”De argaste kritikerna har fel. Demokratiskt är [Decemberöverenskommelsen] fullt försvarbar. De folkvalda är fria att använda sina röster som de vill.”

DN:s ledarredaktion har gång efter annan försvarat DÖ. Den är det minst dåliga alternativet, har det hävdats. Sverige måste kunna regeras. SD har hållit riksdagen som gisslan. Och så vidare. Jag har tidigare argumenterat för varför Alliansen nu snarare än senare bör sätta sig ned och förhandla med SD, så jag behöver inte göra det igen.

Däremot är DN:s påstående att överenskommelsen är försvarbar eftersom ”de folkvalda är fria att använda sina röster som de vill” ett ytterst märkligt påstående. Det är ju just det de inte är! DÖ binder upp riksdagsledamöterna för sex av riksdagens partier i åtta år framåt. De får alltså inte alls rösta som de vill.

Att följa partilinjen är visserligen alltid en grundregel i riksdagens omröstningar, men det ovanliga här är att en blocköverskridande överenskommelse talar om hur framtida riksdagsledamöter, oavsett om de sitter i riksdagen nu eller ej, ska rösta i voteringar om två, fyra eller sex år. DÖ sträcker sig fram till 2022.

Gårdagens budgetomröstning föregicks av en fem timmar lång charad. I fem timmar debatterades budgetalternativen. Alliansföreträdare kritiserade regeringens ekonomiska politik i hårda ordalag. Och sedan gav de den sitt passiva stöd genom att inte rösta på sin egen politik.

Detta blir inte bara obegripligt för väljarna. Det blir själva antitesen till det som alla säger sig vilja göra, nämligen ”ta ansvar för Sverige”.

Och så beklagar sig politikerna över att förtroendet för dem sjunker…