Sällan har ett så innehållslöst telefonsamtal varit föremål för sådan uppmärksamhet. Donald Trumps samtal med Vladimir Putin varade enligt uppgift i ungefär två timmar. Men det tycks inte ha lett till någonting. Kanske var det just vad somliga har kallat det: ”Putins medarbetarsamtal med Trump”.

Det är inte lätt att följa med i Trumps ADHD-diplomati. Hans hållning för dagen verkar handla mycket om vem han pratade med sist. Den osäkerhet som denna ombytliga dagsform skapar gör det omöjligt att nå ett långsiktigt och förutsägbart samarbete med USA under de kommande åren.

Trump skröt länge om sin förmåga att få ett slut på kriget på 24 timmar. Det skulle vara ”väldigt lätt”, upprepade han gång på gång. Efter över hundra dagar har Trumps fredsmäklarkonster inte direkt imponerat på någon.

Trump uppmanade nyligen Putin att tacka ja till en ovillkorlig vapenvila, annars väntade utökade sanktioner. Detta var redan överenskommet med EU och det fanns långt gångna planer, enligt Lindsey Graham. Putin kontrade med att kalla till en nattlig presskonferens där han föreslog ett möte mellan Ryssland och Ukraina i Istanbul. Trump bytte då linje och tvingade i princip Zelenskyj till Turkiet för ett möte med Putin som givetvis aldrig blev av. Putin hade aldrig för avsikt att dyka upp.

Då svängde Trump igen och påstod att det inte var så konstigt att Putin uteblev då ju Trump själv inte var där. Bara han kan få ett slut på kriget, upprepades igen. Han skulle ringa Putin på måndag och fixa det där. Samtalet varade i två timmar, och enligt Trump har han uppmanat Putin att gå med på en vapenvila med tillägget att endast Ryssland och Ukraina kan lösa denna konflikt. Onekligen en omsvängning från att det bara är Trump som kan göra det.

Trump utmålar samtalet som en framgång, men ingenting konkret har åstadkommits. Av de positiva tongångarna i ryska medier att döma fick Putin ut precis det han ville av samtalet. Han lyckades stå fast vid gamla ståndpunkter, inte gå med på några som helst eftergifter och samtidigt hålla Trump på gott humör. Den ryske ledaren är månne inte en mästerförhandlare, men han är en skicklig manipulatör och vet förstås hur han ska handskas med Trump. Exempelvis genom att låta skänka ett smickrande porträtt av presidenten.

Putin har således inte förflyttat sin position ett dugg, hans krav är alltjämt desamma. Diktatorn går inte med på en ovillkorlig vapenvila utan öppnar endast för en förhandling om en vapenvila, antagligen med exakt samma orimliga krav som redan framförts från ryskt håll flera gånger. Putin vill att Ukraina lämnar ifrån sig de regioner som Ryssland annekterat innan en vapenvila kan bli möjlig, vilket är en helt bakvänd position. Rimligen behöver vapnen tystna till att börja med för att visa på att parterna är seriösa.

Ryssland är förstås inte intresserat av fred, vilket ånyo blev tydligt när de ryska underhuggarna på mötet i Istanbul gjorde klart att ryssarna kan fortsätta kriget länge än. Det finns över huvud taget inga signaler från Kreml att de är beredda att förhandla på riktigt. Putin gillar sitt krig och var det placerar honom i den ryska historien.

Allt som görs nu i form av utspel som ”vi är öppna för förhandlingar, men…” är olika sätt att förhala. De är helt för eftergifter – så länge dessa görs av Ukraina. Ryssarna tycker sig nämligen ha initiativet på slagfältet, och förmodligen bedömer Putin att de kan fortsätta avancera och kanske helt ockupera Donbass under detta år. Vilket skulle sätta dem i ett bättre förhandlingsläge under 2026.

Trumps mest lojala anhängare sitter fortfarande och hoppas på att presidenten ska dra fram det där esset i rockärmen, men faktum är att Trump har visat sig påfallande amatörmässig. Det antogs att han skulle använda en kombination av piska och morötter för att blidka de två sidorna. Det har han gjort, men inte riktigt som förutsett. Trump har använt piska mot Ukraina och morötter mot Ryssland.

Ukraina har anpassat sig. De pratar aldrig om Nato längre och har också medgett att de inte kan förväntas återfå förlorat territorium i en fredsuppgörelse. Ryssland har däremot inte rört sig en millimeter, helt enkelt eftersom de inte har behövt det. Trump har inte utövat några som helst påtryckningar på Putin, vilket får många att spekulera i orsakerna. Ryktena om att Putin har tillgång till något komprometterande på Trump tar ny fart.

Hur det än är med den saken, är det uppenbart att Trump inte har använt de påtryckningar på Ryssland som han skulle kunna göra och att han endast är intresserad av ett slut på kriget för sin egen skull, inte en långsiktigt hållbar fred. Det är illa, men inte oväntat. Trump har aldrig signalerat något annat, han har aldrig valt sida och han har varit väldigt noggrann med att inte kritisera Putin offentligt.

För Ukraina har det blivit uppenbart att de inte betraktas som en partner i Washington utan snarare som ett hinder på vägen till normaliserade relationer med Ryssland. Trump ser framför sig stora affärsmöjligheter med Putin och just nu är kriget ett hinder för detta.

Europa har ett mer moraliskt och säkerhetspolitiskt perspektiv på kriget. Därför finns Ukrainas hopp i Europa. Det bästa Ukraina och EU kan hoppas på är att Trump upprätthåller status quo vad gäller ukrainsk tillgång till underrättelser och en fortsatt möjlighet för européerna att köpa amerikanska vapen för att ge och sälja vidare till Ukraina. En trumpsk fredsplan är inget att hoppas på.

Tidigare bloggat:
Snipp, snapp slut så går Trump ut