Efter talangfulla Ye Shiwens (叶诗文) OS-guld i simning haglade dopningsryktena. Orättvist, tyckte kineserna. Ye har dopningstestats och visat sig ren.
Säkert finns det gott om dopade guldmedaljörer även i London-OS, inom en rad olika grenar. Men en förklaring till stora framgångar kan också vara djävulsk träning.
I Kina drillas barn från tidig ålder på hårda idrottsskolor. Ye Shiwen säger att hon tränat fem timmar om dagen sedan hon var nio år gammal. Det är priset för ett OS-guld.
Det är därför inte så överraskande att Sverige inte tar några OS- och VM-medaljer i gymnastik. Kinesiska barn drillas stenhårt från lågskoleåldern medan vi i Sverige anser att ”barn ska få vara barn” och upprörs över att det sker en utsortering bland mer och mindre begåvade barn som idrottar.
Om lidandet är värt guldmedaljen är förstås en annan femma.
Detta liksom OS-deltagaren Oscar Pistorius kontroversiella benproteser ställer kanske också frågan om vad som egentligen är "rättvist" på sin spets:
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=7416890n
Idrottarna för 100 år sedan tävlade t.ex. utan antibiotika, medan man har tillgång till det i dag. Många idrottare tränar på höga bergshöjder för att öka produktionen av röda blodceller, men om de gör det hemma på konstgjord väg är det dopning. Etc, etc. Är inte det en aspekt man bör ha med när man diskuterar dopning?
Ja, kommunisterna gillar prestige och lidande. Samma sak var det sovjet.
/Piss Bosse