Första maj som röd kampdag har sedan länge spelat ut sin roll. Socialdemokraterna och allehanda vänsterrörelser har svårt att fylla leden. Folk i gemen bryr sig helt enkelt inte längre. Det är en skön helgdag att ägna åt något helt annat än politisk kamp. Ta en fika på stan. Ordna en picknick i parken. Eller varför inte montera en studsmatta.

Socialdemokratin försöker upprätthålla första maj som en gemenskapsdag för Rörelsen. Före detta partiledare och ministrar håller tal runt om i landet till föga intresse för någon annan än de mest inbitna partisterna.

Publiken brukar likna ett grått hav. Återväxten är föga imponerande. Socialdemokraterna lockar inte unga väljare, och för ett parti som brukar kallas sig Framtidspartiet är det onekligen ironiskt. Desto yngre ansikten syns hos Vänsterpartiet. Men Nooshi Dadgostar saknar den där glöden som man kan tycka borde finnas hos ett populistiskt vänsterparti i opposition.

Årets förstamajfirande verkar ha liknat de flesta andra. Vänsterpartiet har blivit så mainstream att allt de orkar med är att kräva höjt tak i a-kassan. Sossarna vill kunna utesluta EU-länder som inte anses demokratiska. Föga upphetsande, precis som både Dadgostars och Anderssons tal.

Nu när Sverigedemokraterna är med och påverkar regeringens politik kan man tycka att den röda oppositionen borde ha ett högre tonläge. Vara lite argare. Tuffare. Men den energin saknas. Kanske är det så att både S- och V-ledaren inser att det är mer som förenar än som skiljer partierna åt. Att vi i praktiken har åtta mittenpartier i riksdagen.

Nu finns det visserligen fortfarande sossar som lever kvar i det förflutna. Mona Sahlins föreställning att SD bäst bekämpas med en tvärtomlek, det vill säga precis det som Fredrik Reinfeldt ägnade sig åt, är lite underhållande så här 14 år efter Jimmie Åkessons riksdagsinträde. Men de flesta inser att den där infantila taktiken fungerade uruselt. Både som strategi för att bekämpa SD men framför allt som metod för att styra ett land.

Det var en tid när högern önskade avskaffa första maj som helgdag. I dag begriper de flesta att det är bättre att låta denna dag falla in i irrelevansens töcken av sig själv. Dit är den på god väg.