Svenska valrörelser är väldigt förutsägbara. Det är skatterna och välfärden som dominerar. I år har migrations- och asylpolitiken tagit steget upp till fjärde plats bland väljarnas favoritfrågor, vilket har gett visst genomslag även i debatterna.

Men en fråga lyser med sin frånvaro. Massövervakningen. Den fråga som varje timme på dygnet kränker vanliga människors privatliv och omgärdas av ett raffinerat system som omöjliggör insyn och utkrävande av ansvar. Ja, som faktiskt hotar vår demokrati.

Den svenska regeringen har i strid med EU-domstolens utlåtande fastslagit att datalagringen av alla svenskars elektroniska kommunikation ska fortsätta. Alla teleoperatörer har lytt order. Alla utom Bahnhof, som vill få saken prövad. Frågan om hoten mot vårt privatliv är politiskt död.

När debatten rasade (nåja) i riksdagen klev Johan Pehrson (FP) upp i talarstolen och jämförde (på fullt allvar), och med en nedlåtande ton som endast han kan uppbringa, böterna för ett icke implementerat datalagringsdirektiv med hur många sjuksköterskelöner det motsvarade. På den nivån försvarar regeringen massövervakningen. Och den kommer undan med det.

Vissa reagerar visserligen mot att Facebook tycks veta alltmer om dem, deras liv och bekantskaper. Men det räcker inte. Ty vi fortsätter att använda Facebook ändå. Det är en deal mellan oss och denna sociala nätverksgigant att allt vi gör övervakas, lagras och kan användas i syften vi inte har en aning om.

Regering och riksdag, däremot, är ålagd att följa de lagar som finns och respektera de rättigheter vi människor har. Dit hör rätten till privat kommunikation. Men det har både Socialdemokraterna och Alliansen visat att de högaktningsfullt skiter i.

I den valrörelse som snart är till ända hade jag väldigt gärna velat se Annie Lööf, ledaren för det parti som för några år sedan tog fram ett ”integritetsmanifest” (och sedan torkade sig där bak med det), tydliggöra att närodlad politik inte betyder att staten ska följa människor så nära som möjligt. Det är nämligen Centerpartiets politik i praktiken eftersom C röstat för både FRA-lagen och datalagringen.

Jag skulle också väldigt gärna ha velat se riksdagens mest kritiska partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, förklara att de inte sätter sig i en regering som fortsätter massövervaka svenska folket. Men det kan de inte, eftersom deras tilltänkta regeringspartner heter Socialdemokraterna och är ett parti som i lika hög grad som Alliansen förespråkar massövervakning och grova övertramp i människors privatliv.

Massövervakningen är alltså elefanten i rummet. Den som ingen, absolut ingen, pratar om i denna valrörelse. Piratpartiet försöker väl, men har bara lyckats förvirra väljarna med en överdosering av katter.

Principen är väldigt enkel: människor som inte är misstänkta för brottslighet ska inte övervakas. Den som inte förstår denna enkla princip, förstår inte vad en rättsstat är. Och förmodligen inte heller vad en polisstat är.

Vilket block som än blir störst och vad statsministern än heter när riksdagen öppnar efter valet, kommer massövervakningen av alla dina telefonsamtal, alla dina SMS och allt du företar dig på internet att fortsätta.

Detta är en stor skam.

Tidigare bloggat:
Massövervakning är ondska