Sören Holmbergs famösa utspel 2007 att ”Alliansen är rökt”, varefter de borgerliga partierna kom tillbaka från sitt underläge och vann valet 2010 med ett ökat röstetal, är en viktig påminnelse om att det flera år före ett riksdagsval aldrig går att avgöra hur det kommer att gå. Inget kan tas för givet.

Detta är viktigt att bära med sig nu i mellanvalstider när regeringen brottas med usla opinionssiffror och statsministern med pinsamma förtroendesiffror. Det finns förstås mycket som talar emot att Löfven sitter kvar efter nästa val, men det finns faktiskt även en del som talar för: oppositionen.

Alliansen är en ganska tragisk samling i dagsläget. Det är fyra partier med grava identitetsproblem och med en påstådd oppositionsledare som är nästan lika impopulär som statsministern själv. Skälet till att Socialdemokraterna ligger dåligt till i opinionen är sannerligen inte att svenska folket så mycket hellre föredrar Anna Kinberg Batra.

Självfallet kommer regeringen på valdagen bedömas på sina meriter i första hand. Det är arbetslösheten, integrationen och skolan som sannolikt kommer att bli de stora valfrågorna. Det märks en tydlig panikstämning när Löfven nu ger sina ministrar i uppdrag att trolla fram nya jobb. Men om det ska kännas meningsfullt att rösta bort Löfven måste det finnas ett trovärdigt alternativ. Det saknas i dag.

Det spekuleras nu kring att regeringen kommer att spricka redan i maj när Miljöpartiet har kongress. Skälet skulle vara den nya migrationsuppgörelsen. Efter att språkrören kastat all heder överbord för att få sitta kvar vid makten bedömer jag det som osannolikt att de skulle lämna just nu. Men även om det mot förmodan skulle ske vore det, prestigeförlusten till trots, inte nödvändigtvis något negativt för Stefan Löfven.

Ty även om DÖ har fallit är allianspartierna inget hot mot Löfven i riksdagen eftersom varje parti lägger egna budgetmotioner. Det vi har i dag är således ett slags halv-DÖ där regeringens budgetproposition släpps igenom eftersom inget enskilt parti är större. S är fortfarande största parti, vilket betyder att även en renodlad S-budget skulle röstas igenom.

Det är tydligt att allianspartierna inte vill regera just nu. De ägnar sig åt att utmåla regeringens politik som farlig för Sverige men gör inga som helst ansatser att få slut på eländet. Alliansen kan med sin passivitet mycket väl bädda för ett valnederlag 2018.

Löfven har nu arbetsro i drygt två år framåt. Han vet att han kan lägga budgetar ostört, han vet att Anna Kinberg Batra inte vill ta över som statsminister förrän efter en eventuell valseger 2018. Han blir allt varmare i kläderna.

Alliansens passivitet är farlig och kan mycket väl leda till ett valnederlag 2018.