Vänstern har en unik förmåga att demonstrera. I ur och skur ska det ut och trampas, viftas med flaggor och skrikas i kör. Särskilt nu när sämre tider stundar är protestviljan hög. Frågan är bara vad demonstranterna tror sig kunna uppnå med tramp-tramp och slagord.

Jag kommer att tänka på ett citat ur filmen Abandon: ”Demonstrera mot kapitalismen? Är inte det som att demonstrera mot att solen går upp?” Jo, lite så. Men det spelar ingen roll. För demonstreras ska det! Volvoarbetare demonstrerar mot att företaget varslar folk. För om företagsledningen inte vidtog några åtgärder alls skulle allt vara frid och fröjd?

På första maj kommer det att höjas röster mot regeringens ”nyliberala politik”, mot ”orättvisor” och ”växande klyftor”. Så är det alltid. Men denna gång har vänstern en LO-ledare som saknar förtroende i de egna leden och en socialdemokratisk partiledare som snart har samma politiska förtroendekapital som Kalle Anka. Och de högljudda demonstranterna kommer i vanlig ordning bara att ha plakatpolitik att erbjuda. Regeringen har inte mycket att vara rädd för.

Demonstrera mot en lågkonjunktur? Hur tänker man då? Kommer lågkonjunkturen att ändra sig?

(Och vips har bloggen fått över 1 000 inlägg!)