Det är ingen tvekan om att FRA-frågan har rört upp väldigt stark känslor hos många borgerliga väljare. I dag kopplas kablarna in, i dag träder den kritiserade lagen i kraft. Borgerligheten har svikit.

FRA-lagen kommer inte att påverka ditt eller mitt vardagsliv märkbart. I alla fall inte så här till en början. Vi kommer fortsätta att gå till jobbet eller plugget, fortsätta blogga, maila, ringa, tycka och tänka. Men vi känner alla till begreppet ändamålsglidning och FRA är inte förskonat från denna företeelse. Det är därför lagstiftning av den här typen är farlig. Det är därför vi alltid måste diskutera vad lagar kan leda till i framtiden, vilka dörrar de öppnar och stänger. Det görs alldeles för sällan och de som gör det pekas ut som knäppskallar som tror att Sverige ska bli en fascistisk enpartistat under nästa mandatperiod. Så kan kritik enkelt avfärdas som okunnighet och överdrifter, precis som i klimatdebatten.

De borgerliga har svikit i en vital fråga: personlig integritet. Men det handlar inte bara om FRA. Problemen är större än så. Den svenska borgerligheten har ingen frihetsvision längre. Moderaterna har på rekordkort tid förvandlats från starkt oppositionsparti till ett arrogant maktparti där principer är satta ur spel och liberal idéutveckling har ersatts av en opinionskänslig vindflöjelpolitik. Partiet försvarar starka fackförbund och en sönderreglerad arbetsmarknad, skattesänkningar görs endast utifrån vad som är ekonomiskt relevant för staten och inte principiellt rätt för skattebetalande medborgare. Därtill är Moderaterna i dag lika moralistiska som någonsin Socialdemokraterna.

Därför kommer Alliansen inte att få min röst i nästa val. Den som röstar på Alliansen ska vara förbaskat medveten om vad det är för politik den där valsedeln legitimerar. Även om alternativet är urdåligt står min övertygelse fast: En regering ska väljas om på sina egna meriter, inte för att oppositionen råkar vara ännu sämre.