Som väntat kommer maxstraffet för köp av sexuella tjänster att höjas från den 1 juli. Det höjs från sex månader till ett år, vilket rimligen kommer betyda att vi får se fler fängelsedomar framöver. Människor kommer alltså att skickas i fängelse enbart för att ha haft sex med en annan vuxen människa på ett enligt politikerna omoraliskt sätt. Sverige har blivit ett sexualpolitikens u-land, ett land där endast den rätta sexualiteten och de korrekta sexuella aktiviteterna godkänns av staten.

Jag har bloggat en hel del om sexköpslagen tidigare och mycket är redan sagt om den så kallade utvärdering som nuvarande JK Anna Skarhed ledde och vars resultat blev helt i linje med den borgerliga regeringens önskemål. Det var nämligen fråga om ett rent beställningsjobb. Alliansregeringen förbjöd i praktiken kritik av lagen och bakband därmed utredaren fullständigt. Inga risker tagna, således.

Det den socialdemokratiska regeringen gjorde 1998, med gott stöd i riksdagen, var att stifta en lag som reglerade hur korrekta sexuella kontakter skulle se ut. Lagen förbjöd frivilliga sexuella kontakter mellan myndiga individer om de inte föll den radikalfeministiska världsbilden på läppen, det vill säga innehöll någon sorts betalning. Sexköpsförbudet initierades då av feminister på vänsterkanten och skärps i dag av feminister och kristkonservativa på högerkanten. Cirkeln är sluten. Vid sidan om står ett begränsat antal personer som är liberaler i både hjärta och hjärna och kritiserar eländet. Vi behöver bli både fler och mer högljudda.

Sexköp definieras fortfarande som att köpa en annan människas kropp, trots att det man självfallet köper är en tjänst som utförs med kroppen under en tidsbegränsad period. Lagen, och nästan all forskning kring fenomenet sexhandel, bygger fortfarande på gamla stereotypa föreställningar om den heltidsarbetande gatusexsäljaren. Sexköpslagens försvarare pratar gärna vitt och brett om hur förbudet ska hjälpa utsatta kvinnor, men det lagen har gjort är att ytterligare stigmatisera och andrefiera sexsäljarna. Vidare råder en svårartad begreppsförvirring – sexköpslagen påstås nämligen förhindra människohandel för sexuella ändamål (vilket det inte finns någon forskning som stöder). I själva verket reglerar sexköpslagen inga tvångsmässiga förhållanden utan endast frivilliga sexuella överenskommelser mot betalning (oavsett om den erläggs eller ej). Försvararna av lagen är livrädda att bli stämplade som sexmoralister och använder därför allsköns irrelevant argumentation för att bädda in lagens verkliga syfte.

Utöver detta går det verkligen att fundera över tankekapaciteten hos de politiker som stiftar en sådan korkad lag. När inte ens dödsstraff hjälper mot oönskade sexuella utsvävningar i en rad skurkstater världen över är det förstås en absurd tanke att en sexköpslag skulle förmå utrota sexhandeln. Förbudet spelar ingen roll. Människor kommer även fortsättningsvis att sälja och köpa sexuella tjänster. Därför att det är spännande. Därför att det ger något extra i vardagen. Därför att det passar den rådande sociala situationen för vissa människor. Att förbjuda dem att på frivillig basis agera utifrån dessa faktorer kan aldrig vara något annat än blind ideologisk moralism.

Det är just den här sortens moralistiska översittarlagar som ger mig andnöd i Sverige. Jag hoppas att vi liberaler kan samlas i detta års Prideparad och tillsammans stå upp för verklig sexuell frihet i det här landet.