Sittstrejken sprider sig. I sympati med de protesterande afghanerna, som vill stanna i Sverige trots att de enligt Migrationsverket saknar asylskäl, har liknande demonstrationer likt den på Medborgarplatsen i Stockholm uppstått på flera håll i landet.

Det demonstranterna framför som krav är egentligen inte ett dugg förvånande eller upprörande. Självklart gör de allt för att få stanna i Sverige i stället för att återvända till Afghanistan. Men desto viktigare i detta skede är att Migrationsverket står pall och inte viker sig för en tillfällig opinionsyttring. Ett sådant agerande skulle permanent skada tilltron till rättssäkerheten i Sverige.

Att Migrationsverket hittills låtit meddela att myndigheten följer lagen hindrar inte att politiker sluter upp bakom demonstranternas omöjliga krav. Att elitfeministen Gudrun Schyman dyker upp och klappar ensamkommande på kinden må vara hänt. Men såväl migrationsminister Heléne Fritzon (S) som utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) har setts på Medborgarplatsen för att visa sitt stöd.

Situationen är bisarr. Vi har alltså regeringsföreträdare som deltar i protester mot regeringens politik. Föreställ dig att moderata ministrar skulle ha gått i LO:s tåg mot förändringen av a-kassan efter valet 2006.

Miljöpartiet har ända sedan den där dramatiska hösten 2015 varit i opposition mot sig själva. Nu sluter även det stora regeringspartiet upp i denna populistiska fars. Om det är något som bidrar till ett ökat politikerförakt är det ett dylikt beteende.

Statsministern och finansministern skryter i debatter om hur regeringen skärpt migrationspolitiken och tagit ansvar för landets ekonomi. Stefan Löfven har varit tydlig med att den som får nej ska återvända till hemlandet. Samtidigt ger sig deras partikamrater ut och visar stöd för dem som fått avslag men vill stanna ändå.

Det är så ryggradslöst. Så fegt. Och så falskt. En regeringschef med självaktning hade läst lusen av dem vid första bästa tillfälle.

Välkommen till den nya tidens politiker. Dem som demonstrerar mot sig själva.

Tidigare bloggat:
Sveriges sämst bevarade hemlighet

Läs även:
I otakt