Det kom ett mejl från ICA. Vanligtvis brukar jag ignorera dem, särskilt när de flåshurtigt berättar hur oerhört låga priser den svindyra lokala ICA-butiken påstår att den har. Men denna gång gällde saken något annat. Den här gången handlade mejlet om mig.

ICA ville nämligen informera mig om hur mitt köpår 2022 sett ut. I en film med Björn Kjellman, numera känd som ICA-Stig, där jag tilltalas med mitt förnamn går han omkring och plockar fram varor jag handlade under fjolåret och visar vad jag handlat mest av. 46 kilo frukt får jag veta att jag köpt. Korv, bröd och tomater tillhörde de vanligaste inköpen, föga oväntat som den småbarnsförälder jag är. ICA vet kort sagt allt om vad min familj äter och hur mycket. Detta är bara ett av många exempel på det moderna övervakningssamhället.

När Edward Snowden för snart tio år sedan beslöt att offra sin karriär och sätta sin frihet på spel för att avslöja USA:s massövervakning för hela världen trodde nog både han och många andra på en förändring. Att hans bitvis chockerande information om hur intrikat massövervakningen är, hur den systematiskt missbrukas av enskilda tjänstemän och hur privatlivet förpassats till något som hör historien till skulle få flera att reagera. Och protestera.

Så blev det inte. Efter en kort tid av protester dog ilskan ut och folk återgick till att rösta på de politiker som tillåtit och implementerat massövervakningen och scrolla vidare i sina sociala medier. Övervakningen tog i bästa fall en liten kort paus. Massövervakningskomplexet insåg att det behövde sitta stilla i båten ett tag tills faran blåste över men att det kunde fortsätta verksamheten inom kort. EU drev igenom GDPR-lagstiftningen som ett slags eftergift, men i grunden har ingenting förändrats.

I dag, ett decennium senare, är övervakningen än mer genomgripande. Den tekniska utvecklingen har fortsatt i tangentens riktning, och vi är mer övervakade i dag än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Det jag tidigare kallade för ett liv i skyltfönster har blivit verklighet. De hus som produceras i dag byggs till och med tätt och med stora ljusinsläpp. Privatlivet, rätten att slippa insyn i sitt mest privata, tycks passé.

Den stora skillnaden är att folk i dag vet att de är övervakade. De bryr sig inte utan fortsätter att använda appar from Tiktok, men de har åtminstone kunskapen och kan inte längre hävda att de inget visste.

Detta är Edward Snowdens stora verk. Han såg till att vi åtminstone fick veta, och därmed blev vi också varse hur många politiker och tjänstemän som hade ljugit folken rakt upp i ansiktet. Även under ed.

Jag fick nyligen ännu en påminnelse om övervakningen när jag i fikarummet frågade en kollega om hur det gick med hennes nyinköpta bastu och samma kväll fick upp bastureklam på min privata dator. Riktad reklam är en sak, men detta var något annat. Vi får utgå från att vi aldrig är ensamma. Att någon alltid kan se eller höra oss. Våra smarttelefoner är en form av intelligent spionutrustning, och det skrämmer mig att tänka på hur våra liv kommer se ut om 20 år när AI har hunnit utvecklas än mer.

Ett citat från Michael Manns mästerliga film Heat dyker upp i mitt huvud: ”Assume they got our phones, assume they got our houses, assume they got us, right here, right now as we sit, everything. Assume it all.”

Ja, gör det och fråga dig: kan vi göra något åt det? Eller är det redan för sent?

Se även:
Citizenfour (Laura Poitras dokumentär om Snowdens läckor)