Den som är någonstans under 30 år i dag har levt hela sitt vuxna liv i en ekonomisk anomali. Räntorna har varit historisk låga, högkonjunkturen till synes evig och bostadsmarknaden glödhet. Det har varit billigt att ha det bra. Pengar ha varit gratis för många genom att de kunnat få loss kapital enbart genom att bo.

Nu väntar andra tider. Många som fått besked från banken om sin nya bolåneränta har satt havremjölkslatten i vrångstrupen. I stället för en ränta strax över en procent kan vi nu vänta oss en ränta på över fem. Förmodligen mer. Det är ett skräckscenario som få i en viss ålderskategori ens kunnat föreställa sig.

Detta kommer tvinga många att förändra sina vanor. Färre fika ute. Färre restaurangbesök och färre utlandsresor. Mindre lyxkonsumtion för dem som redan har det bra. Vissa som är för högt belånade kommer tvingas till större förändringar än bara små vardagliga justeringar. Precis som under 90-talskrisen och finanskrisen kommer det finnas tydliga förlorare här, inte minst dem som tvingas sälja hus eller lägenhet till förlust. Ett bra tips just nu är att vårda sin relation.

På senare tid har frågan om medelklassens ekonomiska tillstånd debatterats och diskuterats. DN-skribenten Andrev Walden beklagar sig och kulturskribenten Eric Rosén svarar att en rädd medelklass är en farlig medelklass (ja, det klassiska klassperspektivet).

Jag tillhör dem vars bundna bolån löper ut vid en olycklig tidpunkt. Vi är några stycken. Men när jag lyssnar på vad andra ska dra in på inser jag att vi knappt gör någonting av det där. Som småbarnsförälder är uteliv, restaurangbesök och resor inget som prioriterats de senaste sex åren ändå. Nu kommer en tid då det gäller att huka sig, ta hand om sina närmaste och rida ut stormen. Se över sina löpande utgifter och dra in på spontana inköp, där jag är lite av en syndare.

Även om jag inte delar Roséns klassanalys ska farhågorna om konsekvenserna av en rädd medelklass inte trivialiseras. Den svenska medelklassen är tämligen bortskämd. Trots att den står ekonomiskt på egna ben får den barnbidrag, flerbarnstillägg, ränteavdrag och RUT- och ROT-avdrag vid renovering och städtjänster med mera.

Bortskämdheten blev uppenbar när elstödet offentliggjordes och elområde 1 och 2 skulle bli utan. Ett högljutt gnällande gjorde att regeringen snart backade. Man bråkar nämligen inte med medelklassen, denna synnerligen viktiga väljargrupp. Det är därför som ingen regering, oavsett kulör, kommer våga röra barnbidraget, ränteavdraget eller RUT- och ROT-avdragen. Tvärtom lär vi få se fler avdrag för oss som redan har så att vi klarar oss.

Ty det är knappast medelklassen som kommer ha det tuffast under de kommande åren. Skillnaden blir att utrymmet för att spara minskar och att lyxkonsumtionen kommer få stryka på foten. Men det är ingen existentiell fråga, även om självbilden lär förändras en del för somliga. Det blir färre Teslabilar som betalats med utökade bolån.

Nej, det är alla som redan lever på marginalen som kommer få det riktigt tufft. De sitter i och för sig sällan med stora bolån utan bor i hyresrätt där en femprocentig hyreshöjning och några hundralappar mer i elkostnad är deras enda boenderelaterade kostnadshöjning. De stigande levnadsomkostnaderna, där maten är en stor bov för familjer, slår hårdare. Dessutom är alternativen oftast få – bor du i hyresrätt kan du sällan sänka dina kostnader så mycket mer. Förutom när det gäller just matinköp.

Det är inte synd om medelklassen. Många har levt i en historisk bubbla med gratis pengar och stigande levnadsstandard som ett slags bisarr självklarhet. Nu kommer notan, eller åtminstone en behövlig verklighetsjustering.

Många har ett tufft år framför sig. Hög inflation, stigande räntor och stigande arbetslöshet – det är verkligen inget drömläge. Det återstår att se hur illa det blir, men om inflationen vänder nedåt rejält under våren finns det hopp. En räntehöjning till lär dock komma i april oavsett.

Våren är på väg. Men det känns onekligen som att vintern står för dörren.