För lite, för sent. Så kan man sammanfatta Västs militära stöd till Ukraina ända sedan Putins storskaliga invasionskrig drog igång för drygt två år sedan. Men det betyder inte att stödet, när det småningom anlänt, har varit till spillo. Allt västligt stöd har hjälpt de ukrainska styrkorna att hålla ryssen tillbaka samt återta ockuperat territorium. Och, inte minst, rädda liv.

Efter månader av politiskt spel har Representanthuset äntligen godkänt stödpaketet till Ukraina på över 60 miljarder dollar. Detta med röstsiffrorna 311 mot 112. Beskedet mottogs med glädje av den ukrainske presidenten. Men allt är inte i hamn än. Senaten ska ge sitt godkännande innan Joe Biden kan sätta sin namnteckning på det hela. Pentagon uppges emellertid redan förbereda leveranserna så om eller när det ges grönt ljus kan det förhoppningsvis gå ganska snabbt.

Vad betyder då denna hjälp? Vi har länge hört om ukrainsk ammunitionsbrist, men även brist på luftvärn. De senaste veckorna har vi sett effekterna av detta. Dels i form av begränsade ryska framryckningar men också på ett ökat antal träffar på bostadshus och ställverk, med civila offer som följd. Det är så vi ska se detta och andra stödpaket – de räddar ukrainska liv.

Om det amerikanska stödpaketet godkänns kommer Ukraina få mycket efterlängtad ammunition och luftvärn. Nato gör en egen insats för att öka stödet till Ukraina, och samtidigt pågår insamlingar i flera europeiska länder. Det tjeckiska ammunitionsinitiativet får exempelvis stöd via en folklig slovakisk reaktion på premiärminister Ficos Putinvänliga linje. Slovakerna samlade in 2,6 miljoner euro på två dagar. Många bäckar små.

Även om 60 miljarder dollar låter väldigt mycket är det viktigt att minnas att det är fråga om ett begränsat stöd. Det kommer inte vinna kriget, men det kommer som sagt rädda liv. Det kommer möjliggöra för Ukraina att stoppa den ryska framryckningen, som alltså kryper fram trots ukrainsk ammunitionsbrist. Det finns tecken på en rysk uppladdning inför en sommaroffensiv som kan tänkas börja i slutet av maj eller i början av juni. Den behöver stoppas. Fronten behöver stabiliseras och attackerna mot ryska mål intensifieras. Det är svårt att föra krig utan ammunition.

Den ryska reaktionen på beslutet i Representanthuset var den väntade. Enligt det officiella ryska narrativet förlänger stödet bara kriget lite grann och skjuter upp ”Kyivregimens” oundvikliga fall. Precis så låter det hos ryssvänliga bloggar och sociala medierkonton i Sverige och annorstädes. Det kan noteras att ryssarna inte lyckades få ”regimen i Kyiv” på fall ens när de stod i Kyivs förorter och att det har proklamerats mer än en gång att de ukrainska väpnade styrkorna står inför en snar kollaps.

Problemet med de västliga stödpaketen har, som en ukrainsk företrädare konstaterat, varit att de anlänt för sent och täckt behov som inte längre finns. Stridsflygplan hade gjort störst nytta för ett år sedan men kommer att anlända först denna sommar. Fronten må vara stabil, men kriget utvecklas hela tiden som ett slags katt-och-råtta-lek där utvecklingen av teknisk krigföring, drönare och annat hela tiden sker i ett slags samtidig kapprustning. Här märks hur både ryssarna och ukrainarna lär av misstag och av fiendens förändrade strategi.

Kriget kommer fortsätta ett tag till. Tiden för fred är ännu inte här. När den väl kommer är det högst önskvärt att den inte sker helt på Putins villkor. Den ryske diktatorn struntar i de ryska manskapsförlusterna, de kan alltid ersättas. Men inte heller Ryssland har obegränsat med pansar, transportfordon och bombplan, och det finns tecken på att de enorma förlusterna börjar märkas på slagfältet.

Kriget i Ukraina är inte som vilket krig som helst för Europa. Detta handlar även om vår säkerhet. För europeiskt vidkommande är det därför viktigt att de ryska expansionsplanerna kör fast i den ukrainska leran. Detta är vår tids stora kamp och den får bara inte förloras. Här och nu stresstestas den moderna västerländska demokratin. Klarar vi av att stå emot eller viker vi ned oss?