# Journalisterna hemma igen. Martin Schibbye och fotografen Johan Persson kom till slut hem till Sverige igen. Det 11 år långa fängelsestraffet blev bara 14 månader efter en lyckosam benådningsprocess. I många journalisters ögon är de hjältar, i andras inte fullt lika hjältemodiga. Visst är granskande journalisters arbete viktigt så till vida att mycket som de avslöjar annars skulle ha förblivit okänt för den breda allmänheten. Men när Schibbye och Persson säger att deras rättigheter blivit kränkta  i etiopiskt fängelse doftar det ändå naivitet lång väg. Hade de väntat sig en förstaklassbiljett hem i händelse av att de greps? De gav sig in i en livsfarlig region och lät sig filmas med vapen i hand!

Schibbyes bakgrund som ”stolt kommunist” och aktiv i Revolutionär kommunistisk ungdom har gjort att vissa dragit öronen åt sig. Och det dröjde inte många minuter innan anhöriga började skälla på den (borgerliga) regering som uppenbarligen lyckats tämligen väl med sitt diplomatiska arbete i detta fall. Nu borde detta inte ha något med hans journalistiska gärning i den etiopiska Ogadenprovinsen att göra, invänder vissa. Visserligen inte, men jag ställer mig ändå lite frågande till den hjältestatus som de båda journalisterna fått (ofta av just journalister på vänsterkanten) och kan inte låta bli att ställa frågan: hade de som krävt frigivning av Schibbye och Persson ställt upp lika unisont om de i stället haft sverigedemokratisk eller (hemska tanke) nyliberal bakgrund?

# Barroso håller tal. EU-kommissionens ordförande höll i veckan sitt årliga State of the union-tal (på vilket UKIP:s Nigel Farage tidigare svarade att ”the union is in a state”). Inte mycket nytt under solen. Men denna gång gick kanske Barroso ett steg för långt. När man får kritik av EU-foriker som Carl B Hamilton och Gunnar Hökmark har man nog gjort något galet. Barroso förespråkar öppet en federal EU-stat. Och han har mage att prata om ”mer demokrati” när hans vision i själva verket går ut på det rakt motsatta. José Manuel Barroso har förlorat förmågan att skämmas. Men det är han långt ifrån ensam om i sin krets.