Kristdemokraterna gick (bland annat) till val på att verka för sänkt bensinskatt 2006. Vi vet att resultatet blev det motsatta. Alliansregeringen valde att hoppa på det klimatalarmistiska tåget och höja ”klimat”skatterna. Det är beklagligt, men en vindflöjel som Reinfeldt ville inte riskera att hamna på efterkälken i en så het fråga som ”klimatet”. Moderaterna började därför plötsligt låta som Miljöpartiet. Enda skillnaden är val av enskilda ord. ”Klimatutmaningen”, förklarade Reinfeldt, skulle mötas.

Det klingar därför rätt ihåligt när regeringen kritiserar oppositionens förslag att höja bensinskatten med 49 öre. Ett dråpslag mot glesbygden och industrin, varnar regeringen. Fullt så farligt är det inte och glesbygdsbor är vid det här laget att prövat släkte. Visserligen är de flesta svenskar negativa till en bensinskattehöjning, men det är ingen avgörande fråga i valet. Vid det här laget har politikerna dessutom lyckats få människor att tro att filmen 2012 blir verklighet om de inte får höja miljöskatterna. Det är en ödesfråga! predikar pastor Wetterstrand. I vanlig ordning tar svensken sin mössa i hand, gapar och tar emot den sörja staten erbjuder.

49 öre i skattehöjning på bensin, en rödgrön mirakelkur som räddar världen. Grattis.

Och hör sen!