Sedan en tid tillbaka har det uppstått en debatt om huruvida julen och andra kristna traditioner är hotade av den nya vänstern. Debatten i sig har fått många på vänsterkanten att himla med ögonen. Det är klart att julen inte är hotad!

Men är det verkligen sant? Utsätts inte våra traditioner ständigt för politiska påtryckningar och knivstick från aktivister som anser att inget är heligt? Som tycker att allt måste underordnas den politiska korrektheten? Ty nog är det ändå så, att det finns gott om människor i det sekulära Sverige som vill stampa ned det gamla och se ett slags modern kulturrevolution.

På Mariehemsskolan i Umeå har man tagit det så långt som att lyfta ut Lucia ur Luciafirandet. Klassiska stycken ersätts med nya meningslösa sånger. Luciatemat byts ut mot ”ljus och kärlek”. Barnen som intervjuas i SVT:s inslag är förstås positiva. Men vad de ska de svara? Det är knappast barnen som efterfrågat denna förändring.

Körledaren Jörgen Persson förklarar att syftet är att vara inkluderande: ”En del föräldrar var inte bekväma med barnens deltagande eftersom Lucia förknippas med julen, så i år har vi har varit tydliga med att arrangemanget inte kommer ha koppling till någon särskild religiös tro.”

Att utplåna kristna inslag i en kristen högtid för att inkludera muslimska barn, som annars hålls borta av sina föräldrar, är lite som att ersätta simundervisningen med torrsim på land för att inkludera muslimska flickor som annars hade förbjudits delta av sina föräldrar.

”När dagarna knappt gryr uppe i norr kommer Lucia med hopp om ljusare tider. Det är det mottot vi följer, helt utan kopplingar till en särskild religiös tro”, säger Jörgen Persson.

Hopp? Snarare mörker. Tanken på att barn ska indoktrineras i wokevänsterns föreställningar är inte ett dugg hoppingivande. Ty det slutar ju inte vid ett luciafirande, som isolerat kan tyckas synnerligen trivialt. Här ingår också att låta 12-åringar byta juridiskt kön och att högstadieelever ska kunna göra könskorrigerande behandlingar.

Detta är wokevänsterns kulturkrig mot våra traditioner och mot våra barns rätt att ta del av dem. Kalla det normkritik, ”inkludering” eller vad du vill. Det är likafullt fråga om en strid mot gamla, kristna och svenska högtider och mot barns rätt att slippa indoktrinering. Hellre än att visa invandrare det fina i våra traditioner med en inbjudande öppen dörr ska vi alltså stänga dörren – för både dem och oss.

Ska inte skolan vara konfessionsfri? invänder någon. Jo, men konfessionsfri är inte samma sak som fri från högtider och traditioner. Sverige är alltjämt ett land med kristna högtider och traditioner, och om personer av annan tro inte kan acceptera detta är det deras förlust och inget det svenska samhället ska anpassa sig till.

Jubelidioter som Jörgen Persson väcker något i mig. Ju fler wokeskadade världsförbättrare som försöker rasera gamla traditioner för våra barn, desto högre vill jag lyfta min lans för allt från luciatåg till skolavslutningar i kyrkan. Ju fler vänstertomtar som vill leka kulturrevolutionärer, desto mer vill jag slå vakt om det traditionella.

Illustration: Steget Efter.