Omvärlden får skämmas. FN:s observatörer i Syrien får skämmas. Det de övervakar nu är inte en fredsplan utan ett inbördeskrig med återkommande massakrer på civila. Den syriska regimen har sedan länge visat att den struntar i omvärldens vädjanden och krav på eldupphör. Självfallet gör rebellerna det också i detta läge.

Bilderna från den senaste massakern på barn och vuxna i Houla – enligt FN dödades 92 människor varav en tredjedel små barn – är fullständigt förfärande (för den med stark mage finns de på YouTube). Ban Ki-Moon och Kofi Annan har fördömt regimens agerande, Hillary Clinton likaså. Men Bashar al-Assad vet att det bara är ord. Mördandet kan fortsätta någorlunda ostört. Barack Obama är knappast intresserat av något militärt ingripande under ett valår, han tog nog stora risker mot Libyen i fjol.

Och ska det gå via FN kommer det inte att ske alls. Så länge Ryssland och Kina betraktar det som sker i Syrien som landets ”inre angelägenheter” kan någon militär insats inte komma i fråga. Så bakbundet och stelt är FN. Systemet är som gjort för att låta tyranner härja fritt. De stora orden blir helt betydelselösa.

Vi har sett det så många gånger. Det FN gör är att ge förtryckta människor falska förhoppningar om att hjälp finns att få. Det beseglade ödet för människor i såväl Rwanda som Srebrenica. FN:s ljusblå flagg har kommit att betyda trygghet från förtryck för människor världen över. Det är verkligen dags att börja omvärdera vad den egentligen betyder: I bästa fall passivitet.