Svenska folket blir alltmer pessimistiskt kring sin egen och Sveriges framtid. I SEB:s årliga välfärdsbarometer framkommer att en majoritet av svenskarna, 53 procent, tror att deras generation kommer att få sämre pension än deras föräldrageneration.
Svenskarnas tilltro till välfärden är lägst i hela Norden. Det handlar om tilltro till såväl sjukvård som tandvård och skola. Däremot är tilltron till olika sorters bidrag, som föräldrapenning och barnbidrag, typiskt nog högst i Sverige av de nordiska länderna.
En privatekonomin vid SEB har sin förklaring klar:
Pessimismen kan bero på att svenskarnas förväntningar är högre än i
många länder eftersom vi har så lång tradition av väl utbyggda
välfärdssystem. När det nu blir påtagligt att systemen blir allt mer
grovmaskiga, kan svenskarna uppleva det som ett större problem än andra.
Det kan inte anses vara orimligt att ha höga krav på välfärdstjänster i ett land där befolkningen betalar världens högsta skatter.
Svenska folket har under många år oroat sig för hur välfärden ska klara av nya utmaningar som globalisering, invandring och fri rörlighet. Att oron i dagens läge är befogad styrks emellertid av rena fakta:
– 3 av 4 kommuner har sänkt ambitionsnivån i barn- och ungdomsverksamheten
– 90 kommuner har anmält sig själva till IVO för att de bryter mot socialtjänstlagen
– 7 av 10 socialsekreterare överväger att lämna socialtjänsten
– sedan 2010 har antalet nya sjukskrivningar bland socialsekreterare ökat med 70 procent
– 3 av 4 poliser överväger att sluta, många av dem är under 40 år
– 8 000 studenter saknas på lärarutbildningen varje år
Det går att fortsätta. Detta är inte några små sidoverksamheter som kan nedprioriteras. Socialtjänsten har haft det svårt i delar av landet under lång tid men nu har gummisnodden tänjts ut så mycket att den håller på att gå av. Polisen och skolan står inför enorma utmaningar.
SKL har varnat för att stora skattehöjningar kommer att krävas för att upprätthålla dagens välfärdsnivå under de kommande åren. Till Expressens Anna Dahlberg säger SKL:s tillträdande chefekonom så här: ”Det kommer att bli värre och värre år för år efter 2018, som det ser ut med dagens beräkningar.” Det är alltså inte åren fram till valet som kommer att bli tyngst utan åren efter.
Den 21 juni röstar riksdagen om de nya asyllagarna. Syftet med tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring är kort och gott att göra Sverige mindre attraktivt för asylsökande. Detta har regeringen varit öppen med (trots att det för ett år sedan ansågs bryta mot undertecknade konventioner).
Vänsterpartiet och Centerpartiet kommer rösta nej. Grönhögerns asylpolitiska rockstjärna Johanna Jönsson har i ett YouTube-klipp förklarat varför Centerpartiet inte kan stödja tillfälliga uppehållstillstånd.
Ingenstans syns ett uns av insikt om bekymren beskrivna ovan. Jönsson fokuserar helt och hållet på alla som vill komma till Sverige, inte hur svensk skola och sjukvård ska kunna fungera i morgon eller ens i dag. Johanna Jönsson visar prov på just den sorts blinda populism som hennes eget parti är så piggt på att kritisera. Det är på sätt och vis en fascinerande form av verklighetsflykt som Centern ägnar sig åt.
Den nya asyllagen kommer dock att röstas igenom ändå. Den ska vara tillfällig, men Moderaterna vill därefter permanenta den. Detta vore helt nödvändigt dels eftersom övriga Europa om tre år knappast har gått i reinfeldtsk riktning, dels då viljan att söka sig till EU från oroshärdar och förtryckande stater i närområdet lär vara lika hög då som nu.
De kommande tio åren kommer bli väldigt skakiga. Sverige måste därför se om sitt eget hus och verklighetsanpassa politiken på område efter område. Det finns inget utrymme för blind generositet och naiva visioner längre.
Läs även:
Jenny Sonesson, Anna Dahlberg
Mycket bra inlägg! Tack.
Fast att säga att " Polisen och skolan står inför enorma utmaningar." är väl ungefär som att påstå att "Polen stod inför stora utmaningar 1939". Förvisso är det sant, men det fångar inte riktigt omfattningen.
Jag tycker att jag har täckt just polisens och skolans kris i ett flertal bloggposter den senaste tiden och att det därför inte var nödvändigt att fördjupa sig mer i dessa ännu en gång. Men det finns förstås skäl att återkomma.
@ Hans,
"Jag tycker att jag har täckt just polisens och skolans kris i ett flertal bloggposter"
Mitt inlägg var absolut inte menat som kritik i den bemärkelsen! Du gör ett utmärkt jobb vad gäller att följa polisen, skolan och mycket annat!
Det var mer ett försök till galghumor. Fast det verkar ha fallit platt! Jag är dålig på att få till skämt! My bad!
Typiskt dom dära fascisterna!
Undrar om Stasminister Löfvens personlige rådgivare Henrik Arnstad jobbar kvar?
Hej.
@Utlandssvensk: Jag läste fel på din kommentar först. Jag läste: "Sverige stod inför enorma utmaningar 1999". Det är ju sant också – det är med generationers framförhållning man styr ett land, men sådant tänkande ligger här på historiens skräphög.
Sverige påminner om en person som visserligen har sorg, eller är deprimerad (vare sig kliniskt eller ej) och vägrar börja ta de små stegen som möjliggör de stora förbättringarna, utan istället sjunker allt djupare ner i att trösta sig med piller, spel och billiga utlandsresor.
Vi sitter här och väntar på Godot, känns det som.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Som tidigare sagts -det är inte lite ironiskt att det var vänstern som avskaffade välfärdsstaten (med den exempellösa invandringspolitiken)..
Tokvänsterns politik har snart raserat hela vårt civil-samhälle. Jag har aldrig kunnat drömma om att våra egna politiker oavsett partifärg, skulle kunna föra sån brutalt oansvarig översittar-politik mot sin egna befolkning. Skicka ut dessa politiker i bilbrandsområdena när stenarna viner kring öronen och de ilskna dödshoten mot räddningspersonal ekar i luften. Jag känner stor motivation att emigrera från det påbörjade förfallet av ett underbart samhälle en gång i tiden. Skatten får inte gå till ett vansinnigt social-experiment. Följden blir beväpnade militära förband, som patrullerar gatorna. Finns det en dold idé/vetskap att någon skall släppa en atom-bomb över Sverige eftersom man håller på nöta ned all motivation hos hela infrastrukturen av mänskliga resurser.
Jag gillar inte det "nysvenska" uttrycket utmaningar. Det är bara en omskrivning för ett annat ord som beskriver situationen på ett mera verklighetsnära sätt.
Polisen och skolan står inför enorma PROBLEM. Och ett om möjligt ännu större PROBLEM är att
ingen politiker har någon lösning på dessa PROBLEM vilket i sig är ett ännu större PROBLEM. //tompas11
Här exempel på de utsatta invandrarna, som berikar Sverige med multikulti.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23038440.ab
Man måste hålla det man lovar.
Med höga skatter så förväntas bra service inom den offentliga sektorn – och om det inte levereras så vad är poängen med att betala höga skatter? Lägre skatter så kan vi förvänta oss sämre offentlig sektor.
Men höga skatter + urusel offentlig sektor går inte ihop för de flesta.
…och Expressen publicerar ren och skär fascism….
http://www.expressen.se/debatt/statens-skyldighet-ar-mot-oss-som-bor-har/
….vart är vi på väg…..
@ Anonym 19:07
”Tokvänsterns politik har snart raserat hela vårt civil-samhälle.”
I samarbete med tokhögern och tokmitten. De så kallade borgerliga partiernas svek är gigantiskt. Det var under Alliansens (formellt Allians mot Sverige) åtta år som fallet accelererade. Åtta år hade räckt för att bromsa fallet avsevärt, men det blev alltså tvärt om. Jag har tidigare under det långa socialdemokratiska maktinnehavet satt mitt hopp till de borgerliga partierna, men de har svikit och jag kommer aldrig mer att lita till dem.
”Jag har aldrig kunnat drömma om att våra egna politiker oavsett partifärg, skulle kunna föra sån brutalt oansvarig översittar-politik mot sin egna befolkning.”
Instämmer! Och jag hade heller aldrig kunnat drömma om att politikerna skulle kunna göra något sådant mot folket och att en överväldigande majoritet av folket inte ens begriper att det är det som äger rum! Att så många automatiskt stödjer regimen utan att ifrågasätta har för mig de senaste åren varit en omskakande upplevelse som har förändrat min syn på svenska folket i stort. Kanske är det trots allt bara helt i sin ordning att svenska folket utplånas? Svenska folket har helt enkelt inte visat sig vara överlevnadsdugligt och förtjänar kanske därför inte att fortsätta som nationell enhet och självstyrande stat.
”Jag känner stor motivation att emigrera från det påbörjade förfallet av ett underbart samhälle en gång i tiden.”
Det är den tanke som sysselsätter mig också sedan några år. Men frågan är bara vart! I princip hela Västeuropa har drabbats av självmordstankar och är dessutom på väg att förvandlas mot en diktatur ledd från Bryssel. Kanske ett demokratiskt och frihetligt Europa kan leva vidare i Östeuropa (Visegradgruppen), precis som romarriket föll i väst men levde vidare i ettusen år i form av Bysantinska riket?
Anders Eriksson
"Utmaningar" på nysvenska är en glidning. Det vill säga istället för att skriva/säga "samhällsproblem" så används ordet "utmaningar".
Men innehållet avser för det mesta någon typ av problem.
Tyvärr försvinner inte problem för att man döper om eller använder andra uttryck.
Det visar troligen att problemen är så stora att man väljer ett annat ord att klä in det med. En sammanfattning vore att säga att det är en tyck av mörkning eller hyckleri.
Sveriges problem (utmaningar) är att vi har försökt att vara tydliga med vilka problem vi har. Oftast har vi missat elefanten i rummet.
/Med vänlig hälsning
En vit heterosexuell man i övre medelåldern
Anders Eriksson
Det förefaller som att Portugal av någon anledning inte är särskilt attraktivt bland de som flyr för sina liv….
Vill bara instämma med flera ovan.Vi får aldrig glömma FREDRIK REINFELDTS och moderaternas del i det här.Nu står dom där och leker ansvarstagande och insiktsfulla.Steg för steg tvingas dom att gå efter för att kunna fortsätta som parti.Men ett parti som haft FREDRIK REINFELDT som enväldig härskare har förbrukat allt förtroende i mina ögon!