Till skillnad från många andra liberaler är jag lite mer tveksam till Piratpartiet. Ja, vad fan, jag är ju tveksam till alla partier, egentligen. Partiväsendet är ett otyg. Jag tycker att Piratpartiet lyfter väldigt viktiga frågor. De jagar på de etablerade partierna, som irrar runt som förvirrade illrar just nu och fortfarande inte har fattat varför människor tänker rösta lila.
”Vid förra valet hade det varit relevant att ha med Junilistan, i år är det relevant att ha med oss.”
Piratpartiet kommer inte att släppas in i TV-studion när slutdebatten ska hållas. Förstanamnet på partiets lista, Christian Engström, är förstås inte nöjd med det. Det är naturligt, självklart vill han vara med i debatten. Men motiveringen är inte tillräcklig. Det fanns ingen anledning att ha med Junilistan i slutdebatten för fem år sedan. Partiet låg rätt lågt i mätningarna och skulle med lite tur kunna få ett mandat. Att de slog till med över 14 procent hade ingen, ingen, räknat med.
Mätningar svänger hit och dit och särskilt osäkra är de inför Europaparlamentsvalen.
Piratpartiet kan komma att få allt mellan 0 och 2 mandat, om vi ska tro opinionsinstituten. Ska SVT fatta policybeslut utifrån de senaste opinionsmätningarna? Det är inte rimligt. Betydligt rimligare är att bjuda in de partier som redan är representerade. En sådan gränsdragning blir glasklar och inte öppen för tolkning från vecka till vecka. Annars skulle SVT oundvikligen öppna upp för kritik från såväl Feministiskt initiativ som Sverigedemokraterna och andra småpartier som likt Piratpartiet saknar representation i parlamentet.
Sedan är förstås frågan vad Piratpartiet skulle ha att tillföra i en allmänpolitisk diskussion om EU. I integritetsfrågor är de överlägsna de andra partierna, men när det gäller utrikespolitik? Jordbrukspolitik? Arbetsmarknadslagstiftning? ”Jobbkrisen”? ”Klimatkrisen”? Christian Engström skulle mest få stå tyst hela kvällen, alternativt strö ut personliga åsikter som skrämmer bort potentiella piratväljare. Det ligger nog i Piratpartiets intresse att inte utsätta sig för det.
Tycker du ändå inte att det är lite konstigt att samma sju gammelpartier som pratar sig varma för att små företag skall stödja så att de får möjlighet att växa sig större, små artister stödjas så att de får möjlighet att växa sig större, små människor stödjas (via skola etc) så att de får samhällets möjlighet att växa sig större SAMTIDIGT vill ha skyddad verkstad för just sin egen verksamhet, den politiska. I konsekvensens namn borde de ju stödja att det kommer nya småpartier och växer upp och tar plats bland de gamla, med statsminister och oppositionsledaren i spetsen borde själva bjuda in så att åtminstone de tio-tolv största i mätningar under det sista halvåret fick vara med…
Det vanligaste argumentet för att PP inte skall få vara med och diskutera är det som du nämner här, att ”då skulle ju SD och FI också kunna ha önskemål om att vara med!”.
Jag noterar med intresse att många verkar finna det alldeles självklart att ”de” inte skall vara med. Jag tycker inte om SD:s syn och FI ger mig dåliga vibbar. Men att inte låta lite fler än de som sitter vid makten delta ser jag inte riktigt något skäl till.
Problemet, Jonas, är gränsdragningen. Om du släpper in PP måste du släppa in Fi och SD. Om du släpper in dem måste du vara konsekvent och släppa in ytterligare ännu mindre partier. Och så vidare. Att dra gränsen vid vilka som i dag har representanter i parlamentet är rimligt. Dessutom skulle det bli en väldigt splittrad och dålig debatt med 10-15 partier som alla får tre minuter var att försöka få fram ett budskap.
Skulle du våga rösta om du var helt övervakad?
VILL du bli övervakad över huvet taget?
Och varför ska folk ha rätt att övervaka alla utan några misstankar om brott?
Som jag ser det röstar jag på PP för att kunna rösta i val och skriva MIN mening utan att nån ska ha ögonen på mig.
Och dom är de enda jag kan se som kompetenta på dessa frågor och som driver dem hårdast.
Utan anonymitet kan vi lika gärna skippa demokratin då ingen kommer våga rösta på sitt eget sätt.
Och med tanke på att PP ses som ett ”Enfrågeparti”, så VET jag att de frågor jag anser viktigast KOMMER tas upp och inte försvinna i en soppa av skitsnack(Ursäkta utrycket) som det vanligtvis gör. 🙂
Jag förstår ditt resonemang och när det gäller integritetsfrågor är det Piratpartiet jag helst skulle ge makten att ratta dessa. Men jag har inte särskilt stor lust att stödja ett parti som jag inte kan lita på i alla andra frågor, som kanske sätter sig bland klimatalarmister i den gröna gruppen eller lierar sig med Mona Sahlin och Lars Ohly i Sveriges riksdag. Integritetsfrågorna är onekligen väldigt viktiga. Men det är ekonomi och utbildningsfrågor också. Och mycket annat.
Det stämmer ju att de frågorna är väldigt viktiga men de ska ju riksdagen kunna ta innom sverige då vi inte har euro i landet.
För att en demokrati ska fungera ska folk kunna rösta helt anonymt utan några som helst försök till övervakning.
Men visst är det lite små oroligt då man inte vet viken grupp PP hamnar i och då stöttar.
Men jag tvivlar inte heller på att världen står inför en ny generation där internet och sådant spelar en extremt stor roll.
Då är jag glad att vi i sverige skickar in ett parti som helt förstår frågorna och tekniken.
Det kanske bereder väg för en mycket bättre och öppnare världspolitik i framtiden där alla kan delta ist för att bara lyssna.
Det är ju (som jag ser det) trots allt folket som röstar fram politiker. då bör ju folket kunna medverka med. 🙂
"Men jag har inte särskilt stor lust att stödja ett parti som jag inte kan lita på i alla andra frågor…"
Nej, det var väl därför du rev din röstsedel..
Det finns inget parti som man kan lita på i alla frågor.
PP vet man åtminstone vart man har.
Du vet var du har PP i ett fåtal frågor, det är allt du vet.
Hellre veta vad PP står i några frågor som kommer att vara viktiga än att rösta på ett parti/person som man inte riktigt vet var de står.
Det enda jag vet i dagsläget är att PP står för att jag skall slippa behöva betala skatt till en myndighet som sedan skall övervaka mig.
Det känns viktigare att PP åstadkommer en förändring i en fråga än t.ex. någon trött folkpartist som ändå bara vänder kappan efter vinden i parlamentet.