Min resa till Ukraina har satt spår. Även om mycket av det jag bevittnat är sådant jag känt till är det något annat att se det på plats. Att besöka skådeplatserna för de ryska massakrerna och se kulhålen där offren föll. Att se resterna av de utbombade husen. Att se nya gravar grävas och, inte minst, bilderna på hundratals och åter hundratals människor som ler mot en men som aldrig kommer le igen eftersom de stupat.
Sådana intryck gör sammantaget kriget mer verkligt och greppbart. Att bli väckt av flyglarm bidrar förstås lite till det också, men det är framför allt platserna och berättelserna om människorna här som jag tar med mig från Ukraina.
Adderat till det en känsla av att detta är på riktigt. Det pågår ett krig inte alls långt från Sverige. Människor dör och hela familjer utplånas. Byar läggs i ruiner och drömmar släcks för alltid. Kyrkogårdarna växer hela tiden. Min tolerans för raljanta och okunniga kommentarer om kriget har minskat ytterligare lite.
Tyskland gjorde upp med sin historia. Nästan så till den grad att det höll på att utplåna den tyska identiteten, skulle vissa hävda. I dag är det accepterat att vara stolt tysk igen, även att vifta med det förenade Tysklands fana. Men det har tagit sin tid. Historien har hängt som en tung kvarnsten om tyskarnas hals i decennier.
En sådan uppgörelse med sin historia har ryssarna aldrig gjort eller behövt göra. Efter Sovjetunionens fall följde en kort tid av relativ frihet och kaos innan ordningen, enligt rysk tradition, återställdes under vad som snart kom att bli en modern auktoritär stat. Under sina 25 år vid makten har Putin avskaffat yttrandefriheten, mötesfriheten, pressfriheten och rättsstaten och åter gjort Ryssland till en fullfjädrad diktatur. Visserligen en sådan som ”håller val”, men det är ju den nutida formen av envälde. Allt ska legitimeras officiellt, trots att alla vet att det är en charad. Det ”hålls val” även i Belarus och Nordkorea.
Stalin får åter upprättelse, och ryssar bär t-shirts med orden ”I’m not sorry” och ”Butjamassakern – Vi kan göra det igen”. Rysk stats-TV hotar omvärlden med kärnvapen. Och Ryssland tycker att Väst är russofober?
Talande nog skadat av striderna från ännu en fascistisk invasion 80 år senare.
Vi kan notera att Putin åter igen väljer att säga nej till en 30 dagars ovillkorlig vapenvila. I stället kommer diktatorn med en motbud – direktsamtal mellan Ryssland och Ukraina i Istanbul. Lite som talespersonen Peskov antydde under gårdagen vill Ryssland inte bli pressat till någonting. De vill själva sätta dagordningen. Putin måste visa att det är han som bestämmer, ingen annan.
Om dylika samtal väl kommer till stånd är det viktigt att ha detta med sig. Ty vi har inte sett mycket till positionsförflyttning från rysk sida under de senaste tre åren. Krigsmålen ligger fast. Så vad ska det pratas om? Det så kallade Istanbulprotokollet som aldrig blev undertecknat våren 2022 var de facto ryska krav på en ukrainsk kapitulation. Inte ett framförhandlat fredsfördrag mellan två parter.
Hur det än går med en eventuell vapenvila eller samtal mellan parterna, kommer kriget i Ukraina en dag att ta slut. Förmodligen i form av ett slags frusen konflikt. Men det kommer inte bli någon rysk uppgörelse med historien. Inget förlåt. Inga ursäkter. Just därför är det omöjligt att se hur Ukraina och Ryssland under vår eller ens våra barns livstid ska kunna försonas. Ukraina var på väg bort från den ryska intressesfären redan innan den fullskaliga invasionen. Nu är landet fast förankrat i Europa, i en stegvis integreringsprocess med Väst, och generationer av ukrainare har legitima skäl att känna ett djupt hat mot allt ryskt.
En fredlig samvaro med Ryssland är svår att se framför sig även för oss. Ty likt för en individ som är en oförbätterlig brottsling, och varken vill bättra sig eller ens medger några fel, nås till slut en gräns då omgivningen tvingas inse att det inte går att ha en normal relation med brottslingen. Ryssland förstår endast styrka.
Därför måste vårt stöd till Ukraina fortsätta att öka samtidigt som vi rustar vår egen försvarsförmåga snabbare än vi gjort hittills. Vi kommer inte ur detta genom att visa svaghet. Den svage hamnar snart under någon annans stövel.
Besöket i Ukraina har ånyo gjort tydligt vilka grundläggande mänskliga värden som står på spel.
Varför är ryssar som de är? Svårt att veta men Ryssland har aldrig haft demokrati och frihet att göra som man vill. Sen Ryssland bildades har det varit diktatur, förtryck och mord på avvikare. Befolkningen vet inget annat. Av någon anledning tror de dessutom att de är ett härskarfolk. Deras ledare umgås mest med andra diktatorer.
Vissa länder i Europa, Ungern, Slovakien och Serbien främst, verkar lida av samma längtan efter förtryck. Just Ungern gör ju sitt bästa för att sätta krokben för oss fria europeiska länder att hjälpa Ukraina och behålla vår frihet. Ryska folket kommer inte under överskådlig tid att få leva i frihet. Jag vill inte ha nåt med dessa filurer att göra.
Hur några stycken som bor i Sverige kan vara förtjusta i förtryck kan man fundera över. Men jag har ju hört om folk som gillar att plåga andra. Det är väl sånt de längtar efter att få göra.
Ett härskarfolk?
När de i själva verket tillhör dem vi rättrådiga brukar kalla Untermenschen. Så vad ska man göra med dem? Eftersom de inte förstår sig på vare sig politik eller demokrati kan vi nog inte göra så mycket annat än att bomba tillbaks dem på sina utedass. Det inbegriper förstås också andra länder i Europa. Sedan kan de sitta på sina utedass i stenåldern och sukta efter ett bättre liv i SD:s demokratiska Sverige.
Rätt åt dem skulle jag säga. Helt och hållet. Samma gäller förstås de andra också i Sverige!
Din text får mig onekligen att tänka på när den ”inbäddade journalisten” Douglas Murray besöker Israel. Lite samma ton, samma ensidiga patos.
Men det måste jag erkänna att till skillnad från honom verkar du betydligt mer uppriktig.
Det är min förhoppning att texterna känns uppriktiga. Och dessvärre har jag inte så mycket positivt att säga om ryssarna.
Din syn på konflikten är alltför svart-vit, ungefär som Murrays, är vad jag menar. Men det visste du ju redan. Allting startade inte 2022 eller ens 2014 eller 2008, precis som det inte var 7:e oktoberattacken som startade konflikten Israel-Palestina.
Men vi har olika utgångspunkter här helt klart och min är snarast baserad på den Mearsheimer-realistiska världsåskådningen. Därmed inte sagt att jag ser Mearsheimer som någon slags guru, det finns garanterat massor jag inte håller med honom om på det filosofiska planet, men att han är enormt påläst och kunnig går inte att förneka. Dessutom har han gått på West Point, så definitivt ingen dumskalle när det gäller militära frågor heller. Även om jag på det området tycker ha lärt mig betydligt mer av att lyssna på vad Douglas MacGregor (en till av dina favoriter) har att säga.
Jag tycker som sagt inte att konflikten är särskilt grå. Det handlar om ett lands övergrepp på ett annat, oaktat hur ryssvänliga vissa delar av Ukraina har varit (använder varit medvetet här ty jag skulle anta att rysshatet nu är tämligen utbrett över i öst). Mrn allt det där har diskuterats igen och igen.
Mearsheimer är intressant och ingen knäppgök, men nästan komiskt ryssvänlig i sin approach. Han skyller ju ständigt konflikten på Väst, anklagar Väst för russofobi osv. MacGregor lämnar vi nog därhän…
Utmärkt artikel!
Vill du försöka förstå Ryssland och det ryska folket, läs Kalle Knivilää och Anna-Lena Lauren kloka personer från vår kulturella sfär. Vill du försöka förstå och förklara Rysk politik och militära doktriner, läs Martin Kragh och Oscar Jonsson. Vill du förstå den ryska soldaten, läs Nikolaj Nikulin och Arkadij Babtjenko. Vill du försöka förstå Rysslands tillstånd, avsikter och mål, läs och lyssna på Gudrun Persson. Vill du försöka förstå Putin, läs Masha Gessen. Var och en gör sin egen analys och drar sina slutsatser, i mitt fall citerar jag Gudrun Perssons egen retoriska fråga från Folk och Försvar 2024 ” går det att leva i fredlig samexistens med Ryssland, svaret är, Nej ” Landet behöver agera utifrån detta!
Gudrun Persson och Oscar Jonsson följer jag en del. Vassa. Har hans bok oläst än så länge, dock.
Och vill man förstå djävulen ska man läsa Bibeln…
”Fredlig samexistens” betyder ju nödvändigtvis inte vänskaplig sådan, och behöver inte ens vara på särskilt god fot. Ungefär såpass kylig och bitvis stötig som den varit alltsedan Jeltsin drumlade av scenen. Att däremot leva med ständigt krigshot- underförstått kärnvapenkrig = global holocaust- som jag gjorde under min uppväxt under kalla kriget, ifall hon menar att det vore att föredra, så kallar jag Gudrun Persson rent ut sagt för en förstockad idiot. Kom ihåg Able Archer 83.
En finländare som heter KNIIVilää? Verkligen? Tack för tipset, samt för ett gott skratt (på brödrafolkets bekostnad).
Utmärkt artikel. Vad jag kan förstå så utgör Ryssland en fortsättning på Sovjetunionen enligt Rysslands grundlag från 2022. Den ryska staten har samma funktion nu som då, att utgöra ett sanningsministerium, som bestämmer vad som är sanning och skriver Rysslands historia.
Boris Jeltsin monterade ned Stalin och Lenin statyer, medan Putin har rest 100 nya statyer av Stalin. Är det 70% av det ryska folket som gillar Stalin? Rysslands nationalhymn använder samma toner som Sovjetunionens, men med nya ord, etc.
Det gäller att hålla Ryssland på armslängds avstånd.