Tyvärr ser det ut som om alla olycksfåglar kommer att få rätt när det gäller Saab. Eller kanske borde de kallas nyktra realister. Victor Mullers ständiga jakt på pengar har hållit företaget borta från en konkurs fram till nu, men grundproblemet -brist på inkomster – har bara skjutits på framtiden.

Tingsrätten säger nej till Saabs ansökan om rekonstruktion och det på goda grunder. Det finns helt enkelt ingen rimlig plan för hur verksamheten ska komma igång igen och för hur företaget ska överleva på sikt. Det har inga tillgångar. Saab har miljoner på kontot men miljarder i skulder. Om avtalet med Páng Dà och Youngman godkänns av den kinesiska myndigheten NDRC väntar runt 2,2 miljarder kronor från Kina. Det räcker inte ens för att betala alla skulder, än mindre för att få igång produktionen och satsa på nya modeller efter 9-5 SportCombi och 9-4X (som fortfarande väntar på att säljas i butik). Volvo satsade nyligen sju miljarder på forskning och utveckling. Det är sådana summor vi talar om för att kunna existera på bilmarknaden i dag.

Saab har redan överklagat till hovrätten, det Muller kallar ”plan C”, men det är svårt att se varför hovrätten skulle göra en annan bedömning än tingsrätten i detta fall. Om nu inte överklagandet innehåller helt nya uppgifter. Det var egentligen inte så oväntat. Victor Muller kan prata omkull anställda, investerare, fackliga representanter och journalister – snack hjälper inte mot stelbenta jurister.

Sannolikt väntar nu konkurs. Det är tråkigt att det har gått så långt – Saab är ett företag med stor kompetens och en rik tradition. De gör bilar som sticker ut. Men på en överetablerad bilmarknad är det ohyggligt svårt för en så liten biltillverkare att hävda sig – särskilt när andra krisande bilföretag fått förmånen att nalla på skattebetalarnas pengar.

”Vi tänker slåss till sista man”, säger Muller. Problemet är bara att han inte har så många man att tillgå längre.