Nu kommer vändningen. Känner ni? Känner ni hur regeringen av egen kraft vänder samhällsutvecklingen?

Nej, jag trodde väl inte det. Torsdagens presskonferens där statsministern, utbildningsministern, arbetsmarknadsministern och demokratiministern höll hov var ett paradexempel på hur man bygger ett sofistikerat luftslott. Bakom de högt satta målen gapar det fortfarande tomt på konkreta idéer som kan göra skillnad på riktigt.

Presskonferensen blev också ett slags slutlig punkt för resonemanget om invandring som en vinst för samhället då regeringen på ett flertal områden beslöt skjuta till mer pengar till kommunerna. Ersättningen höjs med hela 50 procent per asylsökande.

Grundläggande för alla människor är arbete och bostad. Det gäller även personer som beviljats asyl i Sverige. Därför är det minst sagt bekymmersamt att regeringen saknar en trovärdig politik på just dessa områden. För att citera Migrationsverkets GD Anders Danielsson: ”Byggnormer, inträde på arbetsmarknaden och lägstalöner är inte riktigt konstruerade för den situation vi nu lever i.”

Så är det. Sveriges arbets- och bostadsmarknad utgör gigantiska murar för den som kommer till Sverige, i synnerhet om personen saknar utbildning och relevant yrkeserfarenhet. Detta nämnde regeringen inte med ett ord. Många, väldigt många, kommer att bli försörjda av det allmänna (läs: försörjningsstöd samt olika sorters aktivitetsersättningar och bidragsanställningar) i många år framöver. En hög andel kommer aldrig att bli självförsörjande. Detta ser vi redan i dag hos en grupp som varken Arbetsförmedlingen, Jobbtorg eller Socialtjänsten kan hjälpa. Lås oss vara ärliga med detta.

Även om regeringen skulle genomföra stora förändringar i morgon – avskaffa LAS, sänka ingångslönerna, avskaffa krav på kollektivavtal, skattebefria låga inkomster och ta itu med grundproblemen på bostadsmarknaden – skulle det dröja åratal innan det eventuellt hade en effekt. Men i stället för att driva på för nödvändiga reformer på hemmaplan driver regeringen ”rättvisa villkor på arbetsmarknaden” i hela EU. Och gör det mer lönsamt att inte arbeta.

Regeringens lösning är att slänga pengar på en dysfunktionell arbetsförmedling, ge mer pengar till SFI (vars problem är väl kända sedan länge) och lägga förslag om en jämnare fördelning initialt – vilket är meningslöst i förlängningen eftersom nyanlända har rätt att flytta till landsmän och släktingar i andra kommuner om de vill, något som gör kommuner som redan tagit emot många mer intressanta. Låt oss vara ärliga med detta.

Det var pinsamt att se Stefan Löfven i torsdagens Aktuellt-sändning. Även i flyktingfrågan på ett större plan flyr han undan. Huvudtemat fortsätter att vara att andra länder måste ta emot fler flyktingar. Det är lätt att säga men nästan omöjligt att förverkliga. Löfven kan ha åsikter, inte mer. En tvingande lagstiftning skulle sannolikt kräva fördragsändringar, och den som minns hur långdragna sådana brukar vara – ja, lycka till med att möta flyktingkrisen med en jämnare fördelning inom de närmsta tio åren. Som väntat säger en rad EU-länder nu nej till förslaget om obligatorisk fördelning av flyktingar i unionen. Låt oss vara ärliga även med detta. 

Avslutningsvis: Löfven fortsätter att upprepa att Sverige behöver invandringen av demografiska skäl. Vi har en åldrande befolkning. Vem ska jobba i vården och omsorgen? Men snälla statsministern, om det var arbetskraft till välfärdssektorerna landet behövde skulle vi väl ha en stor arbetskraftsinvandring av redan utbildade sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Inte flyktinginvandring av lågkvalificerad arbetskraft.

Regeringen har panik. Det märks i att en större pengapåse tycks vara universallösningen på allt. Men framför allt märks det i att dess politik och retorik inte går ihop.


En regering som famlar i mörkret och en opposition som sitter på läktaren. Det är inte ett särskilt underhållande skådespel vi nu bevittnar.


Läs även:
Regeringens presentation för snabbare etablering