är den svenska fanan. Men nej, Försvarsmakten tar inte intryck av sådan kritik. They don’t march straight. Jamen dåså.

Energisystemet är ett dagsaktuellt och synnerligen allvarligt exempel på när politiska makthavare leker fia med knuff med medborgarnas säkerhet. Regering och riksdag har alltså med berått mod ersatt ett välfungerande och planerbart elsystem med ett icke planerbart men värdegrundsmässigt godkänt system som ger oss effektbrist och skenande elpriser. Svensk energipolitik är ett haveri liknande det migrationspolitiska.

Från vänsterhåll förekommer nu frekventa hån mot regeringens aviserade satsning på ny kärnkraft. Hånen är i praktiken ett långfinger mot de barnfamiljer och ensamstående och väntar nervöst på nästa elräkning.

Regeringen har förstås gjort sig vidöppen för kritik genom sin amatörmässiga hantering av elprisstödet. Men om svensk regering och riksdag hade skött energipolitiken på ett ansvarsfullt sätt, hade den inte behövt dela ut bidrag för att svenska folket ska kunna betala elräkningen.

Till denna soppa kan vi avslutningsvis lägga public service, som med några få undantag förvandlats till en uppsminkad underhållningsmaskin i stället för en sakligt informativ och granskande apparat i folkets tjänst. Särskilt illa är detta i tider av kris.

Eller ligger det månne i folkets intresse att bli lagom avdomnad i skallen på fredags- och lördagskvällarna med hjälp av program som Carina Bergfeldts talkshow och Första dejten? Då bryr vi oss kanske mindre om både arbetslöshet, energikris, kriminalitet och att besparingarna försvinner. Då håller vi humöret uppe, likt ett lyckligt ovetande barn. Då är vi lite lättare för makten att hantera.