När jag lämnade in bilen för besiktning i höstas glömde jag att jag hade betalt i förväg för att få ett lägre pris. När jag skulle betala på plats konstaterade mannen som just besiktat bilen att betalningen redan var gjord. ”Du hade kunnat blåsa mig utan att jag vetat om det”, sade jag. ”Jag har skam”, svarade han på rolig nysvenska.

En man utan skam såg vi däremot i söndagens Agenda. Det var justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, som tack vare Centerpartiet och Liberalerna nu kan fortsätta sitt uppdrag, som intervjuades i statstelevisionen. Han ställdes till svars för den omsvängning i migrationspolitiken som regeringen nu genomför som en eftergift till L och C. Ja, MP är ju med på tåget också.

Intervjun liknade dem vi sett på område efter område sedan januariöverenskommelsen slöts. I lördags var det arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som spelade teater i Ekots lördagsintervju. Inte hade Socialdemokraterna behövt backa. Tvärtom, Johansson lät så glad och besjälad av att få reformera Arbetsförmedlingen! Och framför allt var ministern så glad att Sverige har en regering, upprepade hon gång på gång.

Den andre Johansson visade måhända inte samma entusiasm där i Agendastudion. Han såg snarare belåten ut. Belåten för att få behålla sitt jobb, säkerligen. Men över den nya politiken? Jo, den är helt i linje med vad Socialdemokraterna tycker. Så låter det nu. Så lät det inte i september, då regeringspartiet lovade en skärpt migrationspolitik.

Då skulle Sverige vänta på EU innan politiken om möjligt kunde bli mer generös igen. Vi kan inte sticka ut jämfört med andra EU-länder, har S upprepat som ett mantra i över tre års tid. Nu kan Sverige ändå införa generösa regler för anhöriginvandring och en ny skyddsgrund, helt på egen hand. Hur motiverar ministern då detta? Jo, Sverige har det lägsta asylmottagandet på 13 år.

Vi har historiskt sett ett normalt asylmottagande nu. Normalt för Sverige, vill säga, men onormalt i en europeisk kontext.

Regeringen fortsätter således med just den politik som orsakade krisen 2014-15, som har byggt upp ett växande utanförskap med gängkriminalitet, arbetslöshet, katastrofala skolresultat, bostadskris, trångboddhet och blomstrande hederskulturer i det moderna Sverige. Detta ges nu grönt ljus bara för att 21 000 asylsökande är så många färre än 163 000. Bara för att det inte sover människor i Migrationsverkets receptioner just nu.

Oberörd och lätt leende satt han där, ministern som lovat en sak i tre års tid och nu ska genomföra en helt annan politik. Det kan bara liknas vid ett närmast sociopatiskt beteende.

Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik, har det hetat från både vänster- och högerhåll. Alla tycks ense om detta, men få kan låta bli att frångå behovet av långsiktighet och hållbarhet. Det kittlar för mycket, helt enkelt.

Gymnasieamnestin var ett sådant exempel, den nya migrationspolitiken under det nya vänstermittenstyret kommer likaså att bidra till en ryckighet som skadar Sverige både nu och på sikt.

Frågan är om Morgan Johansson förstår detta innerst inne och inte bryr sig. Eller om han helt enkelt tror att generösare regler här och nu, i det läge vi befinner oss i, inte skadar landet över huvud taget. Det är i vilket fall häpnadsväckande hur någon kan vara så oberörd för Sveriges framtid.

Tidigare bloggat:
De skamlösa

Läs även:
Ann-Charlotte Marteus