I går bloggade jag om svenska mäns så kallade ”import” av utländska kvinnor till Sverige. Många har hört av sig via mail, andra har skrivit kommentarer, och berättat om egna erfarenheter. Det är tydligt att det finns många svenska män där ute som får utstå fördomar från omgivningen bara för att de valt att leva tillsammans med en kvinna med utländskt ursprung. Det är helt enkelt för jävligt. Det ”toleranta Sverige” är frånvarande.
I dag går Värmlands landshövding Eva Eriksson ut och kräver insatser mot ”fruimporten”. Landshövdingen bygger sin artikel på uppgifter från ROKS, en avskyvärd organisation bestående av radikalfeminister av allra värsta slag. Trovärdigheten är således inte på topp.
Problemet med den här sortens debattartiklar är att de ger sken av att det finns ett generellt problem med att kvinnor från andra länder kommer till Sverige och lever med svenska män. Alla, även den stora majoriteten som lever i helt normala förhållanden, blir misstänkliggjorda. Samma tendens finns när det gäller kvinnomisshandel, där män som grupp pekas ut. Det talas om ”mäns våld mot kvinnor”, som vore det en allmän företeelse kopplad till manligheten som sådan. Skillnaden är förstås att den betydligt mindre grupp män som lever med kvinnor med utländsk bakgrund är mer utsatt för omgivningens skvaller, blickar och gliringar.
Jag anar en misstro mot företeelsen som sådan. Landshövdingen påpekar pliktskyldigast och i förbifarten att ”[f]öreteelsen omfattar [även] människor som söker kärlek”, men läser man mellan raderna är det tydligt att det är något skumt med att ”importera” en utländsk kvinna till Sverige. Det ska man egentligen inte göra. Alls. När hon dessutom använder begreppet ”människohandel” (och även blandar in kvinnomisshandel i ekvationen) är måttet rågat. Inte nog med att begreppet ”människohandel” systematiskt används om vanliga sexsäljare, nu ska det även omfatta kvinnor som kommer till Sverige för att leva med svenska män. Det finns ingen handel inbyggd i detta, även om mannen skulle visa sig vara en slusk. Till följd av dess inflationsmässiga användning betyder begreppet ”människohandel” snart ingenting.
Avslutningsvis kan landshövdingens påstående om ”45 miljoner träffar” på begreppet ”post-order wife” ifrågasättas. Det låter väldigt mycket. Så jag googlade och fick svaret: 10 träffar. Ta bort citationstecknen och det är en annan sak, men då inkluderas även vanlig postorderhantering och en och annan filmrecension i sökresultatet…
Googlade ocksa och om man tar bort citations tecknen sa kan man ju skumma sig igenom de olika sokningarna och man ser snabbt att efter sida 5 sa handlar det om kommentarer kring post order wives eller nagot helt annat.
Faktum ar ju sa att ROKs aldrig har brytt sig om fakta. Skamligt att en sadan forening far ta del av dina och mina skattepengar…
Jag kan inte annat än instämma! Jag har tyvärr sett alltför måna exempel på där mannen är offret men det ser självklart inte ROKS…
Bra att du tar upp detta. Hetsen mot män i Sverige får nya proportioner, och ökar i intensitet för varje dag. Hur kan det få fortgå? Säg ifrån NU! Dessutom verkar inte kärringen ha fattat att det heter "mail order bride". Detta är dock inget begrepp som seriösa internationella datingföretag använder. Asiatiska kvinnor är för övrigt ofta bedövande vackra och tryggare i sin kvinnlighet än svenska kvinnor.
Trevlig helg Hans!
Det engelska begreppet är för övrigt "mail order bride".
"Hetsen mot män", det är ju löjligt. Män har haft och har fortfarande den exekutiva makten i samhället. Vi lever inte i ett jämställt samhälle. Det som uppfattar SVD artiklar som hets mot män eller hets mot "blandäktenskap" ska nog sätta sig ner och ta sig en funderare. Den rasism sådana par får utstå har inte med debatten om kvinnor som far illa att göra. Att människor från andra länder och deras närstående blir utsatta för främlingsfientlighet eller ren rasism eller blir misstänkliggjorda skulle vara "hets mot män" är väl att ta i å det grövsta. Skitstövlar gömmer sig i ert resonemang inser ni inte det!
Nej det gör vi inte för misshandel och utnyttjande finns ingen som stödjer så det behöver vi inte diskutera ens. Betydligt seriösare hade varit om artikelserien hade varit köns och etniskt neutral. Typ "Hur ändrar vi lagen så att ingående parter skyddas" Nu pekar man ut män och deras importfruar från Thailand.
"Raka rör": Jag pratar om hur både utländska kvinnor och svenska män bemöts – som PAR. Att många ser ned på dem har just med din syn på jämställdhet att göra, att människor ska förväntas leva enligt en fastställd jämlikhetsnorm. Alla som avviker, även på ytan, bryter mot jämlikhetsideologin och får således motta ett socialt straff.
Nils dacke; ”pekar ut män” vad pekar ut män? Ja, om man åker utomlands för att skaffa sig en kvinna att ha som hembiträde eller för att slå söder och samman, ska man väl känna sig utpekad. Gör man inte det känner man sig inte utpekad, svårare är det inte. Misshandlar du? Känner du dig utpekad? Tycker du att man ska misshandla? Det hoppas jag inte. Visst gömmer sig misshandlande män i ditt resonemang. Om män är så känsliga att man inte ens kan säga att vissa män utnyttjar kvinnor utan att alla män känner sig utpekade är det något i grunden fel! Vad, borde männen ta upp på sin agenda.
Detta Hans” Jag pratar om hur både utländska kvinnor och svenska män bemöts – som PAR. Att många ser ned på dem har just med din syn på jämställdhet att göra, att människor ska förväntas leva enligt en fastställd jämlikhetsnorm” är skitsnack. För det första är min syn att det ska vara jämställt, punkt! Tycker du att det ska vara ojämlikt? För det andra beskriver jag PAR! Vad jag talar om att det från hur par plötsligt handlar om att män som grupp pekas ut. Nej, det gör det inte. Men män är ytterst känsliga som grupp för kritik, något som män kanske skulle ta itu med!
@raka rör:
Det finns inget självklart i att en kvinna ska ha företräde till den exekutiva makten bara för att hon råkar ha ett visst kön. Och som det är nu förtrycks alla män under den statsfeministiska vansinnesideologi som råder. Även om de inte har makt.
Man ska inte tala om kvinnors rättigheter, utan människors rättigheter. Särartspolitiken är en kollektivistisk och marxistisk ideologi som saknar existensberättigande i ett modernt samhälle. Berlinmuren är riven. Nu gäller bara att riva de ideologiska murarna i Sverige också. Den radikalfeministiska tvångströja som tvingats på svenska medborgare kväver det fria ordet och den fria handlingen.
@raka rör:
Vill även tillägga att du inte har ett skvatt med att göra hur en man och en kvinna väljer att leva tillsammans och lägga upp sin vardag. För många utländska kvinnor är det naturligt att vara hemmafruar. Tyvärr verkar du vara alldeles för indoktrinerad för att kunna skilja på privat och offentligt.
“Det finns inget självklart i att en kvinna ska ha företräde till den exekutiva makten bara för att hon råkar ha ett visst kön.”
Nej jag talar om jämställdhet och att män nu har den makten… Fast det är kanske självklart, eller?
“Och som det är nu förtrycks alla män under den statsfeministiska vansinnesideologi som råder. Även om de inte har makt.”
Du lider verkligen av paranoja, din stackare… ”även om de inte har makt” förtrycker kvinnorna dig… Oj oj oj, det är värre ställt än jag trodde, stackars dig. Hur ska du klara ett jämställt samhälle där alla är lever sida vid sida, när du känner dig såå hotad nu?
http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200603/11/20060311092637_DD/20060311092637_DD.dbp.asp
Svaret på artikeln i dalademokraten finns i senaste kommentaren här: http://havannastar.blogspot.com/2010/02/riktiga-man-aker-inte-till-thailand-2.html?
( den har valsat runt sen igår, hittar ni inget bättre)
"Raka rör": Vad är jämställdhet? Det måste vi först och främst definiera. Menar du lika rättigheter, lika möjligheter eller lika utfall? Jag misstänker att du menar jämLIKHET, dvs. lika utfall och 50/50 über alles. Det ställer jag inte upp på. Precis som Johan redan har konstaterat, ska vi inte prata om särskilda gruppers rättigheter utan om mänskliga rättigheter i allmänhet. Vi ska eftersträva ett samhälle där människor ses som individer, inte delar av kollektiv. Statsfeminismen är individfientlig och vidrig.
För övrigt är det helt irrelevant vad du tycker om andra människors livsval. Hur vi vill leva våra liv och med vem har ingen annan med att göra. Allra minst personer som kräver att deras egen privatmoral ska gälla i lag.
Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt slutligen frihet från könsrelaterat våld.
Ställer du upp på det?
För övrigt är jag intresserad av dina livsval bara vad de får för konsekvenser utanför ditt privatliv.
Det går inte att ställa upp på dina utopiska krav utan att kräva omfattande politiska ingrepp i privatlivet. Individer ska ha lika rättigheter, oavsett etnicitet, kön etc. Resten är upp till oss människor att klara av i våra relationer med varandra.
Eftersom vi människor ständigt interagerar med andra, är det ofrånkomligt att våra val i någon mån påverkar andra personer. Således vill du ha en omfattande politisk kontroll av allas våra privatliv. Att kalla detta demokrati vore en skymf mot begreppet som sådant. Och hur andra familjer sköter sin barnuppfostran och barnpassning ska du faktiskt ge blanka fan i.
Det är inte min definition det är nationalencyklopedins. Jag och definitionen ger blanka fan i hur du organiserar ditt privatliv så länge du inte bryter mot lagen antar jag (jag bryr mig inte egentligen om du bryter mot laget heller, men staten bryr sig möjligen. Eller kan göra det, har rätt till det).
Det står; delat ansvar för hem och barn, det står inte hur ni löser barnpassning etc., men det finns väl en viss betoning på vi…
Menat att familjen har en frihet i att betämma hur de vill lösa familjenära problemen.
Men detta kan du alltså inte ställa upp på?
” Och hur andra familjer sköter sin barnuppfostran och barnpassning ska du faktiskt ge blanka fan i.”
Ja, som sagt… läs…
@raka rör:
Det viktiga i ett samhälle är att ha lika möjligheter i grunden för alla individer, inte samma utfall. Utfallet beror nämligen på de val som en individ gör och hur man tilvaratar de möjligheter man har. Därför finns det ingen anledning för staten att gå in med stora och omfattande kollektiva ingrepp. Individen vet bäst själv vad som passar in i hand eller hennes liv. Likaså kan man inte gå in med långtgående inskränkningar av alla mäns rätt att gifta sig med utländska kvinnor för att en liten minoritet inte sköter sig. Du skulle nog trivas i Nordkorea.
Det var då märkvärdigt!
Vem pratar om utfall. Vem pratar om förbud.
Är du inte riktigt klok?
Ingen som kan läsa??
@raka rör:
Är det någonting som riskerar att spä på kvinnoförakt i samhället så är det extremister med din typ av retorik och åsikter. Vet hut människa!
Det är lite svårt att begripa vad du egentligen vill, "Raka rör". Du vill ha jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet samt "lika möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger" (?), men du vill inte lagstifta? Berätta då hur du ska gå tillväga för att nå dessa mål om du inte vill använda den politiska makten, vilket statsfeminister vanligtvis vill. Du vill att människor ska ha ett "delat ansvar för hem och barn" men du vill inte ta till några politiska piskor eller morötter?
Ditt kvinnoförakt behöver det späs på?
Så om man citerar nationalencyklopedins definition av jämställdhet är man extremist, vem var det som talade om Nordkorea??
Vilket utfall, vem pratar om det? Vika kollektiva ingrepp, vem pratar om det?
Vill du inte svara? Vill du bara bjäbba?
Vet hut själv!
Jag har läst på din blogg och vet vilka åsikter du står för. *tar mig för pannan*
Vi kan inte låta ett litet gäng tvångsneurotiska fruntimmer (a la ROKS) styra svensk familje- och sexualpolitik. Då hamnar vi i ett rättspolitiskt Gulag.
Du vet vem jag är? *LOL*
Du är så full av fördomar. Men svara det vill du inte.
Fortsätt att kolla bloggen lägger ner det här stället nu verkar vara ett ställe för inbördes beundran. Ägnar denna kväll åt " Den eviga matchen om lyckan" av JN.
Denna "enaktare"; ja, det kanske man kan kalla honom…
hi…
adjö från
Havanna Star – frihetens försvarare mot inskränkthet och mörkermän oavsett kön
Och något svar på frågan om hur du har tänkt att Sverige ska nå dina jämställdhetsmål fick vi alltså inte?
Aha… glömde det.
Återkommer senare.
Här har du ditt svar Hans, håll till godo:
http://havannastar.blogspot.com/2010/02/svar-till-hans.html
hörs…
Raka rör, jag postade ett långt svar till dig på din blogg men det försvann. Det blir likadant varje gång jag ska posta kommentarer på bloggar med den kommentarsfunktion ("väj profil") som du har. Vet inte varför. Så svaret kommer här i stället:
Jag saknar fortfarande konkretion i HUR du har tänkt att vi ska nå detta, i mitt tycke utopiska, mål. Det blir lätt lösa visioner över allting. NE-definitionen du använder handlar om lika möjligheter och villkor. Men kan något sådant någonsin existera? Vi FÖDS med olika möjligheter. Vi är olika redan från första sekund, försedda med olika egenskaper, styrkor och svagheter. Det enda vi kan göra är att försöka använda dem så gott vi kan. Det behöver vi varken diskrimineringsombudsmän eller politiker för att göra.
Och vad ”delat ansvar för hem och barn” beträffar, är jag osäker på vad du vill. Jag anser att föräldrar själva ska få bestämma hur de vill uppfostra sina barn och lägga upp tiden med dem utifrån vad som passar deras livssituation bäst.
Det finns som bekant en kränkthetssjuka i Sverige där människor känner efter lite extra i stället för att knyta näven och gå vidare (vilket faktiskt kan vara det som fungerar bäst ibland). Jag har bloggat lite om det under rubriken ”Mjukissamhället”:
http://motpol.blogspot.com/2010/02/mjukissamhallet.html
Dessutom är avslutningen märklig: svenska män har blivit positivt särbehandlade, vilket är fel. Således är det kvinnornas tur att bli positivt särbehandlade, vilket är… rätt? För mig finns ingen positiv särbehandling. Män och kvinnor, straighta och bögar, svarta och vita, ska ha lika rättigheter. Vad vi gör av dessa rättigheter är sedan upp till oss själva. Jag har aldrig påstått att livet är exakt lika för alla. Avslutningsvis: när det gäller nyfikenheten på det nyfödda barnets kön tycker jag att du tar det helt fel. Det finns faktiskt inte så mycket annat att fråga om ett nyfött barn än könet och vikten, ärligt talat. Jag kan inte se att det ligger någon värdering i en sådan fråga. Om du upprörs av något sådant, förstår jag att det måste vara jobbigt.
Vår så god Hans
http://havannastar.blogspot.com/2010/02/svar-till-
hans2.html
Och trevlig Helg
Havanna Star
Det blir en konstig debattform det här, men okej…
Del 1:
Ja, det är möjligt att inlägget blev en aning flummigt. Jag fick skriva om det från början och gjorde det i all hast. Jag vänder mig mot uttrycket "lika möjligheter och villkor" eftersom jag inte tror att vi någonsin kan skapa ett samhälle där alla människor har lika möjligheter och villkor. Det är omöjligt eftersom vi människor redan från start har så olika förutsättningar. En gravt handikappad person kan aldrig ha samma möjligheter och villkor som du och jag. Vägen till att försöka uppnå "lika möjligheter och villkor" skulle dessutom kantas av frihetsinskränkningar och rent förtryck. Det ser vi redan i dag, hur "goda" intentionerna än är. Således delar vi inte en gemensam utgångspunkt om jämställdhet, vilket gör att vi i grunden talar om olika saker.
Om vi ska ta en titt på arbetslivet, där kvotering också diskuterats,, är jag övertygad om att bra företagare väljer kompetens före kön. Däremot är det så, att det inom näringslivet (precis som inom politikens värld) finns en utbredd kompiskorruption. Det är rent mänskligt och fungerar lika på flera plan i det svenska samhället. Jobb får man som bekant genom kontakter i Sverige, inte främst genom meriter. Bland personer som kräver stärkta rättigheter för arbetstagare finns det ofta en bristande förståelse för företagarnas premisser. Lönekostnaderna är så mycket större än vad som syns på lönebeskedet hos arbetstagaren. Om jag driver ett litet företag är det självklart att jag föredrar en frisk person framför en sjuk, en person som vill arbeta övertid framför någon som ska vara barnledig. Jag har full förståelse för att gravida inte är populära i arbetslivet.
Om vi lyfter blicken något: Du talar om Sverige som ett slags medlemsorganisation, vilket stämmer. Jag är emellertid för en värld utan gränser (på tal om utopier, alltså), en värld där vi kan resa och arbeta fritt och där ursprung inte spelar någon roll. Detta förutsätter dock en nedmontering av den generella välfärdsstaten och ett betydligt större mått av eget ansvar och frihet.
Del 2:
Poängen är att det är fel att göra det personliga politiskt eftersom det lätt når ett sluttande plan. Börjar du peta, kommer du inte kunna sluta. Det är all politiks sanning: den sväller. Vill mer och mer. Således ska vi inte beträda den stigen utan låta den vara. Människor måste få fatta även dåliga beslut utan att politiker kommer och räddar oss.
När det gäller parallellen mellan a-kassa och föräldraförsäkring, som ofta dras, kan jag citera mig själv i en nylig bloggpost: "Medan arbetet är ett individuellt åtagande som resulterar i en individuell lön, en individuell arbetslöshetsersättning och en individuell semesterersättning, är man två om att skaffa barn – och förhoppningsvis två om att fostra dem. Ska vi över huvud taget ha den synnerligen generösa föräldraförsäkringen, vilket det finns skäl att ifrågasätta, är det självklart att varje enskilt föräldrapar måste få chansen att lösa sitt livspussel efter vad som passar dem bäst." De förbud du nämner (misshandel, sexbrott) finns i brottsbalken och har inget med familjelivet som sådant att göra utan är kränkningar av suveräna individer. Den korta passusen om lättkränkthet har relevans i så motto att diskrimineringsindustrin i Sverige (vars överhuvud numera är hopslagen till en enda ombudsman) hänger samman med kravet på jämställdhet i samhället. Detta föder krav på särskilda rättigheter för vissa grupper, något jag förkastar eftersom jag tror på lika rättigheter. Jag vet inte hur du själv ställer dig till detta.
För att göra en lång historia kort: du har ett jämställdhetsperspektiv som ram för hur du betraktar samhället. Jag har det inte. Du ser på lagar och regler utifrån hur resultatet kan främja jämställdheten medan jag ser till individens rätt att leva sitt liv efter eget huvud. Jämställd eller ej. Jag är inte ute efter ett samhälle där jag ”tjänar” på att andra människor tvingas leva på ett visst sätt. Jag vill ha frihet att leva MITT liv och jag erbjuder alla samma frihet.
God helg.
Skam den som ger sig
http://havannastar.blogspot.com/2010/02/hans3.html
skål!