Dagens snackis i politiska kretsar är uppgifterna till Aftonbladet att Anna Kinberg Batra internt öppnar för att lägga en gemensam alliansbudget i höst. Om  Centerpartiet och Liberalerna bara är med på tåget. Det är förstås ett stort ”om”.

Kinberg Batra har sitt parti med sig om hon vill agera. En majoritet av de moderata distrikten stödjer tanken på att fälla regeringen. Men hon kan inte göra det ensam. Det stora hindret är C. I gårdagens Agenda var Annie Lööf tydlig med att hon inte vill ge Sverigedemokraterna något inflytande. Om de fyra borgerliga partierna skulle lägga en gemensam budget behöver de stöd från SD för att den ska gå igenom. Detta vet rimligen även Lööf.

Det finns både för- och nackdelar med att fälla regeringen Löfven redan i höst. Framför allt långsiktigt. Fördelen är att vi får en borgerlig politik. Det vore bra för bostadsmarknaden, där Moderaterna har tagit stora kliv i rätt riktning, för migrationspolitiken, för arbetsmarknadspolitiken, för rättspolitiken och kanske även för skolpolitiken.

Samtidigt ska vi minnas att om regeringen Löfven skulle falla i höst och Alliansen ta över med stöd av SD, har denna nya regering bara ett och ett halvt år på sig innan det är dags för nästa ordinarie valrörelse 2018. Det är ungefär så långt som Löfven har suttit som statsminister. Inte mycket tid. I ett dåligt parlamentariskt läge.

Kinberg Batra skulle få väldigt kort tid på sig att dels komma in i rollen som statsminister, dels visa resultat i ett väldigt svårt läge för Sverige. Detta skulle kunna bädda för ett svagt val 2018, för inte ens ett återuppståndet moderatparti kan trolla med knäna när det gäller integrationen, skolan och arbetslösheten.

Jag tror att allianspartierna har större chans till framgång om de låter Löfven regera sig sönder och samman till 2018. Då är Löfven slut som ledare och sossarna ett otänkbart alternativ i säkert åtta år framåt. Då kan M och SD få ett starkt väljarstöd och då kan Anna Kinberg Batra kanske rent av bilda regering utan ett bångstyrigt centerparti om bara KD och L växer.

Det är inget enkelt läge. Visst vore det spännande och lite skadeglatt att se Löfvens budget falla. Igen. Men det är inte automatiskt så att det skulle gynna Sverige på lite längre sikt.