Gustav Fridolin skulle rädda skolan på 100 dagar, enligt en famös debattartikel i Aftonbladet inför valrörelsen 2014. Nu har Fridolin åkt till Ungern för att fixa Sverigebilden på en endaste dag.

Visserligen ska vi vara ärliga med att det var tidningen som bar ansvaret för den där hånade rubriken, och Fridolin ska faktiskt inte turnera runt i Ungern och sprida det sverigepositiva evangeliet utan träffa likasinnade i bland annat det ungerska systerpartiet. Dessutom i egenskap av miljöpartist, inte minster. Men att han åker i detta syfte vittnar ändå om hur nervös regeringen är. Människors verklighetsbild och vindarna inför valrörelsen pinar regeringspartierna som iskall snålblåst en svensk februarimorgon.

Socialdemokraternas jättekliv i repressiv riktning bara de senaste månaderna tyder på en påtaglig nervositet. De är kort sagt livrädda för att trygghets- och integrationsfrågorna ska bana för maktskifte.

På kort tid har finansministern påtalat att framgången för integrationen hänger på hur stort inflödet är (grattis!) och att folk inte bör ge pengar till tiggare. Samtidigt har Socialdemokraterna föreslagit mobilförbud i grundskolan och gått fram med ett förslag om att förbjuda religiösa friskolor och att stoppa extremister vid gränsen. Det förändrade tonläget är synnerligen anmärkningsvärt, och det är mycket tydligt att det är ett försök från S att stoppa Sverigedemokraternas uppgång.

Miljöpartiet sitter i samma regering som Socialdemokraterna, men befinner sig i ovanstående frågor på en annan planet. De två regeringspartierna kommer således gå till val på i hög grad olika agendor och i helt olika tonlägen. För S är detta en knepig balansgång – å ena sidan visa upp en bild av hur bra det går för Sverige, å den andra peka på satsningar mot gängkriminalitet, gruppvåldtäkter, vårdköer, tiggeri och ordningsproblem i skolan. Satsningar som knappast skulle behövas om det nu ju gick så bra.

Ekonomin lär bli ett mantra i den kommande valrörelsen. Gustav Fridolin återkom till detta i inslaget i Sveriges Radio, och pekade bland annat på att sysselsättningen bland utrikesfödda kvinnor är högre i Sverige än den är för inrikesfödda i Ungern. Det är lätt att bländas av en sådan uppgift, men då ska vi minnas tre saker: först och främst är definitionen av ”sysselsättning”, som jag många gånger har påpekat, meningslöst bred. Det är alls icke detsamma som ”förvärvsarbetande” eller ”självförsörjande”. Att vara inskriven i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller arbeta en timme under mätveckan räcker.

För det andra har många europeiska länder betydligt fler hemmafruar, vilket förklaras av ett helt annat tänk kring familj och försörjning, inte av att de är ofrivilligt arbetslösa. Och för det tredje är Ungern inte beroende av en lika hög grad av sysselsättning då dess välfärdsåtaganden inte är tillnärmelsevis lika vidlyftiga som de svenska.

Med dessa tre faktorer i bakhuvudet blir Fridolins och regeringens snack om utrikesfödda kvinnors sysselsättning mindre imponerande. Men räkna med att få höra mer om dem ju närmare valet vi kommer.

Att en sittande regering vill måla verkligheten i ljusa färger och presentera statistik ur bästa tänkbara vinkel är inget konstigt. Däremot är det intressant att se hur defensiv den svenska regeringen, och medier som DN och Aftonbladet, blir när frågan om den så kallade Sverigebilden kommer på tal.

Det är sant att frågan om utvecklingen i Sverige inte är svart eller vit, och att den som ensidigt fokuserar på den ena (statens ekonomi) eller den andra (gängkriminaliteten) gör det för enkelt för sig. Att känna ett behov av att uppfostra både svenskar och medier och människor i andra länder är däremot att ta frågan ett steg längre. Då närmar vi oss den lättkränkthet som auktoritära regimer brukar känna inför varje uns av kritik.

Fridolin säger sig se problem, men vill fokusera på det positiva.  Han ”är av uppfattningen att anledningen till att gäng har rotat i sig i några av våra förorter handlar om klyftor, att skillnaden mellan människor har ökat.” Först kan vi notera ordvalet ”några” förorter. Precis som Löfven förr hävdade att det var ”några” med låg utbildning som invandrat till Sverige, vilket var ”en liten ansträngning”.

Att varken se storleken på asylinvandringen eller samhällets oförmåga att sätta upp tydliga krav på hur människor förväntas bete sig som orsaker till dagens situation vittnar om hur pass vilse i pannkakan Miljöpartiet fortfarande är. Trots de senaste årens eskalerande grova kriminalitet, trots att bevisen för att den förda migrationspolitiken var fullständigt ohållbar.

MP och S kommer driva två helt olika valrörelser. Det är svårt att begripa hur de ska kunna övertyga väljarna om att de är bäst lämpade att regera tillsammans i ytterligare fyra år.

Verkligheten knackar på dörren, men hos Miljöpartiet är det aldrig någon som öppnar. Nu ska alltså Gustav Fridolin sprida en positiv Sverigebild i Ungern. Vi får se om han lyckades bättre än Stefan Löfven gjorde i Vita huset.

Läs även:
Adam Cwejman