Enkla jobb är på allas läppar. Centerpartiet vill, som det så fint kallas, ”sänka trösklarna” till det första jobbet. Moderaterna angriper å sin sida mest beskattningen på arbete och Socialdemokraterna vill införa några tusen extratjänster och beredskapsjobb för nyanlända utan utbildning eller relevant yrkeserfarenhet. Såväl regeringen som Alliansen propagerar för subventionerade anställningar för nyanlända. Det betyder visserligen att folk jobbar men att de inte är självförsörjande.

De föreslagna åtgärderna kommer hjälpa enskilda individer här och var men löser förstås inte det stora problemet med att Sverige har tagit emot hundratusentals människor som inte är efterfrågade på svensk arbetsmarknad. Detta handlar om humankapital, inte nivån på arbetsgivaravgiften. De förslag som läggs fram av regering och opposition är antingen gamla eller innebär endast förändringar på marginalen.

Annars kunde man på den socialdemokratiska partiordförandens pressträff under fredagsförmiddagen nästan ana en spirande insikt om problemens omfattning. Regeringen har i sin retorik tonat ned bilden av alla nyanlända som rena vinstmaskiner för samhällsekonomin. Det som Löfven så sent som våren 2015 kallade för ”en liten ansträngning” benämner han nu som ”en enorm utmaning”. Ja, det är som om hela världsbilden har vänts upp och ned bara på grund av det som hände hösten 2015. Problemen som Sverige står inför är emellertid inte nya utan ackumulerade under flera decennier.

På presskonferensen stakade Stefan Löfven ut riktningen inför partikongressen i april. Partiet vill fokusera på fem områden, däribland arbetsmarknadspolitiken, kriminalpolitiken och migrationspolitiken. Det är tydligt att tonen från det gamla arbetarepartiet är ny, och den är en uppenbar anpassning till samhällsklimatet. Löfven har blivit populist och kravsosse. På partiets hemsida konstateras att S nu ”betonar rätt och plikt, ordning och reda”.

Sossarna hävdar att de kräver att folk gör sig anställningsbara, att högre krav måste ställas på nyanlända när det gäller både jobb och utbildning samt att ”vi ska vara stenhårda” mot kriminaliteten. Ord spelar roll. Men de får ingen effekt om de inte följs av motsvarande åtgärder.

Här faller allt, ty om vi tittar närmare på vilken politik som Socialdemokraterna för är den inte alls i samklang med den hårda retoriken. Vad betyder det att vara ”stenhård” mot kriminalitet när den som döms för flera brott får straffrabatt? När den som med berått mod sitter på och slår ihjäl en hjälplös kvinna inte döms till livstids fängelse? Och vad innebär det att kräva att folk gör sig anställningsbara när regeringen inte vill göra det mindre förmånligt att leva på bidrag? Retoriken och politiken möts över huvud taget inte. Detta är populism om något.

Att vidareutbilda sig eller komplettera en utbildning är inte särskilt komplicerat, även om det kan ta onödigt lång tid. Den riktigt svåra nöten att knäcka är hur personer helt utan yrkeskunskaper eller utbildning ska bli efterfrågade på den svenska arbetsmarknaden.

Här återkommer vi till de så kallade enkla jobben. Vad är egentligen ett enkelt jobb i dag? De simplaste sysslorna som inte kräver utbildning eller någon specifik kompetens har i hög grad rationaliserats bort eller utförs i dag av maskiner (det gäller för övrigt även mer avancerade jobb inom exempelvis tillverkningsindustrin, men det är en annan diskussion).

Det förefaller faktiskt tveksamt att politikerna själva begriper vad ”enkla jobb” är. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har tagit bilmekaniker som exempel (vilket fått branschen att rasa). Löfven brukar prata om extratjänster i vården, som om det var någon form av lågkvalificerad struntsysselsättning att vårda sjuka, gamla och barn (en undersköterska ger här ett dräpande och mycket läsvärt svar på tal). Visst skulle staten kunna hitta på olika sysselsättningar bara för att få bort folk från arbetslöshetsstatistiken och uppfylla målet om EU:s lägsta arbetslöshet, men det ohållbara i en sådan åtgärd begriper nog till och med Löfven.

Om det är ”enkla jobb” som ska göra icke efterfrågad arbetskraft attraktiv bör vi kräva av politikerna att de åtminstone kan förklara vilka sorts arbeten de menar. Sanningen är ju att ett av ytterst få jobb i dag som inte kräver utbildning eller någon särskild kompetens faktiskt är politiker. Men fler sådana klarar vi oss definitivt bättre utan.