Ekot i Sveriges Radio berättade i dag om hur tullen i en europeisk insats mot barnsexturism granskat passagerares datorer, telefoner och kameror när de landat på Arlanda efter en vistelse i Thailand. Granskningen skedde bakom stängda dörrar, trots att den vars ägodelar som granskas har rätt att få närvara.

Bertil Lintner, journalist i bland annat Burma, fick sina två datorer, sin iPhone och en kamera granskad utan att själv få närvara under granskningen. Personalen försvann bakom en dörr och det dröjde en timme. Totalt berördes 28 personer i insatsen.

Det rörde sig alltså om en insats mot barnsexturism. Tullen och polisen ville förstås se om det fanns några digitala bevis på övergrepp i resenärernas datorer, telefoner och kameror. Att utan konkret misstanke genomföra en sådan kontroll är förstås oerhört kränkande för den som drabbas. Bertil Lintner hade andra skäl att vara orolig eftersom han som journalist i ett land som Burma hade känsliga uppgifter på sin dator.

Även för en helt vanlig resenär finns det dock skäl vara orolig. Ty även om man inte har gjort något brottsligt under sin semester kanske man inte vill dela alla sina semesterbilder med polisen. Och hur kommer detta förfarande att påverkas om Sverige, som både Socialdemokraterna och en vänsterpartist har föreslagit, får en utvidgad sexköpslag som även gäller svenskar som vistas i andra länder? Kommer svensk tull och polis att granska våra semsterbilder efter Thailandsresan? Jag drar mig till minnes hur två bekanta efter sitt besök i Nordkorea fick sina kameror granskade på tåget innan de reste in i Kina…

Tullverket hävdar att det av praktiska orsaker inte alltid är möjligt att få närvara när ens dator, telefon eller kamera granskas. Men de verkar inte tycka att det är något problem. ”Man måste ju lita på de myndigheter som är inblandade”, tycker de.

Inte nog med att vi förväntas visa oss nakna eller få våra skrev granskade på allt fler flygplatser – vi ska visa allt innehåll i våra datorer, telefoner och kameror också. Hur många och övergripande kränkningar tål vi innan nog är nog?