Skolan är en av de frågor som väljarna prioriterar högst inför höstens val. Men närhelst den debatteras handlar diskussionen mest om betygsskalor och religiösa friskolors vara eller icke vara och desto mindre om att många elever över huvud taget inte klarar sig.

I landets så kallade utsatta områden går nästan 7 av 10 ut nian utan gymnasiebehörighet. De misslyckas alltså i skolan. I Bergsjöskolan i Bergsjön går 69,8 procent utan nian utan behörighet till vidare studier, i Sjumilaskolan i Biskopsgården är siffran 67,3 procent.

På en majoritet av skolorna i Göteborgs ”särskilt utsatta områden” blir inte ens hälften av niondeklassarna godkända för vidare studier. Situationen är densamma i Malmö och Stockholm.

Rikssnittet på niondeklassare som inte klarar högstadiet är 17,5 procent. I mina öron låter även detta väldigt högt. Men som synes är det ingenting mot hur det ser ut i vissa områden – som dessutom blir fler till antalet.

Detta är svensk skolans kompletta misslyckande. Men det är mer än så. Det är ett symptom på ett gigantiskt migrationspolitiskt och bostadspolitiskt fiasko. Många faktorer spelar in när barn misslyckas i skolan.

Att 7 av 10 i vissa ”utsatta” områden inte klarar högstadiet är katastrofalt. Noteras kan att svenska medier visade ett begränsat intresse för nyheten när den släpptes i början av juni. TV4Nyheterna rapporterade pliktskyldigt, SVT:s Rapport prioriterade en nyhet om mördarsniglar i stället.

Ointresset är talande. Månne tyckte SVT att ett inslag skulle vara olämpligt så här tre månader före valet. Statstelevisionen anser som bekant att det är viktigt att beakta vilka nyheter som släpps före ett riksdagsval.

Seriösa medier hade bjudit in ansvarig minister och ställt denne mot väggen. Skolresultaten hade blivit huvudnyhet.

Seriösa medier hade försökt gå till botten med hur dessa usla skolresultat har kunnat uppstå och hur utvecklingen kan vändas. I stället: tystnad.

Att skolresultaten i vissa förorter i och runt de tre storstäderna är usla har nog de flesta begripit. Själv reagerar jag på att rikssnittet ligger på runt var sjätte. Drygt var sjätte svensk niondeklassare är inte behörig för vidare studier.

Resultatet av detta fiasko är att utslagningen kommer bli omfattande. Ty den som inte har en gymnasieutbildning i dag är i praktiken utestängd från både arbetsmarknad och vidare studier. Vad alternativet för många unga är i områden dominerade arbetslöshet och kriminalitet behöver man inte vara raketforskare för att lista ut.

Den politiska insikten om problemets omfattning tycks dock begränsad. Bara häromdagen stod Stefan Löfven i riksdagens sista partiledardebatt före valet och berömde sin regering för att skolresultaten nu vänder uppåt.

Liberalernas paroll ”Skolan först” kan ju verka lovande. Det var dock under Jan Björklunds tid som skolminister, då hans parti även råkade inneha integrationsministerposten, som antalet utsatta områden växte, vilket oundvikligen påverkat svensk skola i grunden.

Barn som inte klarar högstadiet i dag kommer bli sociala och ekonomiska kostnader för samhället i morgon. Det är inte kört för dessa unga, men vägen tillbaka är lång, snårig och kostsam. Sveriges politiker behöver medge sitt misslyckande, inse orsakerna till det och föra en helt annan politik. Inte bara för skolan.

Efter fyra år av miljöpartistisk skolpolitik har det knappast blivit bättre. Förlorarna är tonåringar runt om i Sverige som inte får en acceptabel skolgång. Andra krafter i samhället står och väntar på att välkomna dem med öppna armar.