DN har gjort en artikelserie om barn som säljer sex. Få sexköpare åker fast – och ingen får fängelse. Hårdare tag, var vinkeln. Och effekten blev förutsägbar. Läsarna rasar. Barnombudsmannen rasar. ”Sexhandel med minderåriga” kallas det. Men är det verkligen så enkelt?
När man läser artikelserien och reaktionerna på den kan man förledas tro att det handlar om 10- eller 12-åringar som utsätts av pedofiler. ”Barnen” som avses är emellertid mellan 15 och 17 år gamla och är således i gymnasieåldern. I lagens mening är de barn, men mer rättvisande vore att kalla dem ungdomar. Sexuellt aktiva sådana.
Att de väljer att sälja sexuella tjänster är förstås en omständighet som är värd att ta på allvar. Men vi måste samtidigt erkänna faktumet att en person som är 15 år eller äldre (åtminstone än så länge) har den sexuella självbestämmanderätten och att den kan användas på sätt som majoritetssamhället måhända inte alltid gillar.
Det blir problematiskt att kalla personer som har sexuell självbestämmanderätt för barn och sex i den åldern för övergrepp. Nu är sexköp förbjudet i Sverige, oavsett säljarens ålder gör sig köparen därför skyldig till ett lagbrott. Men det finns en oroväckande trend i samhället att tabubelägga ungdomars sexualitet. I Sverige predikar vi inte avhållsamhet som i många religiösa länder, däremot är vi noga med att påpeka att sexet måste ske på rätt sätt, under rätt förutsättningar och med rätt person(er) – annars jävlar.
Ungdomars sexvanor är på tapeten just nu. En undersökning vid Linköpings universitet visar att var tionde tjej på gymnasiet någon gång har tvingats eller övertalats till penetrerande sex. Om frågan enbart hade gällt tvång hade svaren förmodligen inte blivit lika intressanta. Därför inkluderades även övertalning. Plötsligt får frågan en annan spännvidd och omfattar fler. Det blev en SVT-dokumentär som följd. Grattis.
Sex genom övertalning brukar kallas ”tjatsex”. Detta är vi nog många som någon gång har gått med på. Såg vi det som ett övergrepp då? Eller njöt vi kanske bara inte lika mycket som vi annars skulle ha gjort? Och hur länge ska vi förväntas gå omkring och ångra ett samlag som var dåligt eller med en person vi egentligen inte var så intresserade av?
Vi måste försöka komma bort från försöken att ständigt reklamera samlag vi inte tyckte var så bra eller egentligen var så pigga på. Att låta sig övertalas är inte detsamma som att våldtas. Och den skuld och skam som åklagare Ulrika Rogland pratar om – var kommer den ifrån om inte från det omgivande samhället som fördömer ungdomen för att ha haft sex på fel sätt? Om bara fler hade en lite mer avspänd inställning till sex hade vi sluppit mycket skam, mycket ångest och även många dumma lagar.
När man jämställer övertalning och tvång så gör man två saker:
1 Devalverar begreppen sexuella övergrepp/våldtäkt.
2 underkänner ungdomars (särskilt tjejers) förmåga att ta självständiga sexuella beslut. Det senare skall de ju, som du påpekar, enligt lag anses kapabla till då de fyllt 15.
När man relativiserar begreppet våldtäkt genom att inte ta hänsyn till skillnaden mellan vuxna och barn så devalverar man rätten för barn att inte ha sex med vuxna.
Obegripligt varför.
Du anser ju att barn ska kunna sälja sex även när dom är under 15 år utan att den som köper sex ska staffas.Vid vilken ålder bör barn kunna sälja sex utan att kunden begår ett lagbrott?
12? 10?
Det beror väl verkligen på vem som tjatar. Den 16-åriga pojkvännen eller den 20-åriga berusade kvinnan. Jag fick sexuellt självförtroende när jag var 29. Och jag har aldrig ens blivit i närheten av våldtagen. Tråkigt för mig, men jag försöker föreställa mig den 15-åring som har självkänsla, livskunskap och mod nog att nyttja den sexuella självbestämmanderätten du talar om. Tror du verkligen att hen är vanligt förekommande?
Du verkar ha en fri och härlig syn på sex. Bra för dig. Problemet i ditt inlägg är att du bagatelliserar utifrån dina egna erfarenheter. Problemet är ju inte de som tycker att det är helt ok att ha sex bara för någon annans skull, bekymret är ju de som ger vika trots ren och skär ovilja, och som gör det igen och igen för att de redan känner sig smutsiga och förbrukade. Så länge alla inte har en ”avspänd inställning till sex” finns det väl anledning att ta problemet på allvar? Dit kommer vi inte genom att förringa ungdomars upplevelser av motvilligt sex.
Jag utgår från min egna erfarenheter (och min positiva sexpolitiska inställning). Du utgår i din tur från dina erfarenheter. Jag kan inte veta, men jag tror i alla fall att flertalet får sexuellt självförtroende innan sin 29-årsdag. Det gör inte dina erfarenheter eller tankar mindre värda. Men de förblir dina.
Precis. Men nu handlar det inte om dig eller mig. Kanhända har de flesta 29-åringar ett sexuellt självförtroende, men de flesta 15-åringar har det allra förmodligast inte. Problemet är kanske att vi har en lag i samhället som förutsätter att människor ska kunna ta självständiga beslut vid femton års ålder men ett samhälle som inte förbereder barnen på detta.
Om bara alla hade slutat tjata sig till ett litet ligg och accepterat att partnern/ragget/barnet inte vill så hade vi sluppit mycket skam, mycket ångest och en himla många lagar.
Det är fortfarande så att det föreligger en skillnad mellan att övertala någon till samlag och att våldta personen. Faktiskt.
Visst vore det härligt om alla visste var gränsen dgårras, vad som är OK, och accepterade ett initialt nej. Men i mina ögon är det inte "samhället" som ska förbereda barn och ungdomar på verkligheten utan föräldrarna.
Naturligtvis har föräldrarna det största ansvaret, men de kan omöjligt ha den största påverkan. Jag menar samhället ur perspektivet reklam, film, media, vänner, trender. Det är i princip övermäktigt att försöka värja sig mot det.
Och naturligt vis är det skillnad. Övertalningen syns inte. Det mentala våldet går inte att fotografera eller ta prover på. Gränsdragningen för brott är inte självklar. Säg att du blivit övertalad att trycka på avtryckaren.
Nu likställer jag inte mord med våldtäkt men det gör inte brottspåföljden heller.