I sin årsöversikt för 2023 konstaterar den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Must att Sveriges säkerhetspolitiska läge är allvarligt, och att vi står inför en rad parallella hot som sammantaget gör vår position utsatt. Riskerna för Sveriges säkerhet har ökat, konstaterar myndigheten.

I en motsvarande lägesbild pekar Säpo ut Ryssland, Iran och Kina som de största hoten tillsammans med våldsbejakande extremister som underblåser splittring och polarisering.

Must pekar därutöver på ett växande terrorhot. Sverige har blivit ett legitimt mål för våldsbejakande islamister. Vi har sett hur detta drabbar helt oskyldiga svenskar på värsta tänkbara sätt. Att resa som svensk är inte riskfritt längre.

Det stora hotet är, föga förvånande, Ryssland. Diktaturen i öst ställer nu om till en krigsekonomi och satsar enorma resurser på Putins krigsäventyr i Ukraina, som av Kreml beskrivs som ”en fråga om liv och död” för Ryssland. Det är en beslutsamhet som i takt med svikande militärt stöd till Ukraina bara har vuxit i Moskva. Uppenbarligen drar Putins regim slutsatsen att kriget nu går att ”vinna”, givetvis lite beroende på hur en seger definieras (vilket kan variera utifrpn händelserpå slagfältet), och att Västs enighet var en parentes.

Som Must konstaterar får vi räkna med att ha ett riskbenäget och aggressivt Ryssland runt knuten under lång tid framöver. Det krävs knappast någon expertkunskap för att konstatera detta, och det visar varför vi behöver öka vår militära förmåga markant och samtidigt fortsätta stödja Ukraina. Att ryssen biter i gräset på den ukrainska stäppen ligger i högsta grad i vårt säkerhetspolitiska intresse. Ty ju högre priset blir för Putins krig, desto svårare för Ryssland att hota fler länder.

Andra hot stavas Iran och Kina. Båda länderna har nära band till Ryssland. Iran förser som bekant den ryska regimen med drönare, och säkert annat också. Hittills finns inga bevis för att Kina skulle ha bidragit militärt till Rysslands krig, men Beijing importerar alltmer råolja och pumpar därigenom in miljarder i den ryska krigsekonomin. Därtill har Kina stormaktsambitioner i Arktis.

Det är lite svårt att se Kina som ett direkt hot mot Sverige, förutom i enskilda fall som Gui Minhai där den kinesiska regimen, precis som den iranska, använder svenska medborgare i ett politiskt spel. Det gäller också spionage gentemot diasporor i Sverige, men sådant ägnar sig som bekant även den eritreanska och andra regimer åt.

Att Kina vill påverka svensk åsikts- och opinionsbildning är självklart, men antalet exempel på när detta skett på ett aggressivt sätt är än så länge få. Däremot har vi all anledning att vara restriktiva när det gäller att ge kinesiska företag tillgång till vår infrastruktur, och här är agerandet mot Huawei i högsta grad motiverat, hur lockande det än vore att låta kinesiska bolag bygga allt från broar till tunnelbanesystem.

Det har länge talas om riskerna med ett alltmer polariserat samhälle. USA tycks alltid fungera som ett slags fond för den diskussionen, men likheterna med Sverige ska inte överdrivas. USA har hamnat i ett inbördeskrigsliknande tillstånd där en lögnhals som Donald Trump ser en ökad popularitet ju mer vulgär han är och ju fler brott han anklagas för att ha begått. USA har således hamnat i ett slags post truth-läge som är synnerligen bekymmersamt. Ty om vi inte ens kan enas om basala sanningar, hur ska vi någonsin kunna få något uträttat?

Där är vi inte i Sverige än. Det finns risker med en växande polarisering även här, men den är snarare kopplad till invandringspolitiken och de effekter den har fått på hela samhälle och det politiska landskapet. Andelen Putinlakejer är än så länge få, men påverkansoperationer pågår ständigt och vi ser hur Kremls narrativ sprids i mainstreammedier som Svenska Dagbladet och SVT.

Det största hotet mot Sverige på kort sikt, och kanske även på lång beroende på politikens förmåga att hantera detta hot, är tvivelsutan ett helt annat: den grova kriminaliteten. Den kringskär människors frihet, den förstör människors liv och den äter sig in i allt från företag till kommunal och statlig verksamhet. Den är således direkt systemhotande. Att 62 000 personer är inblandade, varav 14 000 aktiva, säger en del om problemets omfattning.

Detta är ett hot som den sittande regeringen lägger stort fokus på att bekämpa. Huruvida det kommer räcka är en öppen fråga, men hela samhället behöver mobiliseras om vi ska nå någonvart. Om vi misslyckas kommer Sverige att röra sig i rask takt mot ett samhälle som är präglat av våld och rädsla. Då blir vi också ett lätt offer för utländsk makt.