De var överens om det mesta, där de stod i Agendastudion. Gudrun Schyman njöt av att få ännu lite TV-tid och behandlas som en etablerad partiledares like. Annie Lööf tycktes mest mån om att inte kritisera feministledaren för hårt.
För andra gången på kort tid var Feministiskt initiativs Gudrun Schyman inbjuden av SVT för att diskutera feminism. Första gången var det i Aktuellt. Då skulle hennes motståndare vara en socialdemokrat. Ingen kom, så Schyman fick prata ensam. Denna gång stod alltså centerledaren som motdebattör. Eller ska man kanske säga supporter.
Problemet är att båda är feminister, att båda vill använda politiken för att förmå människor att bli lite mer som feministerna vill att de ska vara. Schyman är mer hårdför, men analysen är densamma.
Annie Lööf säger i debatten att hon delar Schymans analys och frustration över att jämställdhetsarbetet ”går för sakta”. Hon säger att hon hoppas att ”den feministiska våren” (Schymans kampanjord) håller i sig. Det var inte två politiska motståndare som stod i Agendastudion – det var två systrar.
Nästa gång kanske vi kan hoppas på att en icke-feminist står på andra sidan bordet. Men det lär väl inte hända före valet. Först ska den feministiska valtriumfen säkras.
Och några dagar innan var det samma sak i SVTs Gomorron där Gudrun Schyman och Birgitta Ohlsson tävlade i vem som var mest feministisk.
I Sverige är ju snart sagt alla politruker feminister/könsrasister.
Tänk om de även börjar komma överens om andra ytterligheter i åsiktskonformismens förlovade land?
När Alva Myrdal i detta klipp talar om utlandet här så är det nazityskland hon menar:
http://www.svtplay.se/klipp/134796/alva-myrdal-om-storbarnkammare
Sossarnas steriliseringsprogram var för att avla fram fler blåögda svenskar.
BTW, varför har aldrig termen anglobitch yppats i den svenska debatten, då man har samma puritanska underströmning tack vare folkväckelsen?
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ckelse
"An Anglo-American woman or girl, usually white, with a pronounced sense of personal entitlement. The term usually refers to females under thirty, who have grown up with post-feminist 'rights' along with traditional feminine privileges (exemption from personal responsibility, Draft registration or any kind of criticism).
The Anglobitch usually has a wafer-thin, hypocritical personality, an absurdly narrow world-view and is utterly self-absorbed. She wants equality, but only on her own terms (rights without responsibilities). The Anglobitch has emerged in Anglophone countries because such nations tend to have a repressive, puritanical undercurrent; in consequence, Anglo-American females grow up with an overriding sense of being 'owed' something by the world in general, and men in particular. The Anglobitch is also characterised by offhand racism, homophobia and 'classism' – largely due to the absolute exemption from criticism she enjoys.
Virtually any young female in England, America, Canada, Australia or New Zealand can rightly be called an 'Anglobitch'. The Jury remains out on whether the Anglobitch is the product of Anglo-Saxon culture or some intrinsic personality flaw among Anglo-American females. "
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Anglobitch