Regeringen styr riket och ansvarar således för alla myndigheter, som den genom regleringsbrev och förordnanden av generaldirektörer stakar ut riktningen för kring hur landet ska förvaltas. Detta är varken okänt eller konstigt. Men nu när den nya regeringen byter myndighetschefer tar det hus i helsike.

Regeringen har annonserat att den inte förlänger det sexåriga förordnandet för Migrationsverkets Mikael Ribbenvik och Sidas Carin Jämtin. Just migration och bistånd är två politiska områden som Tidöavtalet lägger en hel del vikt vid att förändra. Att regeringen vill genomföra dessa förändringar under ledning av nya generaldirektörer är inte bara begripligt – det är klokt.

Beskeden har emellertid utlöst en proteststorm. I vissa utvalda tidningar och sociala medier, nota bene. Så det handlar som så ofta om en storm i ett vattenglas. Men ändå. Ni som inte sett texterna kan få en kort checklista över innehållet: Liknelser med Ungern. SD:s antidemokratiska påverkan på Ulf Kristersson. Farlig väg för Sverige. Och vem ska kunna ersätta dessa oerhört kompetenta chefer? Ungefär så.

Som vanligt är hyckleriet slående. Exakt samma personer som försvarade och tonade ned S-regeringens hantering av Ann-Marie Begler, då gd på Försäkringskassan, kritiserar nu regeringen Kristerssons beslut att inte förlänga förordnandet för Ribbenvik och Jämtin. Som om det vore en mänsklig rättighet att få sitta kvar som välbetald myndighetschef.

Det hela bottnar, förutom den konstanta oförmågan att se bjälken i sitt eget öga, i en ovana vid blotta tanken på att demokratiska val innebär att andra partier än Socialdemokraterna får låna regeringsmakten då och då vilket innebär att de också får möjligheten att utse myndighetschefer.

Det är bara att hoppas att regeringen är beredd att möta den hårda kritik som kommer att komma varje gång den inte förlänger förordnandet för en generaldirektör med vänstersympatier eller varje gång den avviker från status quo. Ty fler och betydligt mer radikala förändringar behövs. Som jag konstaterat många gånger förr måste regeringen vara stryktålig för att orka, ty den har det mediala och kulturella etablissemanget emot sig.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard gjorde i alla fall utmärkt ifrån sig i SVT:s utfrågning 30 minuter, vilket var uppfriskande att se. Månne är hon ett framtidsnamn för Moderaterna?