Stockholmshem vill driva igenom en hyreshöjning på 6,5 procent i Stockholms innerstad. Det har retat upp Hyresgästföreningen, som hoppat av förhandlingarna, och vissa boende något oerhört. En av dem intervjuas i DN. Han har en femma på Södermalm och klagar över att hyreshöjningen skulle innebära 650 kronor mer i månadskostnad.

Mannen i fråga verkar dock inte främst klaga över den högre hyran – han är förbannad på att det över huvud taget kan ske en höjning. Sådant ska inte ”allmännyttan” syssla med, resonerar han och tillägger att ”de ska inte råna mig och mina vänner på pengar”.

Råna? Låt oss slå fast en sak här: Det är ingen mänsklig rättighet att bo i Stockholm och det är ännu mindre någon rättighet att bo billigt i innerstan. Nu finns det ändå gott om människor som gör det (medan andra betalar skyhöga hyror). Att hyresnivån sätts efter läge och standard är fullt rimligt. Ja, vad ska annars bestämma hyran?

Hyresgästföreningen är aktiv just nu. I våras knackade de på min dörr och härom veckan dök de upp igen. Jag förklarade båda gångerna att jag dels ska flytta ut från stan så snart jag hittar ett rimligt boende, dels att jag tycker att det är fullt rimligt att den som bor i Stockholms innerstad betalar mer än den som bor i Enskede. Det sistnämnda argumentet brukar de ha svårt att bemöta.

Många som bor i Stockholms innerstad accepterar trångboddhet och stim och stoj för att få bo centralt. Andra värderar närhet till naturen eller större yta. Och har man råd kan man givetvis skaffa sig en femrummare på Södermalm. Men då får man faktiskt vara beredd på att betala och att hyran kommer att gå upp. Inte för att jag riktigt begriper det, men söder är ju hippa stället numera.