Folk runt om i världen tror allt mindre på sina politiker. Det är kontentan av Edelmans attitydstudier av människors tilltro till politiska institutioner.
Det finns ett gap mellan välutbildade och personer med lägre utbildning. Misstron mot auktoriteter som politiker och massmedia är större bland lågutbildade, även om skillnaden inte är stor i alla länder. Av de uppmätta länderna är gapet störst i USA, Frankrike, Brasilien, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige är skillnaderna mindre, men frågan är om det kommer förbli så.
I den brittiska EU-omröstningen var det tydliga inkomstskillnader bland dem som stödde stanna- respektive lämna-sidan.
Något håller på att hända. Folket tror i allt mindre grad på samhällseliten. I stället, menar Edelman, har människor numera en större tillit till människor i sin egen grupp och närhet:
Elites used to possess outsized influence and authority […] but now they only have a monopoly on authority. Influence largely rests with the broader population. People trust their peers much more than they trust their political leaders or news organizations.
Är fallande förtroende för politiker en förklaring till ett fenomen som Donald Trump? Det är svårt att tro att det inte hänger ihop. Många amerikaner är så urless på det politiska etablissemangets snack och oförmåga att ta itu med växande samhällsproblem att de är beredda att välja nästan vem som helst som inte är som detta etablissemang.
Trump blir här ett begripligt val, ty även om han i likhet med Hillary Clinton är stenrik och vet väldigt lite om villkoren för USA:s fattigaste och mest utsatta, är han inte en del av den politiska adeln. Det räcker långt (fast jag hade önskat att en vettigare populist än Trump hade haft förmågan att dra nytta av detta politiska läge).
De fallande förtroendesiffrorna och gapet mellan väl- och lågutbildade är intressanta, och analyserna av dem är förstås relevanta även för Sverige, även om misstron mot politiker och myndigheter inte är lika avgrundsdjup här som i USA (där en undersökning härom året visade att åtta procent av amerikanerna hade förtroende för kongressen).
Det finns dock skäl att tro att etablissemangets förtroendesiffror kommer att sjunka även i Sverige framöver. När välfärdsstaten slutar leverera, när polisen ger upp hela bostadsområden, när ett skuggsamhälle växer fram i takt med att alltfler asylsökande får avslag men inte kan utvisas och när bostadsmarknaden utestänger hela grupper av människor, kommer vreden och frustrationen att växa.
Risken är att det i detta läge kommer dyka upp politiska alternativ som är betydligt mindre välborstade än Sverigedemokraterna.
En viss skepsis mot den politiska makten är bara nyttig. Väljarna tjänar knappast på att köpa politikernas floskler och valfläsk utan att ifrågasätta, och endast om vi ifrågasätter och kritiserar har makthavarna ett incitament att utvecklas och bli bättre.
Vi får problem om medborgarna helt tappar förtroende för den styrande eliten – även om eliten förtjänar det. Men vem kan egentligen klandra dem som gör det? Varje valrörelse ser ungefär likadan ut, oavsett om det är i Sverige eller USA. Ingen, oavsett från vilket läger denne kommer, visar förmåga att lösa de riktigt stora frågorna på systemnivå. Det är inte ett dugg konstigt att vanliga väljare, efter att ha knutit handen i fickan i många år, känner för att dela ut en pungspark i vallokalen.
Önskan att ersätta den politiska klassen med något helt nytt och fräscht är begriplig. Jag kan själv sympatisera med den när jag ser dagens politiker slå knut på sig själva när de låtsas att den åsikt de hade i går inte gäller längre nu när de plötsligt har hittat en annan åsikt att möta väljarna och opinionsinstituten med.
Det politiska landskapet behöver förändras. Kanske måste de gamla eliterna, den politiska adeln, rensas ut via valurnan. Frågan är bara vad vi ska ha i stället.
"Risken är att det i detta läge kommer dyka upp politiska alternativ som är betydligt mindre välborstade än Sverigedemokraterna."
Den risken är ytterst påtaglig och dessutom finns det ingen garanti att dessa alternativ kommer att vara enbart politiska. De kan mycket väl välja helt andra metoder. DÖ och liknande "uppgörelser" från sittande makthavare driver utvecklingen i den riktningen. Som bekant tror jag inte på ett fritt val 2018 och om det skulle visa sig stämma återstår endast utomparlamentariska åtgärder för de som är missnöjda.
"Kanske måste de gamla eliterna, den politiska adeln, rensas ut via valurnan. Frågan är bara vad vi ska ha i stället."
Det uppenbara alternativet är att inte ha någon politisk klass alls. Det fungerar utmärkt i Schweiz, där det i princip inte finns heltidspolitiker. Men visst, det är ju ett högerextremt populistland! Se hur dåligt det går för dem……….
Lösningen bör vara en liten stat med få och välgrundade lagar där vi röstar om så få saker som möjligt, medan individ och marknad får bestämma övrigt.
Som allmänt borgerlig , allmänt liberal har jag i allmänna val sedan 1976 försökt rösta bort socialismen och rösta något allmännborgeligt istället.
1976-1982 blev vi svikna, Bildt regeringen misslyckades, Reinfeldts regim visade rätt instinkter i början, men blev som motståndarna, en kvasisocialistisk regim.
Det enda alternativ som inte provats för att avsocialisera Sverige är ju det onämnbara sättet som historiskt avlägsnat odugliga eliter.
Man har ju skött det hela på sitt eget lilla vis och till slut så går det bara inte längre.Som här när forskare/experter gör en brandkårsutryckning för att tala om för bönderna hur det är EGENTLIGEN.
http://www.svd.se/forskare-tafsandet-kan-inte-kopplas-till-specifik-grupp
Eller när man mörkar för att kunna ta sig förbi utan att kränka som här:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/massovergreppen-i-tyskland-mer-omfattande-an-befarat/
Vår dagliga skörd giv oss idag och inled oss inte i frestelse.
Betänk då att dessa galningar stiftar våra lagar och sitter i våra domstolar..
En förklaring till att de välutbildade har större tilltro till etablerade politiker jämfört med de mindre utbildade är att de välutbildade är relativt välbetalda. Då slipper de välutbildade än så länge att direkt uppleva de negativa följderna av politiken som utformas av politiker med bristande kontakt med "vanligt" folks vardag.
/Eskil
AKB och de andra kappvändarpolitikerna är inte trovärdiga.
Man kan inte å ena sidan stå och applådera inför talet om öppna hjärtan och sedan å andra sidan, när vinden vänt, propagera för stängda gränser.
Det är inte trovärdigt, det är moraliskt förkastligt och visar bara på ett förakt för väljarna. Sådana politiker förtjänar inga röster.
Framgången för SD och Jimmie Åkesson och för den delen även Trump i USA, kan förklaras av att de är äkta.
De tror på vad de själva säger, i motsatt till kappvändarpolitikerna. //tompas11
"AKB och de andra kappvändarpolitikerna är inte trovärdiga.
Man kan inte å ena sidan stå och applådera inför talet om öppna hjärtan och sedan å andra sidan, när vinden vänt, propagera för stängda gränser"
Ja, givet den absolut hängivna fanatismen med vilken man tills nyligen bekände sig till den fria invandringen, så saknas all trovärdighet. Det är ungefär som att Henrich Himmler skulle ha gått till val 1946 på att bygga fler synagogor. Likväl är detta inte alls lika absurt som det faktum att kring en fjärdedel av befolkningen förefaller kunna tänka sig att återigen rösta på ABK. Historikerna lär debattera detta fenomen för evigt…..
Man missbrukar ju nu öppet väljarnas förtroende och bryr sig inte ens om att försöka dölja att man ljuger.Med det nya prästerskapets hjälp försöker man via berättelsen domptera folket genom att hävda att den rättfärdige tror på det som berättas för att få komma till himmelen med de utvalda socio-liberalerna i Arken som bara har plats för de 144.000 utvalda.
För de andra väntar helvetets alla plågor i det brinnande Gehenna!
För egen del känner jag hornen växa i pannan när jag lyssnar på berättelsens senaste patch..
Fräls oss från ondo. Kommer aldrig nomenklaturan att göra.
Det öppnar för fler folkomröstningar! Vi har aldrig varit så välinformerad allmänhet som nu. Dessutom, borde de politiska etablissemangen, riksdag, landsting, kommun och eu, krympa så enskilda politiker blir möjliga att ställa till svars för fattade beslut.
Sanningen är väl att många "välutbildade" är både tacksamma och rädda medborgare . Detta utnyttjade både Lenin, stalin och hitler i sina statsmaskinerier. Skepsisen mot dessa katastrofala ledare fanns helt enkelt inte i någon större omfattning bland de s k "välutbildade".
Många "välutbildade" är vana vid att bara ta in information utan att ifrågasätta, då de är vana vid att bara läsa in kunskap utan kontrollera eller ifrågasätta.
Inte för att jag har något emot folkomröstningar MEN att hävda att allmänheten är välinformerad är att ta i.Och det i överkant.
Den desinformation som sprids idag genom köpta kanaler håller folk på mattan.Media presterar dagligen och stundligen lögner som har till uppgift att bibehålla status quo så länge det bara går.
Bevis för detta erhålles enklast genom att öppna valfri tidning.Public service ska vi inte ens tala om.Så fungerar en demokratur.
"Kanske måste de gamla eliterna, den politiska adeln, rensas ut via valurnan."
Tyvärr helt omöjligt.
Sedan införandet av partistöden på 60-talet så ligger all reell makt i ett parti hos den befintliga partiledningen vilken styr över de inkommande medlen. Man gynnar sålunda sina kloner som lotsas fram till valbar plats. Och det är bara de på valbar plats som kan komma ifråga för ett uppdrag.
Alltså helt utsiktslöst att kunna rösta fram förändring.
Snart återstår bara våld.
https://detgodasamhallet.com/2016/01/12/vad-ar-felet-med-svenska-politiska-partier-apropa-vad-atskilliga-kommentatorer-redan-sagt/
Inte intressant nog för MSM i Sverige!
Hur kan det komma sig tror ni?
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3685561/France-verge-civil-war-sparked-mass-sexual-assault-women-migrants-intelligence-chief-warns.html?ITO=1490&ns_mchannel=rss&ns_campaign=1490
http://www.lefigaro.fr/actualite-france/2016/06/21/01016-20160621ARTFIG00282-quand-le-patron-de-la-dgsi-evoque-un-risque-de-guerre-civile.php?redirect_premium
Tror att under de välborstade yttringarna av motstånd mot floskeln,allas lika värde döljer sig oborstade som,historisk anammat, makt sitter i spjutstångs ände.
Lite till från utom-svensk press
http://www.telegraph.co.uk/news/2016/07/12/europe-rejects-multi-cultural-society-says-survey/
Jag delar den synen helt och fullt.
Det har blivit en riktigt sorglig utveckling. En outsider, som Trump når förstås framgång i och med att vanligt folk identifierar sig själva med hur han angrips av övriga PK-politiker och media. Etablissemanget har blivit en grym och hjärtlös maskin av perfektion, som slutat lyssna på sina närmaste och viktigaste väljare. Extrem-vänsterns retorik har slagit sina bojor omkring allt och styr detta till undergången. Ett tuffande tåg, av vår sista välfärd på väg mot stupet, som ingen lyckas stoppa eller styra in på rätt spår. Gränslösa ideologier och utopisk demokratisk extremism med diverse multikulti-tvång blir Europas död.
Anledningen till att rika och välutbildade har högre tilltro till politiker är dels att de känner dessa personer, finns i samma kretsar och bor i liknande områden, dels att dessa personer inte på samma sätt som de med lägre utbildning har drabbats av multikulturen personligen.
Jag läste häromdagen att 70% av befolkningen i Dalarna ansåg att de berörts av flyktingkrisen medan det i Stockholms län var 40%. En kollega till mig med rötterna i en mindre ort i Sverige berättade att hans föräldrar inte längre vill gå ut på stan för numera sitter det bara nyanlända i centrum och det är inte speciellt trevlig stämning.
Man kan alltid göra som MP.
Nu ber visa om ursäkt för den politik man får för att man röstade på MP medan andra vill att man slutar obstruera och protestera emot den nya ledningen som ger en annan politik än den väljarna röstat för eftersom man måste tänka på partiets bästa.
Håhåjaja!
MP visar tydligt varför man inte ska lita på politiker!
Och varför det är bättre att stanna på soffan än att rösta MP.
Och varför alla journalisterna som klappat takten åt Fridolin i alla år inte är att lita på.
Kan det vara så enkelt att det börjar gå upp för européer i USA och Europa att de ersätts av folk från andra kontinenter? Skulle man se samma populism från Afrika, ifall den kontinenten var rikare än Europa, och det kom in massvis med vita som bara ville ha bidrag, ta arbeten och bostäder fast det inte finns åt folk som generationer haft sina familjer just i Afrika? Sannolikt hade en populistisk våg strömmat genom Afrika, som velat minska eller totalt upphöra med europeisk immigration till Afrika.
Tänk att det finns 15 miljoner illegala invandrare i USA, då är det folk från hela världen, mest centralamerikaner, som kommer genom den södra gränsen från Mexiko. Det är ungefär som att det finns 400 000 illegala invandrare i Sverige. Tänk då att en populist säger att det kan motverkas genom en mur, och dessutom att strömmen droger som förs in genom den gränsen kan upphöra genom införandet av en mur. Vill ni rösta på Hillary som vill ha in drogerna och de illegala invandrarna, som inte vill åtgärda dilemmat, eller röstar ni på en populist som har en adekvat åtgärd, dvs. muren mot Mexico, för att motverka att droger och illegala människor kommer in i landet?
Magne
Om media skrev om människorna från Mellanösterna och Nordafrika på samma sätt som de skriver om personer från landsbygden hade medierna varit fällda för hets mot folkgrupp.
Fd Moderat,
"Anledningen till att rika och välutbildade har högre tilltro till politiker är dels att de känner dessa personer, finns i samma kretsar och bor i liknande områden, dels att dessa personer inte på samma sätt som de med lägre utbildning har drabbats av multikulturen personligen."
Jo, ungefär så. Att det blir lättare att hyckla ju högre inkomst man har är väldigt tydligt. Dessutom har utbildningssystemet i Sverige för länge sen till stor del förvandlats till en ren indoktrineringsanstalt, vilket innebär att ju fler år man spenderar där, desto större risk att man är ohjälpligt hjärntvättad.
Skillnaden är verkligen enorm mot Schweiz, där man fortfarande har en klassisk utbildning. På elitskolorna här, som rent akademiskt är otroligt mycket vassare än vad som är fallet i Sverige, är de flesta vad man i Sverige kallar "rasister". Orsaken är enkel: Om man verkligen tvingas läsa historia och religion på djupet, begriper de flesta att mångkultur är en helt hopplös dröm.
Om man jobbar på Aftonbladet och är sosse är folkomröstningar inte alls bra.
Folkomröstningar om folkomröstningar däremot är jätte jätte-bra.
Många val blir det 2018 innan Löfven blir omvald.
Hej.
Angående diverse kommentarer om väl-/högutbildade:
Om vi antar att vi lägger gränsen för välutbildad vid minst fem år på universitet (samt högskola), och inte gör någon kvalitativ viktning av vad som studerats så skulle Sveriges lärarkår ingå. Därmed faller högavlönad bort som argument (och diskussion om lön efter levererad produkt kan vi lämna därhän…).
Tjänstemän i offentlighetens tjänst är alltsomoftast socionomer och liknande (i min erfarenhet, NB) – och är alltså inte hög- eller välutbildade.
För att citera en bra bok: när man röstar för det omöjliga inträffar det katastrofala.
Valet 2018 avgör om Sverige kommer att fortsätta existera. Vid valet 2022 kommer vi troligen att se muslimska partier samt öppet högerextrema dito, såväl som den gamla vanliga folkmordsvänstern. Ingen majoritet blir möjlig, utan vi får tre grumliga block med luddiga kanter, utan möjlighet att samla 51% av kammarens röster. Italien och Grekland, samt i viss mån Spanien kan stå modell.
Mitt råd är att lämna landet innan grannstaterna stänger gränserna även för svenskar – vilket länder dem heder att de redan är beredda på.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
"Mansforskaren" Lars Jalmert, som tillsammans med någon från ROKS, tilläts lägga ut texten om varför alla män är skyldiga till festivalövergreppen, ja bortsett Lars Jalmert förstås, är visst inte helt utan parti-intressen.
Men det glömde visst MSM att nämna påpassligt nog.
Låter ju nästan som en tanke..
Marie Demkert och Ulf Bjerreld tillhör andra "forskare" som flitigt anlitas och samtidigt obehindrat flyter mellan de olika rollerna i de olika sammanhangen.
Eller om det nu egentligen är en och samma..
Påminner en aning om den med gungorna och karusellen.
Fast jag är väl faktaresistent som konstaterar det?
Men kan det vara det som kallas agenda-forskning?
Anonym 21:45
det sorgliga är att personer som kallar sig nyliberaler blundar för de massövergrepp som förekommer. Antingen har de inte hänt eller så har det alltid varit så. De gör precis som vänsterfeminister och hävdar att det är likadant överallt.
Dessutom försvarar en hel del av dem separata badtider, bärande av burka och liknande religiösa uttryck för islam samtidigt som de hatar kristendom.
Christian Gergils, om någon minns honom, brukade på 90-talet hävda att liberalismen var vänster. Jag börjar hålla med honom. Åtminstone är de som förespråkar den klassiska liberalismen idag vänster.
Rekommenderar Johan Westerholm i dag
http://ledarsidorna.se/2016/07/fiskar-ruttnar-alltid-fran-huvudet-2/
Skandalerna står som spön i backen och det börjar bli dags att vakna nu!
@ Rickard,
Vad gäller merparten av lärarkåren och även i övrigt en klar majoritet av de som har genomgått svenska universitet och högskolor de senaste 20 åren, har jag sen länge förordat att hög- eller välutbildad är direkt missvisande termer, som bör ersättas av "långtidsutbildad".
Vidare noterar jag att du är en ohjälplig optimist, som tror på ett val 2018, för att inte tala om 2022. 🙂
DN visar varför svenska inte är ett krav.
Rubriken "Cyklist avliden efter drunkning" är …ja vad är den?
Rickard,
S men framför allt MP har flirtat med islamister. I MP:s fall har de dessutom låtit dem få framträdande positioner. MP har försökt att införliva dessa i sitt parti och sedan kört identitetspolitiken i 180.
Maria Wetterstrand skrev sedan om Mehmet Kaplan att de som inte kände honom inte förstod hur trevlig han var. Det är mycket möjligt att han var. Emellertid utesluter det inte att han var islamist.
Hej.
@Utlandssvensk:
Det är nästan att jag får sätta kryss i almanackan – optimist blir jag inte kallad särskilt ofta 🙂 Långtidsutbildad är ett synnerligen bra uttryck, och sorgligt korrekt. Själv brukar jag med emfas framföra att den som behöver läsa vid högskola för att bli fritidspedagog (alltså dagisfröken) för att kunna ta hand om barn, varken borde få ta hand om barn eller skaffa barn.
Under sent nittiotal (minns inte exakt när) slogs lärarutbildningarna samman så att lärare för samtliga nivåer läste tillsammans – gissa vad det fick för effekt på kunskapsnivån. Självexamination, gruppexamination, så kallade C-uppsatser på fem sidor brödtext, salstentor med all litteratur tillgänglig, hemuppgifter med läsbörda på tvåhundra sidor/vecka, examensuppgifter omfattande ungefär tjugo sidor text med två månader som tillgänglig tid, transcendental meditation och vikten va hur man möblerar kreativt, med mera. Glad är jag att jag är gammal nog att ha läst vid universitet istället.
@Fd moderat:
Instämmer i vad du säger, och har själv tänkt i sådana banor sedan Mustafa Omar i socialdemokratin (eller om det skall skrivas Omar Mustafa?).
Vad jag tror är att när man från den islamska rörelsen i Sverige märker att det börjar ta stopp (om så sker) så kommer man att öppet sträva efter att med samma metoder som kommunister och feminister använt ta över lokalavdelningar inom partier, föreningar och fackförbund – all motargumentation avfärdas med rasism, islamofobi och gynna mörka krafter (detta ställer motståndet i schack då man per definition blir för SD om man argumenterar mot islamisering av Sverige).
Samtidigt med detta startas ett öppet islamskt (troligen i praktiken Brödraskapet och Hizb ut-Tahrir i ledningen – så länge 'kuffar' gör motstånd klara de att hålla sams) parti i syfte att knipa mandat i storstädernas kommunalval. Detta som första steg mot att bli ett riksdagsparti och därmed kunna använda partistöd och andra maktmedel för att främja konvertering av svenskar.
Metoden är densamma som socialistisk/kommunistisk infiltration alltid begagnat sig av – motmedlen fungerar utmärkt även mot muslimer, och islam är inget annat än en totalitär och fascistoid (militarism, staten över allt, rigid stratifierad hierarki) ideologi med en låtsaskompis att hänvisa till.
@Hans: om stycket ovan bedöms bryta mot svensk lag så ta bort det.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Apropå lärarutbildning. Jag känner några universitetslärare som inte jobbar med lärarutbildningar utan på andra institutioner. Men då och då läser lärarstudenterna någon kurs på en annan institution och då kan det hända att någon av mina universitetslärarvänner genom dessa studenter får en inblick i lärarutbildningens kvalitet.
Jag får ofta höra att dessa lärarstudenter inte alls har uppnått samma vetenskapliga färdigheter som studenter på andra institutioner. Det märks framför allt vid uppsatsskrivning i form av svårigheter att föra grundläggande vetenskapliga resonemang, att uttrycka sig tydligt och precist, att tillämpa en vald metod, att verkligen svara på frågeställningarna med mera. Då har jag sagt att det där är väl vanliga nybörjarfel och om du ger god respons kan studenten lära sig uppsatshantverket inför kommande uppsatser. Då blir svaret ofta ungefär: ”Det här är inte första uppsatsen. Det är sista uppsatsen före lärarexamen. Studenten har blivit genomvinkad ända hit utan att lära sig hur man skriver en ordentlig uppsats.”
En mikrobild ur verkligheten. Man kan undra hur vanligt detta är.
Anders Eriksson
En komplettering till vad som sagts tidigare i denna mycket intressanta diskussion. Jag tror att högutbildade i större utsträckning än andra behöver förhålla sig lojalt till regimen. Särskilt om de är anställda i offentlig verksamhet, vilket ju Rikard, lärare har vittnat om flera gånger tidigare. Men det gäller även om man är högt uppsatt i näringslivet: för att inte äventyra sin egen karriär och företagets goda namn måste man bekänna sig till tidsandan. Man kan förlora kunder och få svårt att skaffa nytt jobb om man är för kontroversiell. Dessutom: om man arbetar och umgås i kretsar där kulturmarxismen är norm så är det nog svårt att värja sig mot den, om man inte är väldigt insatt och medveten (vilket få är). Detta i kombination med en allmänmänsklig önskan att känna sig accepterad och delaktig kan göra att eventuella tvivel förträngs. De som rör sig i sådana kretsar har väldigt mycket att förlora på att ”tycka fel”. De som säger sig vara så toleranta är i själva verket mycket intoleranta mot oliktänkande. Många verkar ha problem med att avvika från mängden och anammar därför åsikter och värderingar som de kanske egentligen innerst inne inte står för. Jag har flera gånger krafsat på ytan hos sådana personer med resultat att de blivit mer och mer förtvivlade över att de inte lyckas försvara de ståndpunkter de har anammat, för att en röst inuti dem säger att den där Anders har ju ändå en poäng. Av omsorg om personen ifråga brukar jag avbryta konversationen strax innan härdsmältan inträffar.
Själv har jag alltid känt mig som en outsider på alla möjliga sätt, så för mig är det inte konstigt att under de senaste åren också ha blivit en outsider politiskt. Jag känner inte behovet av att ”tycka som alla andra” och irriterar mig på fiskar som flyter med strömmen. Det är så ointressant att diskutera med folk som bara repeterar standardåsikterna. Då är jag den där pain-in-the-ass som kastar fram frågor som: ”Men vad säger du om det demokratiska underskottet i EU? Måste europeiskt samarbete utformas exakt såsom EU ser ut i dag? Hur tror du att Putin upplever NATO:s agerande? I vems intresse ligger frihandelsavtalen? Varför är det fel att främja det egna landets näringsliv och därmed arbetsmarknad? Tror du verkligen att Sverige är helt befriat från korruption?” Men naturligtvis får man ligga lite lågt i de sammanhang där man kan råka illa ut. Man måste ju trots allt ha mat på bordet. Privat kan man provocera i varierande grad, men i arbetssammanhang får man ta det lite lugnt. Dock har jag en tumregel: att aldrig säga något jag inte står för. Då är det bättre att hålla tyst eller prata bort frågan.
Anders Eriksson
Hej.
@Anders Eriksson:
Precis! Jag känner såväl igen mig. Så fort en gemensam aktivitet handlar mer om att 'göra lika' (vilket vår psykologi och neurologi säger åt oss att göra) blir den mindre och mindre målinriktad mot det ursprungliga syftet; istället för så bra brandförsvar som möjligt utifrån vad som behövs för att bekämpa eldsvåda får vi genuscertifierad feministisk brandkår. Vilken ideologi och religion som helst kan orsaka detta, med dessa två är ju på modet just nu.
Vi får kanske nöja oss med att, metaforiskt uttryckt, så frön i cementen.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare