Centerpartiet har profilerat sig som den enda partiet som vill göra nödvändiga besparingar på migrationsområdet utan att försvåra för asylsökande att komma till Sverige. I hög grad är det en charad, en hägring, (vilket jag påpekat tidigare) eftersom partiet fortfarande inte vill begränsa tillgången till den sociala välfärdsstaten från dag 1. Därmed ingen reell besparing.
Ett argument för att strypa asylinvandringen var enligt Stefan Löfven att påfrestningarna på välfärdssystemet riskerar att göra att medborgarna tappar förtroendet för den offentligt finansierade välfärden. Det blev alltså, trots alla löften om motsatsen, en fråga om att ställa invandring mot välfärd.
Trots detta har emellertid diskussionen om ett kvalsystem till välfärden uteblivit. Tills nu. Moderaternas Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson visar att de ser hur allvarligt läget är, och vad det riskerar att leda till. De skriver:
När regelverket nu läggs om bör den automatiska rätten för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd att få tillgång till olika välfärdstjänster och ersättningar ifrågasättas. Det kan inte vara en självklar den av det svenska samhällskontraktet att den som inte bor permanent i landet, och inte har arbetat här, ska ha samma tillgång till välfärdstjänster som den med permanent uppehållstillstånd, med svenskt medborgarskap eller som den som genom arbete har kvalificerat sig in i vårt välfärdssystem.
Detta är en diskussion som borde har inletts för länge sedan, men det är bra att Moderaterna nu tar initiativ till den. Förhoppningsvis kommer partiet göra detta till en tydligare fråga om samhällskontraktet. Arbetande människor som betalar en stor del av sin inkomst i skatt har anledning att förvänta sig något i retur. Och inte bara det. Vill man vara med i gemenskapen som heter Sveriges Välfärd AB, ska man betala både inträdesbiljetten och den fortlöpande medlemsavgiften.
Denna idé är främmande för Sverige, som genom en universell välfärdsmodell aldrig har gjort skillnad på folk och folk. Oavsett om du arbetat hela ditt liv eller just kommit hit med dina fem barn från Somalia. Däremot är välfärdsstaten full av behovsprövningar. Hemtjänst behovsprövas, äldreboende behovsprövas, försörjningsstöd behovsprövas, personlig assistans likaså.
Samhällskontraktet i Sverige är på väg att brytas. Vissa skulle säga att det redan har skett. Med den utveckling vi nu ser med en arbetslöshet bland utrikes födda på över 21 procent och ingen integrationspolitik som visar på att något parti förstått allvaret, är vi på väg mot ett delat samhälle där den ena delen jobbar och betalar (en förmodligen allt högre) skatt, den andra står utanför. Alla får dock samma välfärdsservice. Det är inte rimligt.
Ett kvalificeringssystem bör inrättas av rena rättviseskäl. Exakt hur detta ska se ut är ett utmärkt ämne för diskussion hos landets toppolitiker. Men räkna med att själva idén kommer att möta våldsamma protester från vänsterhåll. Dags för Centerpartiet att bekänna färg.
Det verkar som om polisen haverar så "långsamt" framför våra ögon.
Man mörkar och hemligstämplar allt vad det går.
Ingen ska få se invandringens konsekvenser och kostnader.
Hur går det då för nattväktarstaten?
Jag är tveksam till olika rättigheter för olika medborgare – särskilt när dessa kommer att löpa längs etniska linjer. Det luktar väl mycket apartheid för min smak.
Men, om folk kan betala 10,000-tals kronor till en flyktingsmugglare, förstår jag inte varför de inte också kan betala ett par hundralappar (eller kanske tusenlappar) till ett försäkringsbolag. (Själv, som svensk medborgare, betalar jag – förutom skatt – nästan 7000 i försäkringar för mina 2 barn, eftersom barn/unga vuxna (och egen företagare) inte har en sjukpenninggrundande inkomst och skulle få det väldigt svårt om något skulle hända dem. "Skatteskyddet" ger en ersättning om 90 kr per dag. Försök betala hyra på det! Jag antar att soc ska fylla ut inkomsten – men enbart om du är totalt utblottad – vilket ju är svårt att vara om du är företagare.)
Det svenska systemet är byggt för att majoriteten av befolkningen har fasta heltidstjänster – men detta är så 1900-tal. Frågan är vad det skulle kosta om vi återgick till fattigvård – och alla andra fick betala sina egna försäkringar. (D.v.s. att grundersättningen som vore så låg – och behovsprövad – att den välfärden öht inte är aktuell för medelklassen.) Frågan är om det finns tillräcklig sammanhållning i samhället för att folk skulle vara villiga att betala för fattigvård. (Inkludera även folkpensionen i fattigvården. Men varför ska någon betala pension till någon som aldrig har jobbat i landet? Kan jag flytta till England och räkna med brittisk pension – och bostadstillägg?)
Äh! Vad det hela kokar ner till är att jag tror att vi måste överge den generella välfärdsstaten – och vem som helst som kan försörja sig får komma in i landet.
Bra, mycket bra.
Skulle vilja lägga till att man även borde kunna diskvalificera sig från landet genom till exempel att inte leva efter landets lagar och regler. Bra exempel är barnäktenskap och allsköns kvinnofientlig verksamhet.
Det blir ingen nattväktarstat. Det blir total anarki. Inte bara samhällskontraktet är brutet, utan även våldsmonopolet. Snart står vi var och en för sig.
Jag fattar inte! Hur kan man svänga så? På så kort tid!
Har verkligen Reinfeldt hållit partiet i gisslan?
Har man varit så jävla korkade att man inte sett och fattat konsekvenserna av vansinnet?
Har man insett att SD snart har gjort både M och S till max 20% partier och därmed lägger om kursen?
Eller har man faktiskt insett, på riktigt, att det vansinnet som pågått måste regleras så att Sveriges skatteintäkter räcker till de som verkligen ska ha stöd? Är det ett ärligt försök att återställa efter den vilda festen och den feta baksmällan?
Eller är alltihop bara ett spel för gallerierna?
Jag vet inte vad jag ska tro eller om man ens vågar hoppas att postmodernisterna och kulturrelativisterna ska få en motståndarpolitik värd namnet, någon som vågar stå för den enskilde individen istället för att packa ihop alla till en massa.
Jag är tveksam till olika rättigheter för olika medborgare – särskilt när dessa kommer att löpa längs etniska linjer. Det luktar väl mycket apartheid för min smak.
Jag är i grunden också tveksam. Jag föredrar både lika rättigheter (och skyldigheter) och enkelhet framför krångel. Men det kan helt uppenbart inte fortsätta som nu. Vi kommer sannolikt få se en ökad egenfinansiering av välfärdstjänster framöver. Duttandet med gratis mediciner för barn hit, gratis glasögon dit, måste upphöra.
Däremot tycker jag inte att det är särskilt principiellt konstigt att man får kvala in sig i ett socialförsäkringssystem genom att arbeta och betala först. Så fungerar ju t.o.m. a-kassan. Du måste jobba ett tag innan du kan få ut a-kassa, och om du vill få ut 80 procent av lönen i föräldrapenning behöver du arbeta under en bestämd tid. Annars får du ett minimibelopp. Så principen är egentligen inte helt ny, även om det Moderaterna föreslår givetvis tar detta till en helt annan nivå (och gissningsvis även syftar till att långsiktigt sänka asyltrycket på Sverige).
Jag tror att det är nödvändigt att vi börjar prata om samhällskontraktet nu. Är det acceptabelt att vissa betalar skatt i decennier och sedan får se nyanlända gå före i alla tänkbara köer, trots att de inte betalat för de tjänster de åtnjuter? Vad gör detta med den arbetande befolkningens förtroende för politiken, reglerna och lagarna?
När menar den påstått "frihetlige" Engnell att jag skrev på ett socialt kontrakt?
https://www.libertyclassroom.com/you-signed-a-social-contract/
Denna fråga har jag ställt i mer än tre år på olika bloggar:
Kan man ha fri invandring i en välfärdsstat?
Landsförrädaren Reinfeldt och hans medlöpare Batra och Kristersson har nu nästan lyckats att rasera välfärdsstaten Sverige, ja kanske t o m staten Sverige.
Bo Adolfsson
Jag tror att det var Utlandssvensk som var inne på för några dagar sedan att det skulle bli kaos om man drog in unga arga mäns bidrag nu när de har tagit sig ända från Mellanöstern för att komma hit och leva på skattebetalarnas bekostnad. Man skulle kanske kunna ha regler som bara gäller för alla som kommer från och med nu, men man törs knappt tänka på hur mycket brottslighet som skulle bli följden om man plötsligt ställer vissa invandrarkategorier utan inkomst i läget som det har blivit nu.
Hej.
Välfärdsstat förutsätter hermetisk gränskontroll, kulturell assimilering och deportation av de invandrade som missbrukar och utnyttjar systemets upprätthållare.
En liberal som ställer sig utanför 'det sociala kontraktet' bör se till att vara välbeväpnad – denne har nämligen gett alla andra människor carte blanche att med våld erövra dennes tillhörigheter, frihet och liv.
En stat som bygger på enskild betalningsförmåga till privata system bygger in enorm men outnyttjad överkapacitet. Detta samtidigt som en avsevärd procent personer ställs utan möjlighet till deltagande då ekonomin är helt konkurrensbaserad, varvid parallellsamhällen och klanvälde i ghetton blir livsnödvändigt.
Men för all del, den liberal eller socialist som vill förkasta den i en folkgrupp förankrade nationalstaten behöver bara avsäga sig sitt svenska medborgarskap. Det vore ett lämpligt första steg. Frivilliga?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@ Larsa,
"Jag tror att det var Utlandssvensk som var inne på för några dagar sedan att det skulle bli kaos om man drog in unga arga mäns bidrag nu när de har tagit sig ända från Mellanöstern för att komma hit och leva på skattebetalarnas bekostnad. Man skulle kanske kunna ha regler som bara gäller för alla som kommer från och med nu, men man törs knappt tänka på hur mycket brottslighet som skulle bli följden om man plötsligt ställer vissa invandrarkategorier utan inkomst i läget som det har blivit nu."
Jo, det var jag!
Det är onekligen ganska häpnadsväckande att det partiet som bär det klart största ansvaret för den mest renodlade bidragsinvandringen någonsin nu vill stoppa bidragen. Förutom det närmast totala moraliska haveriet, vilket väl är helt väntat från det hållet, lår det leda till omedelbart sammanbrott för staten Sverige om det genomförs.
Efter att ha funderat lite kring denna fråga inser jag att det faktiskt finns uppenbara historiska paralleller. Unga män har många gånger förr lockats till andra länder med löfte om kontant betalning. Det har då varit fråga om legosoldater och konsekvenserna av att inte betala dem skrev redan Machiavelli om. Det var sällan lyckat och ofta katastrofalt…….
Larsa:
Att det enbart är de som kommit nu som skulle ta till våld för att få sina bidrag är nog inte den enda gruppen. Trots allt finns det en stor del med utländsk bakgrund som inte arbetar alls, c:a 20 %. Sedan har vi ett stort antal av dem som inte arbetar mer än några timmar per vecka, vilket gör dem beroende av välfärdsförmåner. Jag har i flera år argumenterat med mina nära och bekanta att Sverige skulle få upplopp och en väldigt stor ökning av rån och våldsdåd pga. att denna grupp inte får sina välfärdsförmåner utbetalda.
Magne
Om man ska leta efter en praktisk lösning bör man utgå från att det inte börjar med att vi sparar in på bidrag utan att vi tvärtom erkänner våra historiska misstag och betalar för dem.
De mest akuta problemen skulle lösas om de 250.000 människor som har sökt asyl de senaste 2 åren åkte hem. I normalfallet har de väl betalat kring 200.000 sek till en flyktingsmugglare och dessutom gett upp 1-2 år av sina liv.
Hur mycket skulle man behöva betala dem för att de ska lämna frivilligt? Låt oss säga en halv miljon per person. Det är bara 125 miljarder, ett mycket ringa pris att betala och knappast mycket mer än vad det kostar att ha dem i landet per år. Även det dubbla, dvs, en miljon per asylsökande, vore en bra affär. Det skulle ge ett visst andrum för att organisera mer storskaligt återvändande.
Nu inser jag att det inte lär hända, men det vore en enkel och smärtfri lösning som skulle gynna alla parter.
Håller med Egnell.. Betalar skatt på hög nivå i decennier och får sedan se detta kastas bort från två håll. En 82-årig mamma som klarar sig bra än så länge, men har nån missat det som avhandlats i media den här veckan? 32000 platser på äldreboenden borta. I andra änden, tre barn som snart behöver egna bostäder. Som inte finns, om inte vi själva kan hosta upp hundratusentals kronor. Men nu skall det byggas!! Varför då och åt vilka? Ja, inte åt dem som jag räknar upp i alla fall. Om inte folk i allmänhet förstår hur åt h-e detta är, ja då är svenskar precis så dumma i huvudet som jag tror de är. Tyvärr. Det måste ha att göra med undermålig utbildning på bred front.
Vi kommer att tvingas släppa på kraven på genuscertifiering av våra väpnade styrkor framöver och istället satsa på de som kan skjuta rakt och rätt.
Annars får vi väl förlita oss på älgjägarna.
Så kan det gå när vi röstar med ändtarmen år in och år ut.
Den enda lösningen är uppenbar, i den mån det alls finns någon: helt avskaffade välfärdssystem för alla, och ett kraftigt minskat offentligt åtagande på alla områden. Det innebär samtidigt i motsvarande mån avskaffade skatter. Sen är det upp till var och en att se till att skaffa sig det man anser sig behöva i form av sparbuffert vid ev. ofrivillig inkomstlöshet, sjukvårdsförsäkring, sparande till barnens utbildning etc. Det innebär givetvis stora klyftor i samhället, framväxt av kåkstäder och gated communities med beväpnade vakter. Upplopp i "favelorna", kraftigt ökad risk för våld och rån som stävjas med beväpnad milis, som i praktiken med våld driver bort favelornas invånare, om de dristar sig utanför sitt utanförskapsområde.
Alternativet, som jag ser det är allt mindre utdelning av allt högre skatter, tills dessa är så höga att det blir svårt eller omöjligt för många att försörja sig, trots arbete, samtidigt som man ändå får kåkstäderna/utanförskapsområdena och eskalerande våld och rån.
Skadan är redan skedd, och kan inte göras ogjord. Sverige som vi hittills känt det, kommer att försvinna, vare sig vi vill det eller inte.
Jag förstår fullt ut att det inte är så liberalt att fundera över det där med "samtalet om samhällskontraktet".
Men.
Är alla helt säkra på att alla har lusten att samtala?
Älgjägare är nog bra men vad ska till för att tvinga också dem
som inte söker ett kontrakt av någon sort?
För det är ju inte bara ministern som ogillar köer och att betala för sig?
Det finns ett rätt stort antal som kan ha synpunkter och till och med
handgripligen neka till att uppfylla sin del av något kontrakt.
Som sagt,jag förstår att det inte är så liberalt men man bör nog ställa sig frågan?
@Hans: Ett av Camerons krav på nytt fördrag med EU är att det ska ta 4 år (med egen, skattebetalande, försörjning) innan EU-migranter får tillgång till UKs välfärdstjänster (inkl NHS). (Det kommer han att kunna se sig i månen efter och jag tror faktiskt att britterna kommer att rösta Out.)
"Är det acceptabelt att vissa betalar skatt i decennier och sedan får se nyanlända gå före i alla tänkbara köer, trots att de inte betalat för de tjänster de åtnjuter?" Är inte detta det stora problemet eftersom "vi" inte har varit hederliga med skillnad mellan flyktingar och migranter? Om människor flyr hals över huvud under hot av liv och hälsa tycker iaf jag att det är rimligt att de får all hjälp vi kan ge: inkl dyrbar cancer- eller HIV-behandling – och försörjning. Kan det anses acceptabelt att den som har varit fängslad och kommer från tortyrkammaren NEKAS vård? Det tycker inte jag! (Ett försäkringsbolag skulle givetvis ALDRIG teckna försäkring på en sådan person. Så den personen är utlämnad till sina medmänniskors nåd och välvilja.)
Men jag tycker inte heller att det är rimligt att en person från Kosovo kommer hit med tjocka släkten, nekas asyl, men lyckas få uppehållstillstånd som "arbetskraftsinvandrare" – på ett privat vårdbolag för att vara hemtjänst åt sin gamla mamma!?! (Mamman fick PUT av särskilt ömmande skäl eftersom hon var så skruttig. Denna historia är sann och utspelade sig i småland för 1 eller 2 år sedan. Har för mig att det var DN som skrev om den som en särskild lycklig historia – och att personen nu var välintegrerad med jobb och betalade skatt… Naturligtvis utan att ifrågasätta det rimliga i att svenska skattebetalare betalar en utlänning för att ta hand om sin gamla mamma.)
@Rickard: Enoch Powell hade fel. (Detta betyder INTE att de som ser multikulti som fantastiskt har rätt.) Mind: jag gillar Powell, men "guns of Brixton", eller upploppen i Tottenham för några år sedan är bara spridda företeelser och kan knappast kallas Rivers of Blood. Men SD har lååååångt att gå innan ni når Powells integritet, mod, kunskap, sofistikation, grundmurade patriotism.
Verkligheten är alltid mycket tristare än xenofobernas apokalyptiska visioner – eller påtända miljöpartister som tror att världen är full av rosor och att immigranter gärna tar sig till Sverige i förhoppning att få odla morötter, trycka batiktröjor och cykla. De flesta MENA-invandrare jag känner gillar det moderna livet med BMW, Michael Kors väskor, iphones etc. (Själv så gillar jag faktiskt morötter, batiktröjor och att cykla. Nu ska jag hämta mina nyslipade långfärdsskridskor!)
@ Lotta,
"Men SD har lååååångt att gå innan ni når Powells integritet, mod, kunskap, sofistikation, grundmurade patriotism."
Om man ska börja använda Powell som intellektuell måttstock så finns det uppenbarligen inga svenska politiker som kommer i närheten. Han var beläst på ett sätt som knappast förekommer i dag och dessutom närmast ett geni, som blev professor när han var 25 år gammal.
Men vad gäller mod finns det ingen tvekan om att SD politikerna spelar i en egen liga. Det finns nog inga politiker i Västeuropa efter 1945 som har blivit utsatta för vad de har tvingats att gå igenom. Powell blev avpolletterad men han drabbades absolut inte av något i närheten av vad SD har tvingats att leva med.
Att minska det offentliga åtagandet i Sverige kommer att ta decennier. Dels måste först en allmän diskussion om det föras (och den har väl just i detta nu inletts med Moderaternas utspel) och sedan måste flera politiska partier enas om en gemensam ståndpunkt samt förklara den för väljarna.
Det kommer att finnas mängder med frågor att reda ut innan man kan komma så långt att frågan avgörs demokratiskt. Sedan kan man inte ta bort den offentliga servicen över en natt, för då kommer hundratusentals människor (om inte miljontals) att hamna i mycket svåra situationer. Vi har alla levt hela våra liv med att det offentliga håller oss under armarna (vare sig vi vill eller inte) och en stor del av våra inkomster har tagits ifrån oss. Det sistnämnda har gjort att många inte har den ekonomiska buffert som behövs för att ta eget ansvar ifall något oförväntat inträffar. Dessutom behöver folk lite tid på sig att lära sig att ta eget ansvar i större utsträckning. Det blir nödvändigt att stegvis fasa ut offentligt ansvar och fasa in eget medborgaransvar. Successivt minskad skatt möjliggör för folk att bygga upp en buffert för nödsituationer. Och för att folk verkligen ska förstå vad de ska göra krävs förstås massiva informationsinsatser (som får Socialstyrelsens rekommendation om fem brödskivor eller vad det var att blekna).
Med färre transfereringar i samhället måste det finnas en större spännvidd i till exempel utbudet av bostäder. I Tyskland finns det hyreshus av enklare standard till lägre hyror för dem som har de lägsta lönerna. Det behöver vi i Sverige också. Och självklart måste vi ta hand om dem som inte kan försörja sig själva, men där får vi nog tänka oss ett slags moderna fattighus. Det skulle helt enkelt vara lägenhetshotell där de boende har mycket små egna lägenheter och några gemensamma utrymmen och där de sköter om det mesta själva. Man kan ha olika varianter av fattighus: de där mat tillagas i storkök (och där den boende betalar en liten avgift för maten) eller de där den boende själv lagar sin mat. Gammaldags välgörenhetsarbete måste också få en renässans: överklassdamer bör åter ägna sig åt att inrätta "hem för medellösa änkor" och liknande.
Jag har alltid varit för att det offentliga minskar sina ambitioner, men nedmonterandet av det offentliga åtagandet måste ske på ett kontrollerat sätt. Man får inte rasera det genom att utöva påfrestningar på systemet, så som exempelvis Centerpartiet Kommunisterna gör med sin migrationspolitik.
Ja, Centerpartiet Kommunisterna tycker jag är ett berättigat namn på partiet. En tokliberal migrationspolitik i ett socialistiskt välfärdssamhälle leder till något som liknar kommunism. Är det inte lite ironiskt att det är just Centerpartiet och Vänsterpartiet som just nu har hamnat i samma position i migrationsfrågan?! De bägge partiernas politik leder till anarki!
Men, som sagt, det kommer att ta decennier att montera ned de offentliga ambitionerna – och diskussionen har just inletts. Jag är pessimistisk.
Anders Eriksson
Enoch Powell was right, sort of anyway. Men det han talade om 1968 blev inte exakt som han beskrev det. Vem kan skåda in i framtiden och vara 100% exakt? /T
Hej.
@LottaTrouble: Jag vet inte om det är avsiktligt eller ett missförstånd, men blanda inte in mig som 'ni' med Sverigedemokraterna. Jag är inte lojal med något parti – jag värderar varje partis ideologi, teori, retorik och praktik utifrån om jag bedömer den som bra för mitt folk och mitt land. Det är följande mening jag syftar på: "Men SD har lååååångt att gå innan ni når Powells integritet, mod, kunskap, sofistikation, grundmurade patriotism."
Vi kan ha öppna gränser. Då har vi ingen folkkultur, ingen lagstiftning grundad i dennas värderingar och därmed ingen allmän acceptans för lagarna hos innevånarna. Gemensamma seder och vanor, gemensamma underförstådda kommunikationsprotokoll, och liknande företeelser grundade i en kulturkontextuell förståelse av omvärlden står i direkt opposition till mångkultur. Svenskar som folkgrupp blir på kort tid ersatt med en heterogen befolkning, som i god demokratisk ordning kan rösta bort mängder av de förmåner vi som folk och kultur åtnjuter i kraft av arvet från våra förfäders och anmödrars arbete, såväl kroppsligt som andligt och politiskt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Det är lite lustigt att flera kommentarer handlar om att "jag är för eller emot".
Det finns en föreställning om att det finns val att göra.Möjliga alternativ som radar upp sig och tid att rationellt välja.
Den som öppnat ögonen kan se att snart sagt alla partier tvingats av verkligheten att gå 180 grader och landa i det som var FascistRasistNazistSD för bara månader sen.
Tvingats är här nyckelordet.
Valmöjligheterna är uttömda nu.Bara en bister verklighet återstår att hantera.
Det blir ingen walk in the park om vi säger så..
Detta seminariumm från i måndags kan verkligen rekommenderas.
Widar Andersson, politisk redaktör för Folkbladet.
Andreas Johansson Heinö, fil dr i statsvetenskap och förlagschef vid Timbro.
Lars Trägårdh, professor i historia vi d Ersta Sköndals högskola.
https://youtu.be/qz9ngisjhmc
I USA (det ständiga jämförelseobjektet i mängder av olika debatter i Sverige, men särskilt när det gäller invandring) är tanken att nyinflyttande får kvala in till samhällets förmåner pch rättigheter, och att de ofta ska börja från botten, mycket mer accepterad än här hos oss (vilket invandringsromantiker som Ola Larsmo och Per Svensson sorgfälligt tiger om när de stöter på för en "amerikansk modell" för medborgarskap osv). Over there köper många utan vidare att invandrare får klara sig med två tomma händer och det de kan bjuda till med själva. I vissa lägen kan man tänka sig att det kombineras med hög invandring, men i USA hänger detta ihop med at man har dels mycket fler okvalificerade jobb, dels mnindre av generell välfärd – och dessutom en mycket högre kulturell acceptans för att folk ibland kommer att dö på gatorna i smuts och elände, eller att folk "har kål på varandra" så länge det är den egna sorten de skjuter av och inte vita (de flesta mord i städer som Chicago och St.Louis begås av svarta mot svarta). Folk där är mer vana vid att titta åt sidan, eller att tänka "shit happens liksom".
I Sverige och på de flesta håll i Väst- och Centraleuropa vill vi inte ha den sortens öppet gapande misär, epidemier, gängvåld och överdödlighet mitt i samhällsbygget, och det är en fullständigt legitim inställning – många förknippar den sortens elände med krig och inte med vägen upp mot medelklassen eller ekonomiska lyft på sikt. Då är det rimligt att man också anpassar invandrings- och integrationspolitiken efter detta. Konstigt att det tog så lång tid att hitta den vinkeln.
@ Rikard, lärare
Har den som ställer sig inom det "sociala kontraktet" inte givit andra människor carte blanche att med våld erövra dennes tillhörigheter, frihet och liv?
Är det viktigt för dig, att dem som du ger carte blanche att med våld erövra dina tillhörigheter, frihet och liv, är uniformerade ligister som lyder under en centralmakt i Mälardalen? Och att dem som är specialiserade på det har bättre råd till överlägsen eldkraft? Särskilt om ligisterna beväpnar sig på de livegnas bekostnad.
Den libertarian som ställer sig utanför det "sociala kontraktet", har liksom innan poliskårer upprättades i västvärlden för 150 år sedan säkerhetstjänster på den fria marknaden (detektivbyråer, väktarbolag etc) att tillgå.
http://badquaker.com/archives/1835
Det är också förvånande att se en påstådd lärare, skriva:
"Men för all del, den liberal eller socialist som vill förkasta den i en folkgrupp förankrade nationalstaten behöver bara avsäga sig sitt svenska medborgarskap. Det vore ett lämpligt första steg. Frivilliga?"
Har det verkligen gått någon förbi, att det gamla Östdanmark (Skåneland) blivit Sveriges Katalonien och att stödet för secession växer varje dag?
https://www.facebook.com/oresundsrevolutionen/
I vilket cornflakespaket fick Rikard sin lärarlegitimitet?
Fredric M:
Seminariet ger i stora delar ett nervöst och svarslöst intryck. Widar talar om ett stort integreringsprojekt där Engelska skolan kommer få utanförskapsområdenas elever att topprestera. Mellan raderna talade han också om att han var en minoritet i Göteborg, men att de andra skulle anpassa sig och bli assimilierade och lika svensk som Widar. Mot slutet sa han dock – vi kommer om 1 eller 2 år gå mot att ta emot mera kvotflyktingar (antar att det då är kvotflyktingar och ett litet antal migranter) och mycket mera arbetskraftsinvandring. Heinö har en del vettiga resonemnag och citerar Tingsten som skrev att Sveriges styrka består i dess befolkning som skapat stor tillit vilket är svårt att hitta på andra håll i världen. Den mest vettiga frågan under seminariet, som kom på slutet när lyssnarna fick fråga, var om vi har tid till integreringsprojektet, det som kan ta ett par generationer. Svaret från Trägårdh blev att det har han ingen aning om, men att det är en mycket bra fråga. Med andra ord kan det helt enkelt sluta i slum.
Summa summarum: de pratar mest vitt och brett men alla är mycket oroliga för samhällsutvecklingen. Heinö spår nog samhällskollaps eller betydligt sämre sammanhållning, trygghet och välstånd; Trägårdh försöker mest förstå vad som hänt med Sverige och Europas gränser, medan Widar Andersson tror på "the big integration plan" men kommer nog inom kort bli mer skeptisk.
Hela seminariet borde summeras av Trägårdh: "Vi ska se de här som en möjlighet – a Crisis, right, an opportunity."
Magne
Det invandringsanarkister vägrar ta till sig är att de som kommer hit absolut inte vill bli en del av Sverige utan vill tvärtom leva så som de gjort i sina hemländer. De kommer hit för att få leva på svenska bidrag.
Mycket vore vunnet om de kunde inse det.
Jag fick ett sms från en kompis:
Jag vet inte vad jag tycker sämst om i migrationspolitiska debatten.
1. Att man blundar för/förnekar vad ledande forskare inom ekonomi och migration säger.
2. Att man hittar på argument som inte har någon bäring i verkligheten.
3. Att man använder anekdoter som bevis för sin ståndpunkt samtidigt som man avfärdar anekdoter som talar emot ens ståndpunkt.
Till det kommer kampanjjournalistiken som skall uppfostra människor i hur de skall tycka så fort något har hänt.
Hej.
En fråga eller två till den i cornflakes förtjuste 'libertarianen': hur gör de libertarianer som saknar ekonomiska medel att finansiera egna väpnade styrkor, under vilken jurisdiktion opererar dessa, samt hur genomförs rättegång?
Ärligt talat verkar du inte förstå begreppet libertarianism, varken som praktik eller teori. Du kan inte resonera som om de humanistiska och etiska ställningstaganden som krävs för att ett libertarianskt samhälle skall kunna existera inte är kulturbundna, och du verkar också ha svårt med vad socialt kontrakt syftar på. Libertarianism saknar som alla utopiska ideologier en plan för hur man når från A till C.
Vidare måste du väl se ironin i att du, som libertarian (så vitt jag förstår) ifrågasätter min kompetens utifrån ett av statliga politiker utfärdat dokument? Du kan läsa mer på Skolverkets hemsida om behörighet och legitimation.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@ Rikard,
"Libertarianism saknar som alla utopiska ideologier en plan för hur man når från A till C."
Det är en helt rimlig slutsats om man bara lyssnar på de som i Sverige kallar sig libertarianer. Inte alla, men de flesta, av dessa sitter fast i ett helt vanvettigt drogrus där allt ska dras till rent tokiga extrempunkter, kombinerat med en militant ovilja att betrakta tillgänglig empiri. Detta är väldigt tydligt när de pratar om migrationspolitik.
Men det är INTE representativt för den libertarianska rörelsen utanför Sverige. Många av de tongivande tänkarna och politikerna där har en sund och pragmatisk inställning till hur man hanterar verkliga frågor. Vidare finns det nog närmast internationell enighet om att det land som ligger närmast libertarianska ideal är Schweiz och där håller man verkligen inte på och tramsar med utopier.
Fast många av de svenska libertarianerna är inte alls nöjda med Schweiz. En av dem, på Mises.se, förklarade nyligen för mig att Schweiz är ett socialistiskt land som inte är fredligt!
Han som klagade på dig ovan brukar skriva under sign Halsingen och jag har tagit några debatter med honom, t.ex här:
http://www.mises.se/2015/06/25/hor-roger-scrutons-konservatism-hemma-hos-sverigedemokraterna/
Utopisterna som tillsammans sett till att sätta Sverige i den här sitsen vägrar fortfarande inse att man bara företräder en ide (av många) och faktiskt inte representerar någon majoritet.Utopin blir då bara utopi,av somliga kallat flumm.
Hej.
@utlandssvensk: Tack för tips.
Jag tror allt som oftast att själva drömmen om det perfekta, slutgiltiga samhället är det som leder vilken ideologi eller religion det än månde vara i fördärvet. Om man inte är beredd att pröva sina teorier mot observerbar empiri blir man ju per automatik dogmatisk, och därmed benägen att 'skära bort' det av verkligheten som vägrar samarbeta med ideologin, vare sig det är människor eller natur.
Vi som arbetar i skolan är ju benägna att söka den heliga kalk, silverkula eller mirakulösa universallösning (inte olikt alkemister…) som skall frälsa oss en gång för alla.
Att Schweiz skulle vara ett krigiskt socialistiskt land låter… ja, jag saknar ord.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ett grundproblem med det svenska debattklimatet idag är att landet numera är byggt för och kring säljnissar av alla de slag (börsklippare, säljföretagare, välfärds-företagare, eventmänniskor, coacher, nätgurus osv) samtidigt som mediernas och politikens språk är en märklig blandning av säljarsvada och visioner om Sverige som det godaste och ädlaste av alla länder på jorden, från diverse politiska broilers och mediefigurer. Det ger helt enkelt schizofrena effekter – och grupperna bakom dessa två olika approacher har alla ett intresse av att jobba för en hög invandring. Men ibland av rätt olika skäl.
Tyskland minns fortfarande hur arbetslösa legoknektar – däribland svenska – betedde sig efter trettioåriga kriget. Slå upp "Schwedentrunk". Motsvarande kan man vänta sig om bidragen dras in för snabbt.
Bor i Storbritannien. Skulle rösta för EU-utträde om jag fick chansen.
Känner inte till något historisk exempel på en fungerande nattväktarstat. Alla fungerande stater har något litet mått av fattigvård, sjukvård, utbildning. Här finns en analys av en av de utopiska modellerna.
http://czep.net/12/response-to-paul-graham.html
"The problem shared by libertarians, free market pundits, and laissez-faire capitalists is this assumption that we can all agree on standards and that human beings will tend to do only good things if left alone. This fallacy flies in the face of every shred of evidence we have about the nature of power."
Läs hela.
Seriöst så är det väl ingen större skillnad på libertarianer och lästadianer egentligen.Båda är små obetydliga sekter som läser Bibeln på eget vis utan att någon egentligen bryr sig?
Slipper man bara att dom ringer på och ska sälja frälsning så är det ju en rätt oförarglig hobby?
Slag i slag.
Metros och Yougovs opinionsundersökning.
@ Anonym 15.17,
"Seriöst så är det väl ingen större skillnad på libertarianer och lästadianer egentligen.Båda är små obetydliga sekter som läser Bibeln på eget vis utan att någon egentligen bryr sig?
Slipper man bara att dom ringer på och ska sälja frälsning så är det ju en rätt oförarglig hobby?"
Tyvärr inte, i fallet Sverige. Mycket av ramverket kring alliansens massinvandringspolitik var hämtat från vad de uppfattade som libertariansk teori. De närmast skogstokiga centerpartisterna förefaller t.ex betrakta sig själva som libertarianer.
@ Rickard,
"Jag tror allt som oftast att själva drömmen om det perfekta, slutgiltiga samhället är det som leder vilken ideologi eller religion det än månde vara i fördärvet."
Jo, helt klart. I Sverige finns det en stark tendens att dra allt till absurda extrempunkter, Möjligen har det samband med att landet är extrem sekulariserat och att man i princip söker substitut för religionerna absoluta värden i olika ideologier.
Kärnan och ursprunget till libertarianskt tänkande är en ganska renodlad ekonomisk teori som främst är kritisk mot centralbanker. Från det perspektivet är det en väldigt sund teori och det finns i grunden inget behov att gå länge än så. Det är också där fokus ligger i t.ex USA.
@ Kristian,
"Tyskland minns fortfarande hur arbetslösa legoknektar – däribland svenska – betedde sig efter trettioåriga kriget. "
Mycket bra exempel! Om man lockar in hundratusentals unga män från världens absolut mest brutala länder med löften om ett behagligt liv utan motprestation och sen bara slutar att betala dem är det något liknande man har att se fram emot. I sammanhanget är det värt att betänka att många av dem i princip betraktar kvinnor som en handelsvara och om man inte får de pengar man anser sig ha rätt till är det en rimlig kompensation att förlusta sig fritt. Det som hände i Kungsträdgården kan lätt komma att framstå som en mycket lite bagatell.
@utlandssvensk: Det stämmer verkligen att ideologier och teoretiska koncept tenderar att förvandlas till religionssubstitut i det moderna Sverige, man tutar och kör utan normala reality checks och utan att bry sig om empiri. Finns många exempel på detta, både den svenska öppna-gränser-lobbyn, radikalfeministerna och miljöpartisterna här i landet framstår som några av de mest tunnelseende i världen. 😉
Sedan verkar vi okså ha fått en långsiktig trend där ansvaret blir alltmer luddigt och otydligt, både inom politiken och i ekonomin, inte minst i de stora börsbolagen och i finansvärlden. Det är inte bara att folk försöker smita från ansvaret i trängda situationer, de gör de väl i alla länder, men själva bilden av att vissa personer (eller styrorgan) har kritiskt ansvar har blivit mer och mer suddig. Det finns alltid någon annan att peka på utanför bilden, och domstolar och press tycks sakna verkliga tänder för att ta tag i den sortena frågor. Jag skulle tro att den här urlakningen av tanken på ansvar – "the buck stops here" – har förstärkts av i alla fall tre faktorer:
-Sveriges EU-inträde: politikerna fick en ny nivå att knuffa iväg ansvaret till, ennivå där möjligheterna till demokratisk kontroll och uppföljande från de vanliga medborgarna ofta är närmast lika med noll. Och där beslut ofta fattas långt borta i slutna rum eler på abstrusa konferenser och ministermöten och sedan ska tryckas in på hemmaplan. Dessutom har vi fått en ny rättslig nivå där det ofta är oklart ifall det är svenska lagar eller EUrätten som gäller, och oklart hur de ska jobba ihop eller hur vissa regler ska tillämpas.
-Krisen under 90-talet och IT-bubblan. Vi har fått en ekonomi där det ofta är viktigare att kunna snacka upp värdet på någonting, eller att vifta med händerna och antyda väldiga framtida vinster än att komma med verkliga driftsresultat eller produkter som har något slags solid kvalitet. Varumärke och marknadsföring trumfar över vad du faktiskt köper och kvaliteten i grunkan eller tjänsten. Samtidigt är det mycket fler än tidigare som överlever på stöd från samhället eller diverse låtsasjobb. många av dem som slogs ut från arbetsmarknaden under 90-tal och tidigt 00-tal kom aldrig tillbaka som arbetande medborgare. Det här har skapat ett klimat där säljsnack och förmågan att visa upp en bild av sig själv är mycket viktigare än faktiskt kunnande, och där kredit är viktigare än "svarta siffror".
– Den samtida modefilosofin som också försöker köra in att vissa personer har speciella rättigheter och ska ha plats för en speciellt hög svansföring därför att de är typ kvinnor, färgade, exotiska, homosexuella osv. och att förtryck och "marginalisering" är något som sitter inne i folks medvetanden även om det inte har gett några klara avtryck i den yttre verkligheten. "Jag är dominerad av patriarkatet därför att jag *känner* det så, och då mår jag och mina kompisar dåligt. Det är männens och manssamhällets fel, förstår ni!"
Allt det här har skapat ett samhälle som är litet grann som den där låten Micke Tretow hade på Svensktoppen för en del år sedan. Eliten står inne på den Hemliga byrån, bakom inglasade väggar, och säger till varandra, nickandes med viktiga miner: "Hej hej! hemskt mycket hej!" 😉 Omgivningen (vi andra) ses mest som 'enablers' som ska betala pretentionerna och lirandet.