När jag först läste Aftonbladets artikel om Frida som inte har råd med mat, som stjäl toalettpapper på krogen och får panik när hon går in i en mataffär därför att hon har så lite pengar tänkte jag att detta bara var ännu en artikel i kvällspressen om Det Nya Kalla Sverige. Ännu en klassisk vänstervinklad historia. Kort sagt: ännu en person som gnäller om sin ekonomiska situation trots att hon inte har det sämre ställt än en genomsnittlig student eller fattigpensionär.
Men det har visat sig att det är värre än så. I Sveriges Radios dokumentär Ingen är vän med en fattig framkommer en rad saker som gör Fattiga Frida allt annat än fattig. Precis som Per Hagwall har visat stämmer hennes inkomstuppgifter inte över huvud taget. Man betalar inte 519 kronor per månad i TV-avgift – det är kvartalsavgiften. Ej heller återbetalar man 1 600 kronor i månaden till CSN om man har låg inkomst. Jag, som heltidsarbetar, betalar drygt 10 000 kronor per år till CSN. För den med liten eller ingen inkomst finns möjlighet att betala så lite som 3 000 kronor per år.
Och så till den största bomben: Fattiga Frida bor i en bostadsrätt. Hon har därmed betydligt mer pengar än vad jag har. Ändå gnäller hon. Hon söker jobb som barnprogramsledare i SVT i stället för realistiska arbeten inom kafé- och restaurangbranschen där det är lätt att få arbete. Och bor man i bostadsrätt har man tillgångar, vilket gör det självklart att man inte godkänns för ekonomiskt bistånd hos Socialtjänsten.
Jag blir så förbaskat trött på dessa trångsynta och egocentriska människor som snyftar ut i kvällspressen i hopp om att folk ska tycka synd om dem och, allra helst, ge dem pengar. Det är inte ett dugg synd om Fattiga Frida. Många 25-åringar kan bara drömma om att ha en egen bostadsrätt. Fråga alla som bor i andra- och tredjehand i Stockholmsområdet och får hoppa runt mellan olika lägenheter med några månaders mellanrum.
Och vad gäller Fattiga Fridas oförmåga att leva efter sina tillgångar kan vi se många exempel på studenter, pensionärer och sjukskrivna som lever på mindre pengar varje månad och klarar sig ändå. Jag har själv varit där.
SR-reportaget är journalistiskt undermåligt – och populistiskt. Det är en spegling av Sveriges Radio när det är som allra sämst. Någon borde fan avgå.
Sen är det tydligen en person till skriven i lägenheten.. Som av någon anledning inte kan bidra med ett enda öre till försörjningen.. joråsåatt..
Enligt en chatt (idag) svarade "Fattiga Frida" att hon har en förslitningsskada i axeln som orsakar henne stor smärta när hon lutar sig fram och gör tunga lyft. Troligt därför hon inte söker enkelt hittade service-jobb.
I och med att hon har så osäker inkomst får hon inte heller någon hyresrätt då i princip alla köer till dylika lägenheter innebär att man ska uppvisa stabil inkomst.
Återstår då att sälja lägenheten och köpa en billigare för vinsten. Men hittar hon inget jobb innan vinsten har ätits upp är hon kvar där hon började.
Jag ställer mig neutral i frågan över huvud taget. Uppenbart är att radiodokumentären har gjort vissa faktafel, men ej heller lyft fram de komplikationer hon har pga skada och svajig inkomst.
Samtidigt, i Darfur…
I vanliga fall är det ju ett jävla gnällande på er högermuppar om att pengar är låsta i en bostadsrätt.
Varför gäller inte detta nu? Varför är det bara imaginära fiskaränkor i skärgårdar och överstinnor i paradvåningar på 150 kvadrat som finner nåd hos er när det gäller boende? Varför ska inte en utsliten fattig få bo kvar och få hjälp att reda upp situationen? Ska du köpa ny lägenhet eller?
Vi kan ju för helsike inte ge försörjningsstöd till en person som sitter på en lägenhet värd kanske en miljon. Lite ansvar måste man faktiskt ha för sin egen ekonomi. Det finns många betydligt mer ömmande fall än Fridas när det gäller bedömningar av ekonomiskt bistånd.
Jag bodde i Malmö till för ett halvår sedan. Jag har sökt arbete i Malmö. Jag har arbetat med socialt utsatta och oförmögna (i Malmö).
Min tolkning av programmet är en helt annan än de stockholmska kommentarer som jag just nu ser många av.
Det är inte lätt att få jobb ens i restaurang- och servicebranschen i Malmö, och det har blivit svårare det gångna året – bl.a eftersom arbetsmarknaden i Köpenhamn har försämrats.
Det är inte heller lätt att få hyreslägenheter i Malmö. Det lär det nu inte vara i Stockholm heller, så det är ingen skillnad.
Men för mig handlar inte programmet om skälen till att Frida är "fattig". De skälen framgår visserligen rätt tydligt. Och det är dem som så många kommentarer skjuter in sig på.
Programmet handlade, för mig, istället om hur en individ påverkas av de omständigheter som Frida haft:
Programmet ger bilden av en familj som i tre generationer levt på marginalen.
Hennes mormor var ensamstående med fyra barn, och blev vräkt från en lågstatuslägenhet när Fridas mor var elva år gammal.
Fridas mor flyttade hemifrån som 14-åring, har många barn med lika många olika män, och beskrivs ha flyttat ofta, ofta …helt utan förvarning.
Frida vågar/klarar inte tänka och planera framåt.
Det där – att inte våga/klara planera sin framtid, det är för mig själva orsaken till att Frida och många med henne hamnar i akut penningbrist. Och programmet ger en bakgrund. Hur kan det ha blivit så?
Instämmer visserligen med föregående talare om hur etnocentrisk debatten i den svenska debatten är från Stockholms horisont, där det är vinter i Sverige om det snöar på Sergels torg etc, men även om jag inte bor i Malmö precis vid "Broen" till Skånes huvudstad Wonderful Copenhagen, anser jag mig som helsingborgare åtminstone ha hyfsad koll på fördelarna det innebär att bo precis vid gränsen i Sundet:
* betydligt bättre arbetsmöjligheter (mindre fyrkantiga arbetsmarknadsregler; en arbetsgivare kan ge dig sparken på stående fot men till gengäld är det också lika lätt att finna nytt jobb etc) och lönenivåer, kronkursen inte att förglömma, västansunds
* lägre levnadskostnader – boende, mat, ja allt! är billigare som pendlare östansunds 🙂
Personligen skulle jag skatta mig lycklig, om jag haft en bostadsrätt, och har klarat mig utmärkt trots blygsammare förhållanden. Och glöm inte, medan svenska arbetsgivare förvisso tittar på skavanker, tatueringar, piercingar etc, kan du få jobb västsansunds bara du vill 🙂
öhh, "debatten är från Stockholms horisont" menade jag naturligtvis.
Jag beklagar.
Mitt blogginlägg handlade mer om företeelsen att gråta ut i media om sin ekonomiska situation, trots att den egentligen inte är värre än många andras. Och jag upprepar: sitter man i en bostadsrätt i en av Sveriges största städer har man faktiskt inte så mycket att klaga över. Det hade varit en annan sak om den legat i glesbygd och varit värd några tiotals tusen kronor.
Sedan resonemanget om att "ärva" fattigdom: Fridas situation delas av många och jag har själv träffat sådana som hon. Men om det är något land där detta motverkas är det Sverige. Genom gratis utbildning via universitet, möjlighet att läsa upp betyg på Komvux och sedan vidareutbilda sig finns alla möjligheter att bryta ett tråkigt arv. Det är upp till henne att försöka. Jag var själv den förste, och blev den ende, som läste vidare på gymnasium och universitet i min familj. Mina föräldrar arbetade sig upp från knappa förhållanden och genom dubbel- och trippelarbeten kunde de bygga en bättre framtid. Skulle jag gå efter hur mina farföräldrar och föräldrar levde skulle jag aldrig ha satt min fot på ett universitet. Jag förstår att vi alla har olika bakgrund och förutsättningar, men man kan inte bara skylla sin situation på detta.
Och vad arbete beträffar: Det är mycket möjligt att det är jättesvårt att hitta arbete i Malmö, det är rätt att jag utgår från Stockholm och nog inte borde ha gjort det. Men vad är det som säger att hon måste bo kvar i Malmö? Om hon hittar jobb i Trelleborg, Helsingborg eller någon annanstans bör hon flytta. Precis som man får flytta för att plugga bör man flytta för att jobba. Jobb och inkomst är trots allt fundamentet. Jag har inte sagt att det är enkelt, särskilt inte emotionellt, men det är ändå vad vi borde kunna kräva av henne.
Om ni är intresserade har sr skrivit lite förklaringar till varför programmet vinklades som det gjordes.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4091&artikel=5092195 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4091&artikel=5093189 //susanna svensson
Vad säger att någon ska bo på samma ställe mer än två dagar i sträck?
Hans gå gärna in och jämför arbetslöshetsstatistiken mellan Stockholm och Malmö kommer du att se att Stockholm har ca 20 000 fler arbetslösa än Malmö. http://mstatkommun.arbetsformedlingen.se/
Nu är jag inte säker på att det är arbetslöshetsstatistik och kommunernas skatteunderlag som egentligen är det viktiga här, men låt oss jämföra:
Stockholm mars 2012:
865 tusen invånare
30 tusen öppet arbetslösa
5 tusen av dem arbetslösa över 2 år
Malmö mars 2012:
303 tusen invånare
19 tusen öppet arbetslösa
3½ tusen av dem arbetslösa över 2 år
Jag tror inte man kan dra så mycket slutsatser från de siffrorna alls.
Stockholms län:
2,1 miljoner invånare
67 tusen öppet arbetslösa
11 tusen av dem arbetslösa över 2 år
Skåne län:
1,25 miljoner invånare
59 tusen öppet arbetslösa
10 tusen av dem arbetslösa över 2 månader
Hans, jag vet att det är otaktiskt av mig, men jag berättar det ändå: Under rätt många år betecknade jag mig själv som liberal i betydelsen "nyliberal". Några stora, våldsamma förändringar av mina egna ställningstaganden skedde aldrig, men gradvis kom jag att mer och mer betrakta mig som konservativ istället.
Vad det gäller det här med att "ärva" fattigdom så håller jag med om att de nordiska länderna, till sitt eget fromma, tillhör de länder i världen där den uppväxande generationen har störst möjlighet att byta klass.
Men kvar blir då de ärftliga anlagen. Det vore väldigt taktlöst att peka finger åt en enskild individ, som t.ex Frida, och antyda att just hennes anlag kan bidra till de svårigheter hon upplever.
Men på det stora hela kanske det är det som vi ser. Och det är det i så fall inte så mycket att göra något åt, mera än att försöka inordna också dem i samhället som inte riktigt klarar av det på egen hand.
Poängen är dock att det är betydligt fler arbetslösa i hela landet än vad det finns lediga arbeten. De enda som möjligtvis kan vara förtjänta av att flytta är personer med specialkompetens. Jobbar man med okvalificerade yrken som Frida verkar ha gjort kan hon lika gärna gå arbetslös i Malmö som någon annanstans. Eller hon kanske ska ta ett springvik i stockholm på krogarna där samtidigt som en arbetslös stockholmare tar över hennes springvik i malmö. Är det ingen vettig människa som begriper hur absurt det är. //susanna svensson
Hon kanske betalar mindre i månaden för sin bostadsrätt än hon skulle i en hyresrätt.
Det fattar folk väldigt sällan…
Varför snackas det här om att Frida borde flytta?
Hon bor i ju för f-n mitt i Storköpenhamnsområdet med hela den stora och betydligt friare och öppnare arbetsmarknaden med bättre villkor och möjligheter västansunds, eller för att citera en aktuell debattartikel av Jöran Svahnström nu i dagarna:
"Den danska modellen som innebär att danska arbetsgivare lättare kan anställa och avskeda än svenska, a-kasseersättningen är hög och Danmark investerar dubbelt så mycket av sin BNP som Sverige i just arbetsmarknadspolitik.Modellen kallas också flexicurity (flexibility och security). Den implementerades i början av 1990-talet av socialdemokratin och har sedan framgångsrikt förts vidare under tio år av borgerligt styre.
Flexibiliteten ligger främst i att det inte finns någon lag om anställningsskydd och därmed heller ingen sist-in-först-ut-regel. Det är lite brutalt uttryckt lättare att få jobb och lättare att få sparken. Därmed uppfattas heller inte ett avskedande (en ”fyring”) som en lika stor och dramatisk händelse som i Sverige. En sparkad blir inte alls lika stigmatiserad. Det är få danskar som ser "guldklockan” som ett bevis på ett lyckligt arbetsliv. "
http://www.bt.se/ledare/kronikorer/gastkronika-joran-svahnstrom-dansk-arbetsflexibilitet-skapar-trygghet(3228588).gm
När skall människor i Sverige, uppvuxna på mellanmjölk och nationalism, inse att världen inte tar slut vid brofästet i Bunkeflo!?
Hon kan ju faktiskt ta ett jobb inom hemvården, inte speciellt betungande med lyft och så blir man bjuden på fika med. Men njej istället lever hon i drömmen om att bli känd på tv….väx upp och kräv in hyra av dina sambo tex…..blir så trött på dessa kids som gnäller över sin "fattigdom" men ändå inte kan tänka sig att jobba på riktigt. Och hur fan kan man bara ha sökt 17 jobb om man nu är så utsatt, och hur fan kan man då ha råd att köpa öl och springa på natt klubbar! Skamligt av mona masri sk journalist, skamligt av P3 redaktionen, skäms!
Är så förbannat trött på människor som tycks tro att vem som helst bör och klarar att jobba inom "hemvården".
Hemtjänsten heter det för övrigt!
Det är ett fysiskt och psykiskt krävande jobb som verkligen inte passar vem som helst.
Idag är många som har hemtjänst svårt sjuka och de har RÄTT till hjälp av kunniga människor med rätt kompetens.
Att jobba i hemtjänsten kan innebära att det ligger en svårt skadad människa som ramlat omkull på andra sidan dörren då man låser upp den. Då gäller det att veta exakt vad man ska göra isådana situationer. Jobbet innebär också ofta att sätta kateter, ge insulinsprutor, byta stomipåsar, byta bandage o.s.v
Saker som de flesta människor som jobbat i helt andra branscher INTE behärskar.
Våra far och morföräldrar som slitit och släpat hela sina
liv har RÄTT till att få en värdig ålderdom och att känna
sig trygga med hemtjänsten. Det gör de verkligen inte
om personer som varken har någon som helst Utbildning Inom eller erfarenhet av vårdarbete ska jobba i hemtjänsten för att egoistiska svin tycker att precis vem som helst kan jobba i hemtjänsten bara för att de själva inte vill betala ett försörjningsstöd på ett par ynka tusenlappar i månaden till en arbetssökande som helt saknar kompetens för det här yrket.
Hoppas ni själva blir hjälplösa och gamla en dag!