Den svenska sexköpslagen fyller 25 år. 1998 klubbades förbudet mot köp av sexuella tjänster av en riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Lagen trädde i kraft året därpå och ersattes 2005 av lagen köp av sexuell tjänst.

Strax före millennieskiftet tog sålunda den svenska feminismen en stor seger, och den skulle få ringar på vattnet. Men makthavarnas jakt på sexuella avvikelser och omoral började knappast då.

Historiskt har samhällets kamp mot sexarbete inriktats på att få sexsäljarna att upphöra med sin osedliga verksamhet och straffa deras profitörer (hallickarna). Ett prostitutionsreglemente utformades 1859 där noggranna föreskrifter stipulerade hur sexsäljarna skulle leva och bete sig på offentliga platser. Detta avskaffades först 1919.

Det skulle dock inte dröja ända fram till 1999 innan perspektivet skiftade från sexsäljare till sexköpare. Redan 1937 konstaterade befolkningskommissionen att det nu var kunden och inte sexsäljaren som skulle bekämpas. Det fastslogs att ”könsumgänge med prostituerade icke tillhör den moderna tidens livsstil.”

Staten och det allmänna har som synes länge haft synpunkter på människors sexuella utsvävningar. I så måtto är sexköpslagen inget unikum. Däremot är den en udda produkt. Som sprungen ur en kvinnofridsproposition fick lagen en feministisk täckmantel genom att insortera sexarbete som en form av förtryck (”mäns våld mot kvinnor”). Detta var onekligen en seger för radikalfeministerna, men det komplicerade situationen för den grupp som lagen träffade. Att köpa sex blev nämligen i lagens mening ett brott mot staten, mot samhällsmoralen. Inte mot sexsäljaren.

Sexköpslagen brukar med rätta kallas en normerande lag. Syftet var i första hand att uppfostra män att sluta köpa sexuella tjänster. Inte att värna om sexarbetarnas hälsa. Nya Zeeland brukar pekas ut som det land som valt den motsatta vägen genom att i stället fokusera på sexarbetarnas rättigheter och välbefinnande.

Avkriminaliseringen av prostitution genomdrevs 2003, och är onekligen ett mer sympatiskt sätt att se på sexarbetarna. De betraktas inte som viljelösa objekt utan som myndiga och rationella individer. Deras val respekteras och staten försöker underlätta för dem på olika sätt. Samtidigt erbjuds den som vill komma ifrån sexarbetet hjälp.

Det är lite oklart vad Centerns ungdomsförbund tycker i dag.

Arbetet mot prostitution i Sverige fortsätter oförtröttligt, och tonläget och innehållet i debatten har förändrats anmärkningsvärt lite på ett kvarts sekel.

Ylva Grönvall undersöker detta i avhandlingen The Purchase of Sex – Perceptions, Experiences, and Social Work Practices (PDF). Hon har intervjuat 30 sexköpare och tio socialarbetare, dels för att höra vilket perspektiv köparna har men också för att undersöka hur sexköp konstrueras som ett socialt problem.

En slutsats som dras är att sexköparna har anpassat sig utifrån de förändrade normerna i samhället. Den radikalfeministiska diskursen har både gjort dem obekväma med att ses som exploatör av utsatta människor och obenägna att prata om sina upplevelser. Det sistnämnda gör förstås området mer svårbeforskat.

Sexköpslagen har sålunda haft en normerande effekt inte bara på samhället i stort utan också på vissa sexköpare. Men – det har inte fått stopp på sexhandeln. Både köpare och säljare har anpassat sig, och allt har blivit mer dolt och ”städat”. Den som köper sex gör det alltjämt för att få intimitet och för den spänning som handlingen ger utifrån att den betraktas som väldigt tabu av samhället. Denna slutsats stämmer väl överens med tidigare undersökningar.

Vad har då sexköpslagen åstadkommit? Den har vridit diskussionen om sexhandel in i den feministiska fållan. Ingen kan i dag ostraffat påstå att det är OK att köpa sex. I så måtto har en målsättning med lagen onekligen uppfyllts. Men den har inte gjort ett jota för att förbättra sexarbetarnas situation, vilket inte heller var tanken. Ej heller har den, förstås, utrotat sexhandeln. Kanske har den inte ens minskat, det är svårt att mäta eftersom internets genomslag vid millennieskiftet skulle ha bidragit till stora förändringar oaktat lagstiftning.

Slutligen kan vi notera en ny utveckling, och det är att sexsäljare nu rånas av köparna. Inte sällan väldigt unga personer i tonåren, drogpåverkade. Ja, ni fattar vad som har hänt. Men det är en annan diskussion.