Malmö stad skulle gå i konkurs om det inte vore för det kommunala utjämningsbidraget som staden får från resten av Sverige. Detta system har gjort att vanskötta kommuner och städer som Malmö har kunnat fortsätta som vanligt. Det rödgröna styret har valts om i val efter val, trots att väljarna rimligen borde begripa att det är vetvillingar som sitter vid makten.

Det kanske börjar synas alltmer nu. En redan pressad situation har blivit värre efter fjolårets asylinvandring. Det märks inte minst i skolan. Malmö stad saknar nämligen såväl fem grundskolor i år som 3 000 lärare fram till 2019. Detta innebär fler barn i varje klass, fler barn per toalett, färre pedagoger som kan ta hand om barn med särskilda behov. Kort sagt sämre miljö och förutsättningar för barnen. Socialdemokraterna gör som de brukar: hoppas att större statsbidrag ska hjälpa till.

Den stora folkökningen i Malmö har gjort behovet av boende akut. Precis som andra kommuner är nämligen Malmö ålagda att ordna tak över huvudet åt barnfamiljer. Nu har beslut fattats att ge sig ut på den öppna marknaden och köpa bostäder.

Att Malmö stad har beslutat köpa in 56 bostadsrätter för att hyra ut till nyanlända familjer har väckt stor uppmärksamhet i sociala medier. Många tycks ovetande om att detta förfarande, att kommunen köper bostadsrätter för att hyra ut i syfte att spara hotellkostnader, ingalunda är unikt. Det sker även i Stockholm, där Fastighetskontoret köper bostadsrätter och sedan hyr ut till någon av Stockholms 14 stadsdelar som i sin tur hyr ut till nyanlända. Det är hopplöst att via Bostadsförmedlingen hitta lägenheter för familjer med sju, åtta eller rent av tio barn (Stockholms stadsdelar använder sig även av stadens sociala bostadsbolag SHIS).

Malmö säger att boendet ska vara tillfälligt tills familjerna hittar ett eget boende. Vi vet av erfarenhet att i bostadsbristens Sverige där fastighetsägare ställer allt högre inkomstkrav, kommer det inte bli frågan om ett tillfälligt boende utan ett boende för överskådlig tid för de familjer som flyttar in i Malmös nyinköpta bostadsrätter.

Ordförande i servicenämnden säger vidare att ”vår utgångspunkt är att [köpet av bostadsrätter] inte ska driva priser”. Mäklarna håller föga förvånande inte med. Erik Olsson Fastighetsförmedling konstaterar det uppenbara:

Bostadsrättspriserna är ett resultat av utbud och efterfrågan. Om kommunen köper en massa bostadsrätter så försvinner ju dessa från det allmänna och öppna utbudet. Då är det klart att de bostadsrätter som finns kvar på marknaden får ett högre pris.

Detta är inte så svårt att begripa. Därtill har många lyft fram den signaleffekt som det ger när en kommun går in och bjuder över barnfamiljer och unga i desperat jakt efter ett nytt boende. Vi kan dock konstatera att detta redan görs i Stockholm, och rubrikerna har uppenbarligen uteblivit. Emellertid tycker jag att 56 bostadsrätter på en så pass liten marknad som Malmös låter väldigt, väldigt mycket, så det är troligt att effekterna kommer bli större både i opinionen och på marknaden.

Det kan konstateras att när Malmös rödgröna majoritetsstyre uppvisar sådana brister i kunskap om hur marknadsekonomi fungerar, är det inte så konstigt att staden går back med flera miljarder varje år. Hittills har det problemet skjutits till övriga Sveriges skattebetalare. Det är en metod som staden nog tycker fungerar väldigt bra.

Läs även:
Fnordspotting