Snön faller. Termometern står på minus. Granen står klädd. Det doftar julmat i köket. Lugnet sänker sig över hemmet efter ett ovanligt hektiskt år och en fullspäckad höst. Nu, äntligen, finns lite tid till återhämtning.

Det ska drickas öl och ätas skinka. Det ska klunkas julmust och tuggas skumtomtar. Julfilmerna ska rulla, allt från klassiska Ensam Hemma till Skenbart och Ogifta par. Här hemma är nämligen Peter Dalles välskrivna julfilmer en tradition.

Lite sällskaps- och TV-spel står också på agendan. Och barnen ska förstås, med tindrande ögon, få öppna sina julklappar och äta lite för mycket godis.

Jag hoppas att alla ni som läser och kommenterar här får en lugn och fridfull julhelg. Det är vi alla värda nu. Röda som blå, stora som små.

Vi ses i mellandagarna. Då kommer som vanligt både en tillbakablick från året som gick och en spaning mot det år som väntar. 2023 var ett på flera sätt tufft år, men vissa signaler tyder nu på att 2024 kanske inte blir fullt så tungt som vi hade befarat.

Men tills dess kan ni titta på Jimmie Åkessons jultal. Jag har inte sett övriga partiledares jultal, eller ens om de hållit något, men jag har svårt att tro att någon annan överträffar detta.