”Vårt stabila rättssystem garanterar var och ens rättigheter. Vi tillbakavisar bestämt alla påståenden om det motsatta.”

Orden är Carl Bildts som svar på Ecuadors utrikesministers kritik mot det svenska rättsväsendet. Men tajmingen på påståendet är inte det bästa. Just i dagarna har Hannes Råstams granskning av fallet Thomas Quick, Sveriges största vård- och rättsskandal i modern tid, släppts i bokform. Råstam klär av det svenska rättsväsendet, polisen och psykvården efter noter (obligatorisk läsning).

Att Julian Assange inte skulle få en rättvis rättegång i Sverige tror jag är överdrivet. Men de som anklagat det svenska rättsväsendet för att inte vara rättssäkert och r politiserat får ständigt vatten på sin kvarn.

Först och främst måste vi konstatera att det i svenska tingsrätter sitter politiskt tillsatta nämndemän. Att påstå att vårt rättsväsende inte är politiserat är således felaktigt.

Och framträdande politiska företrädare i Sverige har låtit käften glappa. Reinfeldt har inte bara beklagat att Assange inte utlämnats till Sverige utan också tagit ställning för de kvinnor som anklagar Assange för sexbrott. Varför en regeringschef ska lägga sig i ett aktuellt rättsfall vete fåglarna.

Socialminister Göran Hägglund kallade häromdagen Assange för ”kräk”. Och som grädde på moset kallar advokat Claes Borgström, som för evigt kommer att vara känd som den advokat som bidrog till att få en man felaktigt dömd för åtta mord, Assange för ”egoistisk ynkrygg”. Lägg därtill att i stort sett alla medier i Sverige har tagit ställning mot Julian Assange.

Jag kan trots allt ha viss förståelse för att Assange tvekar över om han verkligen får en rättvis prövning på svensk mark.