DN gör ett tappert försök att svartmåla den tyska prostitutionslagen genom att hävda att ”könshandeln har exploderat” sedan prostitutionen fick samma status som andra yrken i Tyskland (2002). Kvinnor gör samlagsrörelser på öppen gata. Bordeller överallt. Vad ska barnen säga? Usch, fy och halleluja. Alternativet till laglig verksamhet är Sveriges sexköpslag, där gatuprostitutionen minskar till förmån för den ljusskygga verksamheten på nätet. Detta gör att personer som Birgitta Ohlsson och andra med obskyra åsikter kan sova bättre om natten eftersom ”problemet” sopats ut i cyberrymden, men det förändrar inte det faktum att försäljning och köp av sexuella tjänster finns kvar. Det finns inga medel, och heller ingen anledning, att stoppa prostitution. Det har man insett i Tyskland och i övriga Europa. Men inte i Sverige. Här ska vi vara ”bättre” än andra och vi ser ned på alla som inte lever upp till vår uppfattning om moral(ism). Öppenhet motarbetar kriminalitet. Det man har försökt att göra i Tyskland är att ge sexsäljarna samma rättigheter och skyldigheter som andra i samhället. I Sverige är sexsäljare en utstött och föraktad grupp i samhället vars röster i debatten diskvalificeras just för att de är sexsäljare. Feminister och andra som argumenterar för sexköpslagen gör det inte med sexsäljarnas bästa i tanken utan endast utifrån sin privatmoral – som faktiskt är helt ointressant. Det hävdas att myndigheterna ”står handfallna” i Berlin. Jag funderar över vad myndigheterna står så handfallna inför. Prostitution är ingen kriminell verksamhet i Tyskland. Den är inte bara laglig, den är skattepliktig som vilken annan verksamhet som helst. Myndigheterna har alltså ingenting att stå handfallna inför. Enjoy the ride. Tidigare bloggpost om argument för fri prostitution här.